Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Röda söndag (1:a söndag efter påsk)
"Röda söndan" det var förste söndagen efter påsk. Sådant som det var den söndagen skulle det bli i sju veckor.
Påsk.
Det var i Ås en sägen att om någon kom och ville låna något efter klockan 12 på dymmel onsdag, så ville han göra ont med det. Det var på ett ställe de hade haft otur med kreatur, och bonden gick till en klok gubbe. "Det kommer ena och vill låna ensak av dej efter kl. 12 på dymmelonsdag," sa han, "men den ska du slå till för näsan, så att hon blör, för hon har gjort dej så mycket ont, så det kan du aldrig tro." Jaha, deras grannhustru kom in dymmelonsdagen om eftermiddan och ville låna ett harveträ, och karlen slog till henne så näsan flög i blod. De var ovänner efter den dagen; förut hade de va- rit så goda vänner.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: Svarta måndag, viti tisdag, aske onsdag, skärtorsdag, långfredag, påskafton. Långfredagsstryk kom husmodern med; det var ett björkris. Hon började med de minsta barnen. Även man- nen och dräng och piga skulle tuktas, ha långfredagsris. Det var för att de skulle påminnas om Kristi lidande. Det var inget matförbud på långfredagen. Det var dymmelonsdag, som inget fick gå runt, var- ken slipsten eller spinnrock. Varför? Det skulle medfö- ra olycka. Barn klädde ut sej och gick i bygden och tiggde ägg. De hade en vit hätta och en vit skjorta med ett rött band om livet och en korg, som var klädd med crepepap- per och konstgjorda blommor. De gick antingen ensam- / ma eller två och två. De sjöng. Jag är kommen uti världen för att vandra, jag som så unger är. Ni vet väl min åstundan, ni vet väl mitt begär. Ett påskägg eller två det önskar jag att få, sen är jag helt förnöjder att mina färde gå. Fick de två ägg så sjöng de: Hav tack, hav tack, min blomma sköna, för äggen du givit har. Mitt namn jag blyges för att nämna, men sången är jag skyldig att lämna, sen bjuder jag farväl. Då de inte fick något, kommer jag inte ihåg att de skulle slå ihjäl tuppen.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: Svarte måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skär torsdag, långfredag, påskelördag. Under denna vecka fick inte spinnrockarna stå inne, för då kunde man ris riskera, att att påskakäringarna tog spinnrocken och red till Blåkulla på den.
Påsk
Man skall aldrig låna ut något under dymmel- veckan. Aldrig lägga sig efter skymningen. Kors ritas över dörrarna, först på "inhusets", och sedan på lagårdens dörrar. Förutom att låna var det också fel att "låna ut" något. - Johanna-Stina i Mjäla kom hem till vårt under påskveckan och ville låna kaffe. Hon blev ej bjuden på något, och inget kaffe lånade vi henne. "Nu ä di blenna så snåla, så nu kan ingen gå dit," sa' hon sen om oss. Påskaftonen sköts det ett skott i vardera av gärdets fyra hörnen, för att häxorna ej skulle komma på ens jord. Framme vid husen sköts det också.
Påsk.
På sju veckors fasta var det så mycket arbete, som de inte fick göra. Påskveckan skulle alla spinn- rockar blivit burna ut. Påskveckan kalltes "dömle" (-hi-) och dagarna i den, svarte måndag, vite tisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långfredag och påskafta. På påskafton åts det ägg men de var inte kok- te vanligt utan de var kokte i mossa, svart, hård mossa, som de plockade på stenarna. Äggen blev genom den alldeles bruna.
Påsk.
På påskdagens morgon skulle man vara uppe tidigt och se solen gå upp, för då skulle hon dansa, det skulle vara en fröjdedag för Frälsarens uppståndel- se dag. Så hade de förstås påskeldar överallt, på varenda kulle, för med dem skulle de skrämma bort påska- kätrnger.
Påsk.
I "dömlsvega" var det svarte måndag, vite tisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långfredag och påsklördag. På skärtorsdag var det farligt att vara ute för all påska käringer. Då sköt de för att de skulle bli borte. Påskakä- ringerna skulle upp genom skorsten och så skulle de sitta på en raka och ha smörjehorn med sej. På påskafton var det en del fattiga som gick omkring och sjungde för ägg. Påskägga åts först till frukost på påskdagen och då hade en färgat dem i mossa så de var alldeles bruna. Så tände de upp påskeldar påskafton på höjderna. Det skulle vara till minne av den elden de tände då Jesus blev dömd.
Påsk
Påskkäringarna reste om torsdag middag och kom tillbaka påskadags morgon. – Under dymmeldagarna skulle det sitta stål i alla dörrar, för att inte påskakäringarna skulle komma in till folk och fä. Hos bönderna satte de gamla knivar och liar i sädrösarna under de tre dagarna. Allt som gick runt var förbjudet då. Man fick inte köra eller spinna. – Om någon granne ville låna smör en av de dagarna, så var man säker på att han ville trolla, så att det blev något galet för en.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Bulla måndag, pannekake tisdag, dymmel onsdag, –, –, påskafta. De fick inte spinna – rockarna skulle ut om middan när dymmeln gick in på dymmelonsdag. Ingen dans fick förekomma i den veckan. De fick äta vad mat som helst långfredagen. Påskabloss hade de ofta – tjärtunnor och julgranar hade de samlat ihop till de största högarna.
Påsk.
Svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag - äggalördag. De åt ägg påskafton kväll, men en del socknar söder härom fick de aldrig ägg annat ån på påskdagens morgon. Ungdomen gick omkring, både pojkar och flickor, och tiggde ägg. De sjöng en visa (minns ej denna). Om de inte fick några ägg, var de inte snälla. Då kunde de kasta ägg med fula ord tillbaka. De fick fler än de kunde äta upp. De drack äggtoddy. De samlade sej i någon bondstuga på kvällen och hade kalas. Långfredagens morgon skulle de som låg på långfredagsris, det fick de äldre ge de unga. Intet förbud mot mjölk och mjölkmat långfredagen. Inte farligt att skära eller hugga skärtorsdagen.
Påsk.
Det förekom inte, att de sjöng för ägg i Varberg. Men när jag tjänstgjorde i Väröbacka 1988-89, såg jag äggtiggare. Det var pojkar, som kom två eller flera i sällskap. En hade en korg att ta äggen i och en hade en kutting, som han tog emot supar i. De fick slå brännvinet genom en tratt. De sjöng Staffansvi- san, ingeting annat.
Påsk
Till palmsöndagen skulle man pryda kyrkan med palmer. Men då man inte kunda skaffa sådana, tog man sälg. Sälgen kallades i vanliga fall palm. Sälgkvistar- na sattes vis altaret och vid bänkarna samt fönstrena i kyrkan. Kyrkorna dekorerades vid konfirmationen på senare tid, men detta förekom inte förr.