Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Om påsk skulle man ha "skärer" inhugg- na i trösklarna för ladugård och fähus, så att inte påskkäringarna skulle rå med att kom- ma in. Det var sådana där skäror som man tog löv med. Så snart påsken var över, tog man bort dem. Tjärkors ströks på lagårsdörren. Somliga sköt genom ladugårderna.
Påsk
Dymmelveckan: svarte måndag, vida tisdag, dömle onsdag etc. påsk- afta. Långefröjda var det en gammal mor här i byn i min ungdom som alltid skulle göra något rysligt strävigt arbete, t.ex. skura golv. Men hon var barnfödd i Grimmared i Mark. Långefröjdaris har de nyttjat piska varandra med, ungdomen. Det skulle vara ett björkeris. Inget förbud mot mjölk och mjölkmat då. Tigga ägg - fattiga barn gick i gårdarna och tiggde ägg. Ingen visa och ingen utklädsel. Eldar brände de bara påskafton - inte Valborg eller Midsommar. Det var mest ristyg, som pojkarna samlat ihop.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Fläske måndag, pannekaka tisdag, dömle onsdag, - , -, påskafta. Intet matförbud långfredagen. De fick "långefråjdasris". Påskeld och skjutning var allmänt påskafton.
Påsk
I Påskakäringarna gav sig av på påskafton. På ett ställe var käringen ute om påsknatten och gubben visste inte, hur han skulle bära sig åt för att få henne att bli hemma. Så var det en skräd- dare, som lärde honom, att han skulle sätta en stålsax i ändan på sängen. Fram på natten vaknade käringen och vände och vred sig. "Den rälia stålbroa, ja kommer inte över´a", sa hon. Men gub- ben gav skräddarn en bra belöning. (II På ett ställe hörde gubben, när käringen gav sig i väg på påsknatten. "Här opp och här ut över alla skogatoppar och rå te Blåkulla", sa hon. / gubben ville följa efter, men han sa: "Här upp och här ner", och så fick han åka upp och ner i skorstenen, tills käringen kom tillbaka. (Dagarna i påskveckan äro: svarta måndag, vite tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långfre- dag, påskelördag.)
Påsk
Dymmelveckan började dymmelonsdag, sen fick de inte lov att spinna. "Langafrajdes ris". De som låg länge den morgonen, fick ris. Påskkäringarna for till Blåkulla och hade sopa, gressla och raka med sig. Påskelden kallades påskavawr, best. f. -vawern, pl. -vawra. Påskdagens morgon dansade solen, det var något den gladdes över.
Påsk
I Källsjö brukade barnen om påskafton springa upp på en hög kulle och ropa alla möjliga frun- timmersnamn, och om det då var någon påskkäring, som hade något av de namnen, så ramlade hon ner och blev liggande, till någon kom och sa henne i namn. Det var en gubbe, som gick till kyrkan påskdagen, och då fick han se en käring, som låg bakom en sten. "Vad i all sin da, ligger du här, Anna Johanna", sa han, och då steg hon upp.
Påsk
Dymmelonsdag mitt på dagen skulle raken ställas ut, för då kom "dymlingen", och då fick inget gå runt. Långfredag skulle de upp tidigt, eljest fick de ris. Om de sopade i påskveckan, fick de inte kasta ut soporna, för där kunde finnas stickor, som det blev mjölkharar av.
Påsk
Om en höna lägges på ägg, som värpts på skärtorsdagen, så skiftar kycklingarna färg vart år, när de fäller. Aldrig nämna lus vid namn i dym- melveckan, då skulle de få lus. Och så skulle de rätta ut rockarna i dymmelveckan.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan äro: dymmelons- dag, skärtorsdag, långfredag, påsklördag. Man fick inte låta spinnrock eller kärrhjul gå runt i dymmelveckan.
Påsk
De fick inte spinna i dymmelveckan. Dagarna i påskveckan voro blå mån- dag, vita tisdag, dömmel onsdag, skär tors- dag, långfredag och påskafton. Dömmel onsdag dömdes vår Herre.
Påsk.
Vi kallte dagarna i dymmelveckan bullamåndag, panne- kagetisdag, dymmeleonsdag, skärtorsdag, långa fredag och påskafton. Beata sa svarte måndag, men det var inte riktigt, för vi åt bullar på måndag, fast hon sa en kunde ha fastlagsbullar vilken dag som helst, sen fastan var gåen in. Somma hade fastlagsbullar på fast- lagssöndag. - En skulle inte spinna i dymmeleveckan. - Häxorna red te Blåkkulla på grissla på långa fredag och kom igen påsk- afton. Då var det tvunget att tända påskafyrar. De kalltes också påskahögar eller påskavardar. - På påskafton fick vi ägg, som mamma färgade.
Påsk
I dymmelveckan var det svarta måndag, vita tisdag, dym- melonsdag, skärtorsdag, långa fredag och påskalördag. Den veckan fick de inte spinna, för ingen rock fick gå. På fastlagssöndag fick en fastlagsbullar. På påskafton tänder de påskahögar, det är stora högar av ris, som de lagt ihop på höjderna, och så skjuter de där vid två-, tretiden. Det är för att skrämma påskakäringarna. Förr gick de och tiggde påskägg. De sjongde inte, för det var bara små gluttar, som gick. Mor färga äggen röda åt oss. - De säger solen dansar på påskedan, då hon går upp.
Påsk.
Svarte månda, vite tisda, dömeronsda, skär- torsda, långfreda, påskaafta. Spinnrocka skulle ut den vecka, för de damma så. Fattiga folk var ut- klädda och gick omkring och tiggde ägg på ställena och så sjongde di när di kom. Di hängde för ansikte så en kände dom inte. Somma hade sotat sig i ansikte men de´ va´ farli lett. Påskadan på moren åt di påskaägg. Bruka färga påskägga, di plockte mossa och kokte i och då ble di bruna. Ble så kokta att hela ägget ble grönt så gott var´t inte. Ibland hade di röfärg.