Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Min mor var född i Fredsberg i Järstorp. Där var två bönder i Fredsberg. De hade var sin tomte. Men företrädarna på de bägge gårdarna hade det så, att den ene hade tomte men den andre inte. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike råkade förarga sin tomte. Han skrattade åt honom för han bar för lite. Då blev tomten arg. – Ja ska dra ifrå dek, sa tomten så får du se, hur det går. Och sen blev bonden utfattig.
Kristina Stolt
Neg. bygdehistorier. När informanten var till trollgumman Lars Jons Brita och smörjde sina barn. Jorddragning. Rissmörjning och rosmörjning. Åkte kyrkbåt när man skulle till kyrkan. Om en man som tillverkade och reparerade fioler. Historia om en man som bröt sönder sin fiol när han inte fick dansa med KS. Berättelse om en 92-åring som gjorde fioler som han inte sålde. Informanten talar om en tidigare bandinspelning som gjorts med henne. Hur man bar sig åt när man tillverkade barkbröd. Åren 1867 69 var det hårda år. (Spitjefläskä) var fläsk som man lade i saltlake för att sedan torka det i en riktigt het bastu. Åt fläsket under slåttern med ärtbröd till. Det var de som inte hade häst som svalt mest under nödåren eftersom de inte kunde köra till Sundsvall och hämta säd. Allmänt prat om göken. Gol göken över isen så blev det hårda år. Neg. om gökskiten, sitta under ett träd där göken sitter. Neg. om folktro om svalor. Om hur man bär sig åt för att grava gädda, åt den rå. Ibland stekte man den på glöden. Hur man gjorde dricka för. Brännvinsbränning. GS berättar historia om lönnbränning.
Intervju med Lydia Persson (f. 1879)
Intervju med Lydia Persson född 1879. Inspelningen gjordes av Vidar Reinhammar och Torsten Ordéus i Revsund i Jämtland år 1957.
Hans Johansson
Dialekt/Folkminnes inspelning. Berättar att han är född i Ansätten, Hotagen - var där tills han var 16 år. Har arbetat i timmerskogen, som bonddräng och dagaman. Till sist stannade han i Högrun, skaffade familj och hemman. Nu finns det inte folk i Ansätten. Det var kreatur man levde på, korn gick inte att odla men däremot potatis. Skogsslåtter - som buvallar - inte odlade. Slog med lie. Man lejde en slåttkarl för 12:-/veck. en "rakster" för 5-6:-/veck. Förutom genom kreatursskötsel fick folket i Ansätten förtjänst genom timmerhuggning/körning. Jakten och fisket var viktiga. Man fiskade i tjärnar och bäckar. Namn på tjärnarna. De gick in på renbeteslandet när det behövdes. Kronhemmanet Ansätten ligger inpå renbeteslandet - enl. lag finns det en gräns, fick hålla sig på sitt område. Fiskade öring (öuren) och röding (röra) - metade (ångle), använde nät och långrev. Ibland gick man längre in i fjället till Stensjön och Långvattnet - större fisk där.. H.J. berättar om en fisketur som han gjorde när han var getarpojk. En pojke till, Olle, och Hans for till Jörn Erssa-bodarna; fiskade i Finntjänrnen och Hötjärnen. Fick mycket fisk - det var en av de roligaste turer de varit med om ditintills. Om rävjakt. Det var spännande, jagade utan hund. Svågern Ante Lindgren och H.J. brukade jaga i jan. och febr. då skinnet var bäst. En jagade, den andre postade. Fick 70:-, 80:- för en räv. Om älgjakt. H.J:s svåger, Pelle Jänsa, var en av Jämtlands bästa jägare - hade bra hundar som höll ut dag ut och dag in. Den som ägde skogen kunde få en köttbit, exempel från Aspås. De hade lejt jakträtten. Den som hade bra hundar fick jakträtt var han ville. Namn på karlarna i jaktlaget. Det berättas om en särskild jakt. Både en älgoxe och en ko med två kalvar klarade sig. Det var inte mer än rätt att kon klarade sig - hon hade gett dem två kalvar tre år i rad. Berättelse från en jakt i Aspås-böle. En älgko var i lag med hästarna - man hade skjutit på henne och skrämt henne. Hon klarades sig. Annars fick de nästan varenda älg som hunden fick tag i.
Per Röst och Arne Semb
Om ödegårdar. Allmänt tal om lönsamheten av jordbruk. Enligt sagesmannen skall den bonde som inte har djur inte heller ha jord eller skog. Man kan leva på jordbruk om man inte har för stora anspråk. Om jordbrukspolitik och norrlänningarnas villkor. Om flottning. Enligt sagesmannen skall en flottare äta så lite som möjligt, inte sova och slita så ont som möjligt, ligga under båten, elda framför och frysa. Flottade från Lången till Litsnäset, alla forsar var besvärliga. Exempel på hur en man föll över bord. Sagesmannen berättar livfullt om hur han föll ur båten en gång under en pingsthelg. Hans kamrat Krans var trevlig att jobba med tillsammans. Från 1933. Det hade knappt regnat från Mars till långt efter slåttern. Det var dåliga tider, dåligt med arbete. Lite timmer. Om skogen, flottningen och landsvägsbygge. Täckdikning. Man lade ner rörtrummor på stort djup, stentrummor där påfrestningen var större. Om försök att knacka sten till makadam. Kalksten var lättast att knacka; de hårdaste stenarna blev kvar i röset. (8 stenrösen, 80 jordfasta stenar). Om hur det föll på sagesmannens lott att ta bort sten på jord som tidigare ägare inte brytt sig om. Om sprängning av sten samt borrning med maskinborr och handborr. Om gammelstugan på gården. Storstugan riven men den som står kvar härstammar från 1700 talet. Man har velat flytta stugan till Jamtli, eftersom den har historiskt värde. Troll Maxen lär ha bott i den. På uppmaningen att berätta om Troll Maxen säger sig sagesmannen veta väldigt lite, men kommer ihåg en historia om hur Troll Maxen skulle ha kört till Norge för att skaffa julfisk en julkväll. En variation av historien om hur Troll Maxen kröp genom en stock, avslöjades och hämnades, berättas också. (jmfr BD444_2; Nils Gunnmo). Om sagesmannens tidigare levnadsförhållanden. Han bodde praktiskt taget inte någonstans – bodde hos en man och grävde diken ett tag, flackade mellan kojor, hälsade på hemma i torpet med långa mellanrum. Samtal om höskörd och regnväder.
Intervju med Algot Eriksson (f. 1926)
Intervju med Algot Eriksson, född år 1926. Inspelningen gjordes av Vidar Reinhammar och Torsten Ordéus år 1959 i Häggenås socken, Jämtland.
Elis Andersson
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Inspelning med Agda Carlsson
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Intervju med Annetty Andersson (f. 1902)
Intervju med Annetty Andersson, född år 1902. Inspelningen genomfördes av Vidar Reinhammar och Torsten Ordéus år 1959 i Sundsjö socken, Jämtland.
Elsa Lundgren
Sageskvinnans personhistoria. Bybebyggelse. Baksjöbodarna ligger till stora delar öde, endast tre inv. kvar. Man levde av jordbruk (kor och hästar). Bostadsförhållanden. Inredning och husgeråd. En del bodde i en kammare i ladugården. Öppen spis och bakugn. Spisstolpe med spisjärn. Kokkärl och våffeljärn. Bakning av smördegskakor, "krokar" och "smörbakster". Första potatisen kom till bygden då sageskvinnans mormor var ung. Pga okunnighet åts den rå i början. Kyrkobesök. Kyrkan eller kapellet besöktes ett par gånger per år. Matsäck och skoombyte hade man i en kyrkask. Det var långt att gå eller ro. De största kyrkbåtarna tog 20 personer. Postrodd och postgång. Rum och inredning i hemmet. Skåpsäng, skänk, öppen spis. Skogsslåtter. Vedhuggning. Torr-rask (torrfura) höggs till lysved. Om elden slocknade lånade man eld från grannarna eller slog eld. Dialekt/Folkminnes inspelning. Dialekt/Folkminnes inspelning. Dialekt/Folkminnes inspelning.
Nils Olsson
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Andreas Eriksson och Anna Eriksson
Anledning till flytt, omständigheter, svårigheter i början, jakt, fiske, slakt, omhändertagning av tarmar o. inälvor, byggde en kyrkbåt, vägbank, skola, skolgång, kyrkbesök, livet förr m.m.
Inspelning med Andreas Eriksson och Anders Persson
Dialekt/Folkminnes inspelning.