Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Förtrollningen häves, och personen återfår sin mänskliga gestalt.
Förr i världen kunde de trolla, och då hände sig ofta, att de blevo trollade till vargar, men om man kunde säga namnet på honom, som hade blivit trollad, blev han till folk åter. Så hände sig också en gång, att en käring såg en varg stå bredvid trappan sin och lura genom dörren. Käringen menade då: »Om jag sku veta, att du är Matte, så sku jag giva korven åt dig». Och när hon hade sagt det, blev vargen till folk, och så var det hennes egen son, som hade varit trollad till varg.
Jättar och troll
Mamma talte om en ung karl som red och skulle nånstär. Då kom han intill ett berg, och han hörde hur det grät i berget. Då sa han: "Gråt inte du, min vän! Du ska bli min, när jag kommer igen!" När han kom tillbaka, stod där en tös så smyckad. Och han blev tvungen att gifta sig med henne, och han fick så förfärligt mycket pengar. Så en gång de skulle bygga om huset och folket var inne och åt middag, talte de om hur de skulle bära sig åt, när de skulle lägga upp åsen på taket; det var en så förfärligt stor stock. Hon gick ut och kom strax in igen, men då hade hon lagt upp åsen ensam. Så var det en annan gång karlen skulle sko en häst, och han var inte god till att få skon att passa. Då kom hon och tog hästskon och rätade ut den som ett halmstrå och lade den jäms efter foten. Då blev hennes karl rädd och sa: "Jag har inte varit snäll mot dej, men härefter ska jag aldrig slå dej mer."
Jättar och troll
Det var på ett ställe de hade fått en bortbyting. Då lärde de hustrun, att hon skulle brygga öl i ett äggskal. Då sa bortbytingen: "Jag är så gammal som Tiven och Toppen och Hålevägen, men aldrig har jag sett sånt." Hustrun hade eldat upp ugnen och satte bortbytingen på en gressla och skulle skjutsa in honom i elden, men då kom trollet med den riktige ungen och sa: "Jag har varit som en mor mot ditt barn, men du har varit som en djävul mot mitt."
Jättar och troll
På Höråsen finns en stengrotta, som heter Jättestugan därför att där fanns jättar. Så var det en gubbe i socknen, som brukade gå upp på Höråsen och trilla ner sten i Jättestugan. Men en gång när han just skulle börja igen, så kom jätten upp i hålet, och arg var han. "Vad vill du, som håller ett sånt leverne?" röt jätten. Gubben blev rädd och visste inte, vad han skulle hitta på. Men så sa han: "Jo, jag ville låna pengar." Nå, det sade nu jätten ingenting om, men hur mycket ville bonden ha då? "Jo, skall det vara, så skall det vara 500 daler", drog bonden till. "Det kan du få", sa jätten, "men jag skall ha igen dem promt inom år och dag, annars går det dej inte väl. "Jo, det skulle nog bli bra, och så fick han sina pengar. När så bonden kom hem igen, så lade han alla pengarna på kistbottnen med detsamma, för han tordes inte använda dem. Året efter på utsatt dag var bonden på berget igen och började trilla sten. Och rätt vad det var kom där en gammal rälig käring upp i hålet. "Skall man då inte kunna få ha fred ens när man nyss har blivit änka?" tjöt käringen. "Änka, var är då Hågen?" frågte bonden. "Jo", sa käringen, "alla tre bröderna var på bröllop i Skåne, men där blev de ihjälslagna av trumslagarn.' Det var Hågen i Höråsen och Tore i Togåsen och Axel i Axelskulle." — "Jaså", sa bonden, och så gick han hem och behöll alla pengarna.
Jättar och troll
Det var en dräng, som fick se en jättetös, som skulle gå till ån och hämta vatten. Hon grät och sa: "Alltid ska jag som är liten gå efter vatten." Då sa drängen: "Är du liten? Vem Skam är då stor?"
Jättar och troll
Bergatroll sa de i min barndom skulle ha bott i ett stort berg i Äsered i Gunnarp. Det bodde en bonde nära berget, och han var inte så förmögen just. Han gick till berget och lånte en kopparkittel var gång de skulle slakta där på stället. Han skulle alltid lägga en korv i kitteln, när han bar tillbaka den. Men en gång la han ingen korv i den, och sen fick han aldrig låna kitteln mer.
Jättar och troll
Det var i Kärret de hade en bortbyting. Han var borttadd och satt i en stol för jämnan. Vem som köpte gården, så skulle han ha honom, för han skulle ha sin försörjning på gården. Så var det en, som sa till dem en gång, att de skulle brygga i ett äggskal emot att kungen skulle komma. Bortbytingen hade varit där i många ägares tid, men han hade aldrig talat. Men när han fick se, att de lagade till att brygga i ett äggskal, sa han: "Är det blivet så smått, så är det bäst jag tar spetorna ur fötterna och går."
Jättar och troll
Min farfar var född i Källsjö socken. Men sen flyttade han till Barkhult i Svartsjö socken och köpte en gård där. En höst gick de och togo av säd. Då var där en groda, som var i vägen för dem jämt. Farfar ville inte skada denna tåssan precis. men till slut blev han förargad, för hon hoppade mitt för honom, så han tordes inte arbeta som han ville. Så tog han ett halmstrå och band om kroppen på tåssan och knöt till ordentligt. Sen blev tåssan borta. Precis klockan tolv på nyårsnatten knackade det på dörren. Farfar gick ut och öppnade och de undrade, vad det var för en, som kom mitt på nyårsnatten. Då stod där en skjuts med häst och släde utanför dörren och en karl stod och hade knackat. Farfar kände inte denne karlen och hade aldrig sett honom förr. När farfar öppnade dörren, så sa den främmande: "Den mannen som knöt bandet om min hustru, han skall vara snäll och följa med och lösa det." För se, eftersom bandet var knutet av en kristen människa, så kunde de inte lösa' det själva. Farfar var inte glad att följa med, för han förstod ju att det inte var någon riktig människa, han hade att göra med, men den främmande var så pass allvarsam, så farfar tordes inte anm. t än att följa med till slut. Vart de körde, bågar jag inte, om farfar sa, men till slut kom de till ett berg, och där gick mannen in och farfar måste följa med. Därinne låg en kvinna och hon hade halmstrået om livet. Farfar löste upp bandet. Det gick lätt för honom, fast de andra inte hade maktat det. Sen fick han gå. När han gick bort mot dörren, hörde han, att det var någon, son-i viskade till honom: "Se upp när du går genom dörren, för de kommer att slänga na't efter dig och slå ihjäl dig!" När han kom till dörren, hörde han, hur det ven i luften efter honom och så kom en tung järnstång farande. Men farfar hoppade åt sidan. Kastet råkade honom inte. Sen fick han brått att komma genom dörren och ut. Han fick ett fasligt göre att komma hem. De skjutsade honom inte och han råkde inte och visste inte, var han var. Till slut kom han likaväl hem. Men han trodde, att den kvinnan, som varnade honom, den slogo de ihjäl.
Jättar och troll
Det var en piga på ett ställe, som fann en groda i slåttern och band ett grässtrå om henne. Ett par månader efter kom en fin herre körande och ville tala med pigan. Han undrade, om hon ville vara snäll och följa med honom, och det gjorde hon. När de kom hem till honom, så fick hon veta, att hans hustru skulle få barn, men hon kunde inte förlösas, förrän pigan löste upp det där bandet, som frun hade om sig. Så gick han ut, och pigan löste upp det, och frun fick sitt barn. "Nu får du en skänk av min man, han kommer att skjutsa dig hem, och så får du skänken, men stanna inte utan gå genast in, tag inte emot skänken och tacka inte, du får den ändå!" Hon gjorde som frun sa, så fort hon kom hem, sprang hon in och stängde dörren efter sig, och han kom efter och slog i dörren, men hon öppnade inte. Då for han i väg, och på morgonen låg skänken på trappan.
Jättar och troll
Det var en, som skulle bygga en kyrka, och då kom det en jätte och sa, att han skulle bygga kyrkan. Kunde den andre gissa, vad jätten hette, skulle han göra arbetet för intet, men annars skulle han ha honom. Så gick tiden, och kyrkan var nästan färdig, och så gick denne och funderade på, vad jätten kunde heta. Då fick han höra, att ett barn skrek i berget, och då sa det: "Tig du still, liten min, i möra kommer Hinn Finn, far din, då får du äta manna hjärta." Dagen efter kom jätten och skulle se över arbetet och gick upp i tornet, och då stod byggmästaren på marken och sa: "Hinn Finn, slå den stenen lite bättre in!" Och jätten slog till, så det blev ett hål i kyrkan, som de aldrig kan täppa till. Den kyrkan ska inte vara långt härifrån.
Jättar och troll
En trollkäring kom fram till ett ställe i Virse och bad om mjölk, men bondhustrun trodde, att det var käringens fel, att hennes ko dött, så hon visade av henne. I detsamma började åskan gå, och då förvandlades käringen till ett stort, trint nystan, som rullade bort till Virse hatt.
Jättar och troll
En bonde skulle köra till kvarn en natt, och hans hustru skulle få ett barn i samma veva. Som han körde, fick han höra, hur det sjöng i ett berg: "Hugg långa ben och stora håla, för så har Rangel i Mjäla!" Då skyndade han sig hem och såg till, att det blev satt stål, och så blev han hemma, tills det var över.
Jättar och troll
I Mickedal hade de en stor, svart katt, som hette Måns. Bonden på stället hette Hans, och en kväll, när han kom från stan, så ropade det i Skälms kulle till honom: "Hans, hälsa Måns, att nu är Zakris död!" När han kom hem, sa han detta till gumman, och då sprang katten ut rätt igenom fönsterrutan och kom inte tillbaka mer.