Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Alma Boman
B348B2: Diverse om barndom och ursprung. Raka hö. Skärshults läge. Lin och väv. Linberedning. Ull och får. Spinna och karda. Linne. Ullgarn. Sticka och binda. Brödbak. Kärna smör. Ysta. En utflykt. Smör- och ostförsäljning. Pölsa och slakt. Bryggning. Slåtter. Handskära. Virka täcke. B349A: Ryamatta till kyrkan. Diverse. Gå till kyrkan. Torv. Diverse. Ärjekrok. Diverse. Ta upp säd. Marknad. Till kvarns. Diverse. Den första bilen/tåget/cykeln. Jul på Berg. Ortnamn. Barnen. Diverse. Tandläkeri. Kloka gubbar. Diverse. Lindebarn. Skolgång. Diverse. En blind visförsäljare. Slåtter.
Troll
I Virse Hatt hade trollen dans jula natt. De vände sig ut till katter. En dräng hade kommit till att se dansen, och när han kom hem, så talade han om det. "Vår katt dansar lättast", sa han. Ett tu tre for katten upp och rev ihjäl drängen. (Bengtssons dotter förklarade, att B. berät- tat den historien bättre förut. Det, som drängen sa, lät mycket roligare, det gick liksom på rim. Men innehållet ansåg dottern stämma med tidigare utsagor.
Lusse
Lusse har aldrig firats här på något sätt i äldre tider. Men man skulle akta sig för att mala lussenatt. Det var ju alltid mycken mäld då dagarna före jul, så det var nog många mjölnare, som hade god lust att låta kvarnen gå. Men det gick alltid galet. Först uppenbarade sig en stor sugga. Och stämde en inte då kvarnen genast, så kunde en vara säker på, att någonting gick sönder, så att mal- ningen blev omöjlig mer den natten. Julagrisen skulle helst slaktas vid Lusse. Det är gammal sed.
Vaggvisor och barnvisor
Ro, ro, te fiskeskär, många fiskar får vi där, braxarna stora, laxarna goda, hugg dem i stycken å stoppa´m i säcken å göm dem te jul å te påska ! Mormor sjöng: Skatan satt på taket, tala vid sina systrar; "Var ska vi te vintern bo vi fryser om våra fötter ?" - " Jo, vi ska resa te Dannemark å köpa skor för en halver mark, / och tre tunnor pepparkorn, och något te lelle bror. "
Himlakroppar
Vintergatan. Här var en gammal gubbe från Finland, som de kallade Ko-Petter- Han sa precis vad väder det skulle bli, och det slog så säkert in. Han var på mitt hem en många gånger. En gång sa´ han: "Här blir sju vintrar före jul," och det slog in. Det hade han sett på Vintergatan. Och vid Lyfta bro bodde en gubbe som hette August. Han förstod sej på Trerocken och Fjälavagnen är fyra stjärnor. Ljusstjärnan är sju stjärnor i en klomp. (Känner ej till benämningen Karlavagnen.)
Annandag jul.
Förr om jul så red de Staffan de kallade här i Fjär- ås. Det var det första året jag var i Torpa. Det var många som red gård från gård långa stycken och hämtade upp fler och fler - de från varje nytt ställe följe med. De sjöng Staffans vissa: Staffan var en stalledräng, han sadla´ sina hässtar fem. De två de voro röda, Vi tackom vi så gärna. De tjänte väl sin föda. Allt för den ljusa stjärna De två de voro vita De vor varandra lika allt för den ljusa stjärna. Den femte den var apelgrå / vi tackom vi så gärna den rider själve Staffan på allt för den ljusa stjärna. Här är andag jul i år. Vi tackom vi så gärna. Då Staffan ut i stallet går Allt för den ljusa stjärna. Så kom de ut med flaskan. Jag var med om det en gång. Vi var från Torpa by allihopa. Vi var en 10-12 stycken. Vi var utom byn också, i Tom och Allatorp. Vi vattnade in- te hästarna någonstans, för de hade fått både foder och vatten, innan vi gav oss iväg. Litet var blev vi fulla till slut. Möka - det tror jag det. Det var skandal om andra hade varit i ens fähus och mökat, när man kom ut. Sådana, som hade kommit och mökat, blev inbjudna på vissa ställen - de skulle ha mökebollen - bröd och brännvin o.s.v.
Julafton.
På julafton bredde de julhalm på golvet och i den skulle de ligga under natten med en kärve under huvudet. Men den natten skulle man inte sova. Så spände de spark och drog kävle i halmen. Tjugonde dag jul skulle halmen ut. Den dagen dansa´ barnenså halmen vriades runt benen på dem. Så skulle man bära den halmen långt från husen för annars skulle ormarna komma om sommaren och krypa in i huset. På julafton bruka´ de göra en julabock med tre ben av lång- halm. De gjorde bara en bunt däruppe och spred ut tre ben av loken. - Vi kom hit 1884 och då hade vi julgran, men i min barndom hade vi ingen. Förnämt folk hade först, men torpaställena inte på länge. Julost hade alla, ystekarsost kalla´de den. / De skar ut i botten på ystekaret, somliga hade år- tal och en blomma och det blev på osten. Vi gjorde och julkronor av halm och hängde upp. De bakte vörtbröd och vetebröd i en om. Vetebröd hade de gamla lilet. Till och med bönderna hade lilet. En talte om för mig, att han bara hade två kappar mjöl med sig till kvarnen om jul en gång. Så hade de kornbröd, det var det mesta. Djuren fick litet hö extra på julafton men det var inte stor skill- nad. Det brände ljus hela julnatten, det var för de skulle hedra, skall vara vördnad kan ja förstå.
Jul
Julhalmen skulle renas och slås på samma sätt som när di täckte tak med halm. Det fick tas ifrån särskilda kärvar för det. Under bordet la man merändels banden till kärvarna. Halmen fick ligga inne efter som den var sönderknusad, eljest skulle den ut fjortonde dag jul, Knutadan. - Julbrasan tändes vid 10-tiden på aftonen. När då brasan var halvbränd skulle alle man tvätta sig och skifta lintyg. När di hade gjort det och tatt på sig lite bättre var julbrasan nerbränd. Då var det vid 11-tiden. Sedan bredde ju alltid pappa ut halmen ensam. Båtsman skulle ha "julekosten". Han skul- le egentligen ha en kaka och en bit sugel, fläsk eller kött. Mindre bemedlade kunde ge en ost, / en korgost vi kallar. Kyrkväktaren och fåraher- den skulle också ha kaka och sugel. Kyrk- vaktaren hade sexton skilling att uppbära om julen av varje bonde och tolv skilling av varje torpare. Det var hans lön. I min barndom var det bara en mind- re rågbrödskaka som barna fick i julklapp. Vetebröd visste man inte mycket av på den tiden. I senare tid när mina barn var små, skulle varje barn ha en vetekaka, en rågbröds- kaka och en köpekaka (en döbelskatt vi kallte). I rundaste mått kunde väl det bli en pepparkakshäst eller tupp eller karl. När di gick till julottan hade di bloss. Det var merändels som var och en tände och hade på vägen åtminstone till di kom till själva socknalandsvägen, där kasta di dem. Somma gjorde till stora, stora bloss, så det fick vara en bastanter karl som bar det. Han fick vifta med det så / att det inte skulle dö. Opp i Sätila hade di blossa med sig ända fram till kyrkan. Di kastades allihop på Knap- peliden (nära kyrkan) i en hög. Där kom folk från alla orter, men hade bara gångstigar att gå. Så var di nog rusiga ibland, så det var ett korum riktigt. Jag kan inte för min del minnas att di red Staffan. Det var merändels bortlagt innan jag blev vuxen. Här är nu annandag jul i år, dess tackom vi så gärna, då vi plär öl och brännvin få allt för den ljusa stjärna.
julfirandet
Herodis du ser mera ut som en sotare än en herra och konung jag är ingen sotare fast jag är swart, det skall min krona och fästte bewisa herodis är du en konung så faller du ner och tillbeder mig swarte kung min dräng faller i mitt ställe hero, "sjelw skall du falla annars skall du dö". Så faller han på knä framför Herodes sicktar sitt spjut för bröstet på swartekung så säger han: "kom låt oss fira Karl Ludwigs spira Swerges stora nåd Hurra för monarken uti wida par- ken uti blixt och dunder slog hurra Konunga rike Konunen har jort oss like med sitt blod. under det springer de wise mänen runt rundt om swatte kung de wise mänen woro klädda i wita skortar utan på dom andre kläderna mäd röda skärp långa eller höga topp mössor wita med ganer och toffsar swarte kung som en neger med likadan hög hatt men ej wit här båd talade och sjungdes mera som jag ej mins att så jag kan likna ej är jag säker på om alt är rätt jag war då ett barn / tillägg till julfirandet jenom hågkomst halmen på golwet skulle läggas ny nyårs afton och trättonde afton nyårs afton skulle ej ljuset släkas innan det nya året gick in då skulle man taga emot det nya året med nyårs psalmer när trättonde dagen var gånden så togs halmen bort en del låt den ligga flere veckor efter jul tils lilla jul som war kyn= delsmässedagen ingen skulle gå på wesiter eller uträtta några ärenden bortta juldagen då skulle bara gå i kyrkan sedan wara hema hela dagen men om någon kom dom andra dagarna mellan juldagen trättonde dagen skulle den fägnas annars bar den den ut julen och det förde ej någott något godtt med sig
Kapare, rövare och tjuvar
Det var sju rövare i Texelberget. De hade tatt en däga i Skoga i Idala. Så hade de inget smör till jul, och då fick hon gå hem efter smör. Hon talade om för katten, hur många rövarna var, och att hon hade fött ett barn vart år. Så tog hon med sej halm och la halm efter sej på vägen för att folket skulle hitta vägen. När de kom, så satt hon och löskade den sjunde rövaren, de andra sex hade redan somnat, för de hade druckit. De kom in och slog ihjäl alla sju.
Starka
En gång skulle han rida över tullbron i Falkenberg. Det kostade sex styver att rida över och tre styver att gå. Då lämnade han tre styver och så tog han hästen i fangen' och bar honom över. De gick ju alltid bort och mögade och gjorde spektakel annandag jul. Bögen hade följt med Torstorpa drängar och lyft tre hästar upp på rännet på ett ställe. Bonden måste ta dit hela byalaget för att få ner hästarna igen.
Vårarbete
På Kristi himmelfärdsdag släpptes korna ut på bete. På Rebecka och Erik (det var den 26 och 27 maj) sådde man lin. – Första maj åt man julbröd, de hade gömt ett par kakor från jul. Det kallas vårkake och av det fick både folk och hästar. Då fick de bra med kraft i kroppen. Syd, sydväst och västlig vind var bäst vid sådd. – Det sista i gödselstan bruka’ de lämna, men varför vet jag inte. Om man läm- na en fläck på äkern som inte blev sådd, skulle den som sådde dö under året.
Husligt arbete.
Om en främmande kom in på ett ställe så de kärvade, så skulle han ta i kärvan. Då kunde han inte skada arbetet. På ett ställe i Kvibille var de noga med att de inte fick nysa över dega, då de bakade. Nös någon, så blev det sorg i huset, innan brödet tog slut. Det brödet, som de bakade för julen, skulle vara fin ###. Av det brödet skulle hästarna ha vid våren. Då de bryggade julölet, skulle de vara glada, de skulle sjunga och vara lustiga i sina rörelser, då de öste. Då blev det god jäsning och ölet blev starkt, så att folk blev glada, då de drack det.