Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
På varje gård fanns det en tomte, och han skulle rikligen förplägas till högtiderna. Om kvällarna gick tomten omkring med eld och lykta och såg efter, att allt var på sin plats, och ställde till rätta sådant, som husfolket glömt att ordna. De olika gårdarnas tomtar lågo ofta i fejd med varandra. Så berättas det exempelvis om striden mellan Tyris tomten och tomten på Esbå gård, Tyris tomten avgick i allmänhet med segern. Däri talar kanske avunden mellan socknarna, i esbåhistorierna lät man väl städse tomten på Tyris dra det kortaste strået.
Tomtar
På ett ställe hade de tomte. Då de mjölkat, satte de av mjölk på loftet te honom, och på morn låg där en peng. Han tog från andra och gav te gården. Han var osynlig om dan. Tomten kalltes också goenisse.
Tomtar.
I Vallby var en tomte eller mjölkhare. De hörde hur han klappade korna på halsen och sjöng: "Ät I, mina små knabber, Detta har jag tatt i Torpens stabbe, Där var en liten grön rand, Det tog jag med min lilla hand.
Tomtar
Ljunggrens-Anna brukade tala om, att det en gång kom fyra små tomtar i röda pickelhättor och dansade omkring julbordet i en ring och sjöng: "I veden inte, när domen ska bli, men de vede vi, men de vede vi."
Tomtar
Tomten drog hem säd till gården, där han bodde. En berättelse säger, att en bonde lade sig på lur, för han ville se med egna ögon, hur hans tomte arbetade. Men när tomten kom med bara några få sädesstrån på axeln och stönade värre, så skällde bonden ut honom. Tomten svarade: - Attan trava lass å attan mil hem. Då teg bonden. En gård brann ned. Då såg man ett par tomtabe- sar, som sprungo och dansade på takåsen just som husen brände som likast, precis som om de hade varit glada. Så länge bonden levde stod han sig gott, men hans arvingar blevo utfattiga.
Tomtar
Det var en i Grimeton, som hade goenisse. En natt kom han och knackade på. Gubben gick och öppnade och frågade, vad han ville. "Jo, jag var på hinsian kanalen efter en börda havre, och när jag hoppa över, så tappte jag hälften, ta och far efter det!" "Ja, då tar jag bara en häst." "Nej, tag du bägge!" sa tomten. Gubben körde ner till kanalen, och det var nätt och jämnt, att han fick allt på lasset. Så tröskade de på stället, och tröskarna anade oråd, för hur mycket de tröskade på dagen, så var det lika mycket nästa dag. Så lade de sig i ladan en kväll, och fram på natten kom tomten med en stor börda.
Tomtar
Tomtar sa de här var framme i byn till Gummens. De sa, han bar halm till dem. - De sa, det var en som hade sett dem - de var två stycken. Den ene var och hade hämtat halm på ett ställe och skulle gå till Gummens, och så kom den andre emot honom här borta i gatan. Där rök de ihop och slåss så halmen flög precis som en snöyra. De drog väl till varsitt ställe. Tomtarna skulle ha gröt julafton och så skulle de ha smör i gröten. Det skulle ligga en smörklick ovanpå mitt i fatet. Det var en borta i Långås, som hade en tomte. Så hade han inte fått något smör på grö- ten en julafton - jo, han hade fått men det låg i botten på fatet. Och han blev så arg, när han inte såg något smör, så han gick bort åt lagår´n och slog ihjäl en av deras bästa kor. Men så när han kom till botten på fatet, fick han syn på smöret. Då visste han inte vad han skulle göra för att gottgöra det. Men så ute i Skåreby (Tölö) var en ko, som var alldeles lika och på natten gick tomten dit och / tog den och släpa dit den döda istället. Och när "långåsa" släppte ut den kon på sommarn sprang den alltid och "röta" (råmade) och ville söderut. Hon ville väl hem.
tomten
Å tomtabesen var det förr i världen. Tomten gick å stal från andra å och bar till den som ha- de tomten. Han skulle vara en liten å ha en röer pickelhätta på sig. - Det vet jag inte hur dom skulle bära sig åt för att få tomtabesen, mem det skulle väl inte vara på nåt ärligt vis.
Tomtar.
En gammal gumma i Ås hade tjänat i Bäck. Hon talte om, att på det stället blev det lagt pengar på ett bord flera gång- er, men de tog dem aldrig, för de trodde, att det var tomtar som hade lagt dem där, och hade de tagit pengarna, hade tomtarna hållit på (fortsatt) hos dem.
Tomtar
Tomtar fanns. Jultunten, tunten sa de gamle (den- na upplysning gavs först efter det uppt. frågat, om man uttalat ordet på annat sätt !) En del hade en tom- te, som drog till dem. Det var en där jag bodde i en li- ten stuga i Stenli. Där bodde en gubbe ensam. Pappa kom en morgon och skulle gå till Kullagården och hand- la; då kom en liten smågosse. "Var ä du, lelle gosse, hemma ?" frågade pappa. "Ja ä Stajnlins lelle hele." Han hade en påse på ryggen och var på väg till Sten- lid Han hade röd mössa och träskor. Det kom en och pustade med ett kornax i munnen. "Dä ä inte mö å tjosta för dä du bara har i mun- nen", sa bonden. Men gubben fick med detsamma en sån örfil.
Tomtar
Här i Äsketorps berg var fullt med tomtar förr. De har berättat, att de bakade på ett ställe, och då gjorde de sönder en bakgressla. De gick uppåt berget och la' den där, och efteråt, när de kom dit, var bakegresslan lagad. Då la de en bakekaka till dem i stället.
Lucia
Johan i Gällsered var ute och gick en lussenatt. Då kom en tomte eller ett troll och sa: "I natt ä här lussenatt, klabbedask!" Meningen var, att Johan skulle hållit sej hem- ma den natten. Då skulle alla kvarnar kunna stanna; de ville inte mala den natten. Folket skulle hålla sig i stillhet. Ej tal om "långa lusse natt", ej om lussebit åt folk eller kreatur, ej Lussebrud.
Husbygge och flyttning
Man ville inte ha vindfälle att bygga hus med för det kunde fallit på sommaren och träna skall fällas om vintern. – En som skulle bygga hus på en tomt där ett hus stått förut våga’ inte bygga på precis samma ställe för han var rädd, att Emanuel, han som bott där förut, skulle spöka. Så byggde han bredvid. – Huset skulle stå i öster- väster eller söder-norr. – Om svalorna byggde vid åsarna (tak-) blev det trevnad och lycka i huset.