Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en kväll en man var ute och red på sin häst. Då träffade han på en stor skara troll, och där- ibland ett troll som hade ett horn och en pipa. Hor- net användes att dricka i, och pappan att samla hop trollen med. Riddaren stannade och lyssnade. Då sa trol- len: "Släng hit en bit!", och alla trollen drucko ur hor- net. Då bad riddaren att även han skulle få känna på det som fanns i hornet, men när riddaren fick hornet, tömde han ut dess innehåll, och det var väl, ty det innehöll gift. Med den andra handen tog han pipan, se'n red han in på en korsarjader åker och befriade sig för trollen när solen gick upp. Och hornet och pipan finnas på Trolle Ljungby slott. Trollen beklaga sig att de ald- rig kan få ihop släkten mer, sen de förlorat pipan.
Jättar och troll
Det var en bonde i Okome, som hade lånat ut mjöl till en bergagubbe, och när han fick mjölet tillbaka, så tyckte han, att det var märkvärdigt, för bergagubbens mjöl var bättre. Då sa gubben, att det berodde på, att bonden lät kornet bli för moget, det ska tas, när det röar. Och det kornet tog han på folks åkrar.
Jättar och troll
Det finns ett berg vid Böslid i Eldsberga, som kallas för Gullkullen. Det var en, som lade sig och vilade middag där en gång i hösten, och då fick han se, att det låg en gressla utanför Gullkullen, och det fattades en pinne i den. Han satte i en pinne, och sedan somnade han, och då han vaknade, var gresslan väck. Men då låg där en kaka bröd i stället.
Jättar och troll
De hade en vallpojke i Svennagård i Stamnared till att vakta söra, och så frågade bonden honom, vad han skulle ha i lön. Då svarade pojken, att han ville ingenting annat ha än en bockkilling. Den skulle han ha att rida på, för han skulle vara förridare i ett bröllopståg från Björnö ugn till Mörkö bjär. Hans syster, som bodde i Björnö ugn, skulle gifta sig och flytta till Mörkö bjär.
Jättar och troll
En piga i Man hade varit ute i ladugården och mjölkat, och då kom det en hel brudstass från Smörkull och gick rakt igenom fähuset, och alla spottade i mjölkspannen, men sist i brudstassen gick en piga, som hade tjänat i Man förut, och hon slog ut mjölken. För det var farligt, om de hade druckit den.
Jättar och troll
Det bodde jättar i Hermestorpa berg i Ljungby, men de flyttade därifrån. De sa, att de inte kunde stanna för Attarpa tuppar, Hermestorpa hundar, Töringe glöttar, och Ljungby kobjälla.
Jättar och troll
En bonde kom körande på vägen mellan Småland och Halland. Det började blixtra och åska. Han mötte en pojk, som såg ut att vara en tolv år. Han var tovig i håret och såg ovårdad ut. Rätt som han mötte bonden, så nös han. "Gud hjälpe dej, barn!" sa bonden. Då svarade pojken: "Gud hjälper väl dej, men Hörsalta kullar hjälper väl mej." I detsamma slog åskan ned, och trollpojken försvann.
Jättar och troll
På ett ställe var det en bortbyting, som var krympling och inte gjorde något. Så skulle de köra hö, och då skulle dottern häva in höet, och det var besvärligt för henne, för hon var inte så stor. Då sa bortbytingen: "Vill du ta ut spetera i mina haser, så ska jag hjälpa dej, men du får inte tala om'et för någon människa." Sedan hävde han in höet, och det gick i en hast. Efteråt talade tösen med katten och berättade, vad som hade hänt, och då förstod de, vad de hade för en unge. Men jag minns inte, hur de blev av mä'n.
Jättar och troll
Det var en bonde, som körde i skogen och kom till ett stort berg, och det kom ut en trollkäring och sa: "Hälsa Notta Totta Vörtatiggesa, att hon skyndar sej hem, för Lelle Lunne är dutten i elden!" När han kom hem, talte han om, vad trollkäringen hade sagt. Då kom en annan trollkäring fram, som hade legat under en säng. "Det var mitt barn", ropade hon och sprang sin väg och lämnade en kopparkittel med dricka efter sig.
Jättar och troll
De bryggade på ett ställe, men så skulle de dricka kaffe, och då var Lilla-Tutta framme och drack vört. Matmor på stället kom och fick se henne och slog vört över henne. Då ropade hon: "Håge i Höråsen, Kor i Korhallar, Välven i Vällabjärt, kommen, för nu är Lilla-Tutta skållad!"
Jättar och troll
I Kadehöga eller Kadehöwa bodde en jätte, som hette Kade, men de flesta kallade honom Kattebonnen. Hans dotter tog en karl, som plöjde, och hästarna och plogen i sitt förklä och bar det till sin far och frågade: "Va ä detta för pussletyg?" Då svarade jätten: "Dä ä sånt som ska fördriva oss. Gack å lägg'et där du tog'et!"
Jättar och troll
En flicka hade blivit borta på ett ställe, och de trodde, att hon hade blivit trolltagen, för det var en kulle i närheten, och var julafton stod den på guldpelare, och då var det ljus och musik i kullen. Drängen på stället hade ett gott öga till flickan, och han fick ta en häst och rida dit, när det blev jul. På vägen mötte han en käring, som sa, att om han blev bjuden på något, så fick han inte dricka det, och så skulle han inte rida vägen, utan han skulle rida tvärs över åkrarna och inte längs med harvdrag eller plogdrag. Han kom fram till kullen, och där kom flickan och bjöd honom att dricka, och han tog upp henne på hästen och red därifrån. Då ropade det: "Enben, tvåben, treben, spring värst!" Men han kom undan, och när de hade kommit hem, så frågade flickan, vad de levde av i berget, och då sa hon, att de fick all den maten, som folk inte läste för på julafton, och den räckte hela året.
Jättar och troll
En bonde, som bodde i närheten av Höråsen och som just gjort i ordning sitt julöl, hörde en kväll, då han var ute och gav djuren nattfoder, att någon ropade: "Du ska säga till Lilla-Pippel att hon skyndar sig hem, för Rangel-Skrangel håller på att dö." Mannen fick nu höra ett väldigt skrammel av spannar i brygghuset. Nästa morgon hittade han ett par större kopparämbar, som hon i hastigheten ej hunnit taga med sig.