Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
Troll.
Här var en karl, som var "förbytter mä ett bergatroll". Han skrek så hemskt, när de födde upp'en. Stort huvud hade han men liten kropp. Men han var så slug, så de kallade honom Deersbo ved (=vett). Han gick i bygden och handlade lumpor.
Troll.
Det bodde ett bjärgatroll i en hög i Östra Derome. Då jag skulle gå med mat till môsefolket (de som tog upp torv i mossen), sa' de till mej: "Nu kommer bjär- gatrollet å tar dej på ryggen". Det var en karl, som ha- de kört ihjäl sej där, när de la' bron. Det var la den som blev ett bjärgatroll.
Troll.
Det var en trollkäring, som kom till ett ställe och stal drick. "Silvia, Silvia, lilla datt i elden", ropade det, och då sprang hon sin väg och lät sin lärspann stå kvar.
Troll.
På ett ställe var barnet bortbytt, och de hade fått ett trollbarn i stället. Hur var det, han sa ? "Jag är så gammal, så jag är sju hund- ra år, men aldrig har jag hört att de bygga i ett äggskal och rosta i en syring". Då låt- sades de, att de skulle lägga barnet i elden, och så kom trollkäringen tillbaka med deras barn
Troll
Det ligger två stora stenar på Hästareds ägor. Sär- skilt under den ena stenen påstår de att det bodde troll. En gång var det en vallpojk, som vallade kor. Han fick höra ett rop: "Gresslan gick sönder." - "Ja, kom hit med den, ska jag laga den." Han gick dit och tit- tade. Gresslan låg vid stenen. Pojken var inte sämre än han lagade den och gick dit med den och la den. Men en stund efter gick han dit och tittade, om de tagit in den. Det hade de, och där låg en stor, vacker vetekaka. Den åt pojken med god smak. Det var en historia vid Håkulla. Där var en öppning som man kunde kliva ner i , det var tre trappsteg. Sen var det en spricka i berget. Kunde man komma in genom den fick man se en flaska, som hängde där. Om man / lyfte ner den och drack ur den, så orkade man öppna en järnport, och innanför den skulle det finnas en stor sal, full med guldpengar. Det var två bondpojkar i Gullekulla, som trodde på detta. De sprängde loss väl- diga stycken ur berget, men de hittade inget.
Troll.
Det var i Björketorp. Där var det en karl, som hade tagit en bägare från en bergakäring. Han red det fortaste han kunde, men käringen sprang efter och det var nära att hon hade hunnit fatt honom. Men då ropade en an- nan trollkäring: Ri inte på vägen den håle utan på åkern den åle, (kan ej förklara ordet) annars tar Vasa-Snuttra dej ! Då red han över äkrarna mot kyrkan. När han kom fram till kyrkomuren, slängde han sej över, men hästen blev "ågjorder", hon slog ihjäl hästen. Bägaren har de i kyrkan än. Så ropade den andra trollkäringen: "Aha, kristen man narra Snuttra." Detta hörde jag i min barndom.
Troll
Det var en bonde i Skålltorp som var ute och körde en morgon. Då kom en stor katt ut ur ett berg och till ho- nom och sa: "Säg till Pigg att Plagg är död !" När bon- den kom hem, satt hans egne katt på golvet, och när bon- den hade talat om detta, sa katten: "Ja, då får jag skynda mej." Och så gav han sej iväg och kom aldrig igen.
Troll
Det var en gammal gumma, som ställde sig vid ett träd och lyfte upp kjolen, då åskan gick, och så fick hon se en liten krokig gumma, som sökte skydd under hennes kjolar. Men i detsamma slog åskan ner och slog ihjäl henne.
Troll.
Det var en man som var bortbytter; han var så ynklig, växte inte och gjorde ingen nytta för sig. Vid ett tillfälle var det en, som stod sej illa i arbetet. Då sa bortbytingen: "Jag har små pinnar i ha- serna. Tag bort dem !" Det gjorde han. Då blev bortbytingen stor och arbetsför och hjälpte honom med arbetet. Sen satte de dit pinnarna i- gen, och då blev han som förut.
Troll.
Det skedde i Nye Hage i Idala. En käring gick där förbi och kände brödlukten. Hon talte om ét för sig karl, och han gick dit. Då kom trollkäringen ut ur berget med en gressla, som var sön- der, och ville ha förlat á. Det gjorde karlen, och han fick en kaka bröd med sej för arbetet.
Troll.
Strax intill den nya vägen i Stockared är ett berg, de kallar Kladal. Där har bott bergfolk förr, och de viste sej ibland. En man från Stockared gick och letade efter sina kreatur i den store ekehagen; då kom en bergahustru ut med en grissla, som var söndrig, och bad, att han skulle laga den, för hon skulle baka. Ja, han förla grisslan - och det var en platta på en lång stake. Då han se´n kom tillbaka samme vägen, skickade hon ut en varm kaka till betalning.
Troll
Det var på ett torp i Fjärås, där hade en trollpacka varit och förbytt barn. De fick det inte till att tala. Men en gång sa´ fostermora: "Nu ska vi ordna te och brygga i ett äggskal, för nu kommer kungen till att resa här" Då sa ungen: "Ja ä så gammel som mös på trä å bärk på egerot å har sett Köla skog nedbränd å uppväxt tre gånger." Då eldade hon upp ug- nen och satte ungen på bakefjölen och skulle hiva in honom i ugnen, men då kom trollpackan med hennes unge och släng- de till henne (modern) den. "Jag har inte gjort så illa ve din, som du tänkt göra mä min," sa´ hon.