Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Husdjur
Över kreaturen i ladugården sattes liar och skäror. De voro instuckna i åsarna i taket och skulle skydda djuren mot trolldom och sjukdom. Även över fårkättarna satte man eggjärn. Främlingar fingo ej gärna gå in i ladugården.
Vidskepelse. Svartkonst
Man skulle spotta tre gånger i tvättvattnet innan man tvättade sig och man skulle spotta tre gånger på handduken innan man torkade sig på den och när man skulle byta om lintyg skulle man spotta tre gånger på lintyget innan man tog det på sig, allt som skydd mot trolldom.
Medel mot troll o trolldom
Bästa medel mot troll och troll- dom är bitar av flygrönn, skurna midsommarafton, men skall det vara riktig kraft däri måste de skäras av en person, som är lika naken, som då han kom till världen. Han skall gå nio steg baklänges från trädet och då skall där komma fram små pysslingar och räcka honom flygrönnen.
Trollkarlen i Thorstorp.
Då jag tjänade bonddräng i Sällstorp hände det sig att jag hjälpte till med slagtröska till Partens i Ås socken. Och min medhjälpare från Thorstorp i Veddige skröt med att han var trollkunnig. Om kvällen sporde Parten vad trolldom han sysslade med. Då upplyste Thorstorpakarlen om att han hade sådan makt med folk, att han kunde få dem att mitt i natten ge sig ut i det fria och springa i lintyget långa vägsträckor. Jag hörde att detta gjorde han på befallning och var i hämd syfte - särskilt mot lite ordhållna hantverkare. Men mötte offret en person som kallade honom i hamn var Trollkarlens makt bruten.
Trolldom.
När min mor var barn, hände det ofta att kreatur dogo på hennes hem. Det troddes vara en gumma som kunde trolla, som hade förgjort husdjuren. Gumman bodde där i närheten. En gång när åter en ko hade dött, hittade man på att gå till en spåkvinna och fråga råd. Spåkvinnan bodde i Grimmareds dalar och när hon blev tillfrågad följde hon med budet tillbaka. Hon ordinerade att de skulle bryta upp golvet under den största kon och gräva ett djupt hål och i det hålet, skulle de finna ett knyte. På samma gång som de grävde stod spåkvinnan och högg etn täljkniv i träet vid hans huvud. När de hade grävt en stund hittade de knytet. Det var fullt med hår och blod och spåkvinnans täljkniv hade även kommit dit. Sen skulle det hjälpa så att inte nöt- kreaturen längre skulle när detta kom bort ha ont av trolldom.
Präster.
Många gamla i Veddige, har berättat för mig, att då prosten Johansson skulle installeras som kyrkoherde i Veddige. (det var i den gamla kyrkan) Så kom det ju mycket folk till kyrkan den dagen, det tålde inte de gamla bänkarna vid, utan en av bänkarna på läktaren rasade ihop, och i "villervallan" föll en gumma ned från läktaren, men slog sig inte vidare. Denna gumma brukade man kalla "Hoppsa". Alla blevo ju så rädda, så att de tyckte att hela kyrkan gick runt, under det att ett väldigt brak hördes. Och man tänkte att det var någon trolldom "med i spelet", ty församlingen hade inte fått den präst de valt, (en pastor Tobiasson) under installationsmidddagen i prästgården, / skakade hela huset där, så att koppar och fat hoppade i hyllorna, sägs det. Men, om nu folkfantasin har lagt till detta, eller det var en mindre jordstöt, som passade på att infinna sig just då, blir väl aldrig klart. Den gamla kyrkan låg på samma plats som den nuvarande. Yttermurarna till den nya kyrkan byggdes färdiga utomkring den gamla kyrkan, vilken under tiden användes som vanligt för gudstjänst. Gumman, som föll från läktaren, brukade säga, då hon kom till en affär och ej blev expedierad genast. "Jag är en åldrig person och vill ha ´udrätt ´."
Trolldom
Berättarinnans fader var slaktare och kom till ett ställe för att slakta en gris. Han stack grisen men hur han än stack kom där icke en droppe blod av grisen. Gubben på stället stod en stund och såg på, därpå sade han: ja' ville bara se om min bok höll stånd. Sedan kom det blod av grisen. Gubben på stället hade svartkonstbok.
Trolldom
De som sände ut "barsjuka" kallades "bararior". "Barsjuka" sändes tillbaka på så sätt att man skulle taga linnet man hade närmast kroppen och visa om huggestabben, samt därefter binda en töm om. Men hugg man sedan av tömmen med en yxa dog därigenom den som sänt ut "barsjukan".
Trolldom
Det var vissa kärringar som kunde mjölka andras kor, genom att mjölka på ett strumpeband. Slets då strumpebandet av, började kon som de tog mjölken ifrån, mjölka blod samt blev sjuk och dog.
Trolldom
Min farfar kom hit från Finland. Och så trodde folk, att han kunde trolla, eftersom han var finne. Men han bru- kade säga, när de kommo och ville han skulle trolla något: "Jag kan inte göra andra underverk än att skära av en tunna så att det blir två baljor."
Trolldom
På en gård i Stafsinge, där berätterskans mor Beata Mårtensdotter, hade tjänst som piga, gick det ofta lite underligt till. Vid ett tillfälle skulle Beata elda i bakugnen men kunde omöjligt få det att brinna, fastän hon uppbjöd hela sin förmåga. I sitt trångmål vände hon sig till matmodern, "så skall jag försöka!" Inkommen i stugan kunde Beata dock inte motstå sin nyfikenhet utan gläntade på dörren till köket. Hon såg då gumman stå framför spiseln och rulla en "halvstopaflaska", som hon höll om halsen, fram och åter i ugnsöppningen. I detsamma fick hon se Beata i dörrspringan och utbrast förtörnad: "Vad skulle du här nu?" Men i ugnen brann det, så det dånade.
Trolldom. Svartkonst
När de var komna ut för någonting, hade sett bäckamannen eller andra spöken, skulle de först gå upp på taket och titta ner i skorstenen innan de fingo säga någonting, för annars blevo de mycket sjuka.
Trolldom m.m.
1. En skolle allti ha en hästsko hängane över dörra, för att inte trölla skolle komma in, sär- skilt om jul, för då vöre trölla värre än hälla (annars). 2. En skolle ha en lie hälla, ant stål hängande över dörra hälla (eller) sänga, så inte mara skolle komma in å ria en. 3. Om en ble gastakramad, så skolle´n ta stål å flinta å slö (slå) gnista mellan kröppen å lintyget, så gick et över. 4. De va bra å allti ha nönting av stål hängande ve si´a, en täljekniv eller nånting sånt, för då hade gastarna ingen makt. 5. Dom gamle albäckskära (albäckskararna) hade allti en gammel peng i pengapongen, å den gjorde de sig inte kvitt, för den skolle dra pengar te dom. 6. Johan-Bern i Albäck hade allti en gamladars höj / hatt på sig, å sina penga hade´n alltid emellan foert (fodret) å hatten oppe i hattaköllen. När han då skolle betala, så tog´en å sig hatten å tog penga där. 7. I Albäck vore dom allti noga mä, att inget hjul eller nöt ant fick, gå runt i Dymlevega. 8. Dom gav aldrig bört nån mjölk, inna dom först lagt nöra saltkorn på för inte mista mjölka- tuern (mjölkturen) 9. Burmans Inger i Jerlöv konne stämma blo. De första åren, som Sanna va gift, bodde de ve Nyebro, å där va en son te Burmans Inger mä. En gång hade han sågat sig i hanna så illa. Dom försökte lägga om´en, men bloen sköla å rann så förfärligt. Han skynte sig så gött han orka hem te mora, å hon stämde bloen genast. 10. Fålle-Bern gick en hel sönda efter en mjölkhare å försökte skjuta´n, men de gick inte. Då gick´en hem å sprätte ut en sölverknapp ut si skjorta. å la den i bössa, å då sköt´en en, men de va bare några pinna å sölv. / 11. Julahalmen skolle far i huset bre´a själv, å bånna (banden) skolle läggas i kors ve dörra, så att inget tröllty kom in i helga. Halmen skolle ligga te Knut. 12. Sanna talade om, att förr trodde dom alltid, att den som förswarjet sig (begått mened) hade ingen skogga (skugga) jämte sig, när han gick.