Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Trollen
Förr i världen fanns troll, vilka bodde i bergen. Trollen ha emellertid blivit ihjälslagna av åskan, så att det numera icke finns några troll kvar. I Ljungbyberg i Ljungby socken, finns en gång in i berget, som ingen människa vågat gå in i. Häri skola en del troll ha haft sin bostad.
Hästen i Hällsås
På Bukärrs ägor, nära stationen Budskär (!), ligger en brant upp- stigande kulle, som heter Hällsås ###. Där bor troll. Ibland springer där en vit häst ner från berget och springer efter folk som går förbi. Oftast springer han sedan ner i ett kärr och blir borta. Min foster- mors mormor, Maria i Gården (###), var utför den hästen en gång. Hon kom gående förbi Hällsås. Och hästen kom efter henne. Maria sprang för brinnande livet. Lite norr om Hällsås finns en knäppa, där tre (sten-)gärdsgårdar mötas. Längre än dit går aldrig hästen. Maria hann med knapp nöd dit. Då var hästen så nära, att han la den ena framfoten på hennes axel. Men Maria kände sig säker nu och vände sig om och sa: "Dra åt ### mä sek!" (### = stenhop, stenrös). Då sprang han tillbaka till Hällsås, och det brakade i berget, som om hela Hällsås skulle ramla.
Svartkonst.
Det var en man som visade en stor tupp, som drog en stor bjälke. Folket tyckte det var märkvärdigt. Det kom en gumma. "Va i ä dumma! Ser i inte, att både tuppen och bjälken står stilla!" Men strax därefter lyfte hon upp kjolarna, för hon trodde att hon vadade i djupt vatten. Kvicksilver stöpte en del fruntimmer in i kroppen för att de inte skulle få barn. I en arm eller ett ben. Far talte om en finne, som han hade seglat ilag med. Två besättningsmän hade råkat i gräl och den ene kasta- de en spillkum i ansiktet på den andre, så att det blev ett hål i pannan på honom och det blödde. Finnen steg fram till honom och böjde honom bakåt och ställde sej över honom och mumlade något, som de andra inte begrep / och bloden stannade. Har inte hört att någon stämt möte med en orm. Det fanns ju troll, som kunde komma in och göra ofog. Somliga ritade ett kors på dörren med krita eller lade en kniv, sax eller stålbit vid tröskeln, för att inget otyg skulle kunna komma in.
Troll.
Det var ett ställe de hade fått en trollunge, och trollen hade tagit deras barn i stället. Då ställde de till och skulle bryg- ga i en äggabolle emot att kungen skulle komma. Trollungen hade aldrig sagt ett ord förr, men då sa´ han: "Jag är så gam- mal, så jag har sett Köla skog brännas tre gånger och växa upp igen men aldrig att nån bryggat i en äggaboll." "Dä ä du gammal nog", sa´ käringen på stället och skulle till att kasta in honom i bakugnen. Men då kom trollet med det riktiga barnet och sa: "Jag har inte vart nån emot ditt barn som du har varit mot mitt." Det var en gubbe här i min barndom som hade varit i skogen och arbetat, och när han kom hem på kvällen, sa´ hans käring. "Jag har inte bakat på en tid, så jag har inte / annat än hårt brö´! Men du har goa tänder, så du kan äta´ t." Då svarade gubben: "Jag gick förbi Dône kulle och där bakte de; jag kände lukten av bakebrö´t. Gå du dit och be få låna!" Men han skulle inte ha talat om att han hade känt lukten av trollas bröd. Han kände varken lukt eller smak efter de da´n.
Troll
Det var en mor, som trodde att hennes tös var en bortbyting, och så för att utröna, hur det var, så satte hon en äggskal över elden och sa, att hon skulle ko- ka åt det kungliga hovet. Så gick hon ut och ställ- de sig och tittade i smyg, och då satt ungen och nickade för sig själv och sa: "Jag är så gammal, så jag har sett granngårdskogen uppväxt och uthuggen tre gånger, men jag har aldrig sett, att de har kokat för det kungliga hovet i ett äggskal". Då var modern sä- ker på sin sak och sa det till prästen, och han lärde henne, att hon skulle elda upp bakugnen och lägga ungen på gresslan. Då kom det en trollkäring med hennes rätta barn och sa: "Här har du ditt barn, ge mig mitt!"
Troll
En präst red förbi Virse Hatt i Enslöv. Då sjöng det i berget: "Jag hoppas, jag hoppas, att domen ska bli." Prästen sa, att de inte skulle sjunga så, för det var lika omöjligt för dem att bli saliga som att det skulle växa pal- mer på hans käpp. Så ställde han käppen vid kullen och red vidare, men när han kom till- baka, hade det växt palmer på käppen. Trollen i Virse Hatt brukade stjäla bröd, då bönderna bakade.
Troll
En bonde gick och harvade på en åker intill Akla- bjär. Då kom en trollkäring ut ur berget och gav honom en kaka bröd. Men bonden tordes inte äta av det brödet, utan han gav hästen hela kakan. Hästen blev galen och sprang åt ån och dränkte sej. Min bror fick se trollkäringen i Aklabjär sitta och spin- na en gång, men hon försvann med detsamma in i berget.
Troll
Barna kunde bli bortbytta innan de var döpta. Då var det en trollkäring som kom och tog dem och lämna’ sin trollunge istället. I Torpa var det en som hade fått ett bortbytt barn. Så hade någon sagt till mora, att hon skulle lägga in ungen i bak- ugnen när hon bakade för då skulle trollkäringa komma igen med hennes barn. Och så skedde också, för just som hon skulle sloppa in trollungen i ugnen kom trollmora tillbaka med det riktiga barnet och tog sitt eget istället. – I Torpa i Fjärås har de ett par stora kopparspänner som de säger, att trolla lämnat efter sig en gång de skulle stjäla juladrecken. En som hade varit ute och gått hade hade hört hur det ropa’: ”Tyke, Vende, Pyke, be Havra lilla hemgå” och detta hörde trollkäringa, som / skulle stjäla drecken och så sprang hon och lämna’ spännera efter sig.
Troll
Det var en i Fjärås som hade fått en bortbyting och så hade de lärt henne, att hon skulle sätta troll- ungen på fjöla (###) när hon bakte. Det gjorde hon och då kommer trollmor farande och säger : "Du behöver inte göra så med mitt barn, jag har varit snäll vid ditt." Och så tog hon sin unge och gick. - På Asse- lund skall det vara en hop kopparspänner, som trollen hade lämnat när de skulle stjäla dricka. Då ropte det att "Stompen föll i elden" och då sprang de. - Vid Kållaskog fanns det en bortbyting, som aldrig sa´något. En gång han hade fått ett par nya skor så sa´han: "Jag är så gammal så jag har sett Kålla skog bränna ner och växa upp tre gånger, men jag har aldrig sett ett barn med så vackra skor" / Det skulle vara troll i Debjer. Där skulla sitta järnkram- per i berget. Det skulle gå nå´n förbi en natt och då dansa´de och spela och sjungde med en katt, som de hade tagit nå´nstans och de sjungde: "Dansa med Pär Månssons katta." Det är ett dånande, som jag hört i all min livstid nå´n enka gpng på Hunnakolla. Det är som de hade mycket med sten och lät trilla ner. Det hörs vid 10-tiden på kvällen. En gång när jag var liten hade jag och en liten gosse, som hette Börje byggt en stuva(###) av stenar och så om natten hörde vi ett rasande och då blev mamma arg ocg sa´: "Nu rasa stuva", men den stog lika fin på morgon. Och en trettneafton kom jag på dammelucka och hörde det där dånandet och det var ett fruntim- mer med mej och hon hörde inget. Det är som det var inne i kullen som det rallar. Det var på ett ställe i ett berg som de hörde troll, jag kan inte säga var det var, men de hörde hur / det sucka´därinne. Men så slog åska ner en gång och se´n hörde de aldrig nå´t. Några smågossar var uppe på ett berg och skulle slå ihjäl fåglar eller vad det varoch då skul- le det komma en stor hand upp ur berget och vinka och säga: "Låt de små grå gå, de gör er inte nå´t ont".
Troll
Det var en fru som hade ett barn, och bara huvu´t växte och inte kroppen. Så kom det en gumma till henne en gång som sa´: "Du skall göra nått, som är konstigare än allt annat får vi se vad barnet säger", för det hade aldrig sagt ett ord. Då tog frun ett äggskal och skulle brygga i det. Då skulle barnet säga: "Jag är så gammal som tivern och toppen på ett träd och mossa uppå halla, jag har sett Kola skog vara uppbränd tre gånger och uppväxt igen, men aldrig har jag sett, att de bryggar i ett äggskal". "Jaså, då skall du få se," sá mora, och satte´n på gressla, men då skulle trollkäringa komma med hennes barn.
Troll
Det var en som red till ottesång i Grime- tons kyrka, och då red han förbi Holma berg i Stensared (Rolfstorp.) Det var spel i berget, och så kom de ut och hade en bägare och ville bestå men han tog bägaren och slog ut det på häs- tens länd, och det var så giftigt, att det brände ett stort hål. "Ri på agern mä fålen och inte på vägen den håle", ropade trollena. De kunde inte gå på vägen. (!)
Troll
Det finns en kulle neråt Fjärås, som heter Dyberget. När en bonde från Tom for förbi där en kväll, så hörde han, att det ropade i berget: "Säg till Bese Hagla, att hon går hem, för gö- per (yngsta barnet) sprang i elden och brände upp sig". Så snart bonden kommit hem, ropade han ut hälsningen. Då hördes strax ett förfärligt skrammel i källaren. När husets folk kom dit, så hittade de två kopparkittlar av besynnerlig form. De var ovala upptill och vida nertill. Den ena var full, och den andra var halv med svagdrick, som trollet varit där och stu- lit för att få litet att dricka till jul.
Troll:
Varje julafton såg man ljus i en av kvarnarna vid Finnebäcken och kunde inte förstå hur detta kom sig. En man från Ljung i Greggered tänkte vakta ut detta. Han tog ett järnspett med sig och gick till kvarnen en julafton. Då han kom in såg han att där var uppgjort eld i eldstaden. Han stack spettet i elden för att glödga det. I detsamma stacks ett huvud in genom dörren och röt: "Vem där?" Mannen svarade: De e ja själv! Vill du gläfsa läppa? varvid han stack det glödgade spettet i halsen på trollet som skrikande försvann ut i mörkret och kom jämrande hem till familjen i Kniperedsbergen och ropade: "Själv har bränt me, själv har bränt me." Familjen svarte: "Själv gjort, får själv ha´t." (Detta senare är ännu gängse ordstäv i Lindome).