Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror.
En natt då min farmor låg i fäbodstugan, fick hon höra en duns i väggen. Hon gick och såg efter vad det kunde vara. När hon kom intill väggarna, så fräste det i mossdragen. Hon sade att det var elaka "vittror" som för- de sitt spel i stugan. (Farmor var född 1810 i Hög).
Hur storsjöodjuret uppkom
På östra stranden, där Storsjön nu ligger, stodo två kärringar och kokade något i varsin gryta. Vad det skulle bli visste ingen, men ett hemskt ljud hördes ibland ur grytorna. Efter många veckors kokning råkade grytorna i svallning, och plötsligt exploderade de. Ur den ena kom en kropp med katthuvud och ur den andra en väldig orm. De omslingrade varandra och blev ett djur. Genom explotionen sprängdes ett stort gruvligt djup, som fylldes med vattnet ur grytorna. Det blev Storsjön. I denna sjö vältrade sig nu odjuret. Det spridde skräck omkring sig men syntes endast vissa tider eller år. Det växte så att det till slut omslöt ön i sjöns mitt, så att det kunde bita sig i stjärten. Storsjöodjuret hotade snart hela landet med död och förintelse. Man lejde då en mäktig man, som hette Kettil Jämte, att binda odjuret. Det gjorde han med en trollformel, som han inhögg på en väldig sten, som restes på Frösöns strand. Där ristades formeln som man kan se än i dag och runt den slingra sig ormen under fåfänga försök att göra sig fri.
Skjuta vid förlovning
Här har dom brukat, och brukar än, att skjuta vid förlovning. Dom har också brukat lägga hinder i vägen för dom då dom kom hem. Man for till Östersund och köpte ringar, och den tid då ej järnväg fanns följde man ångbåt till Svenstavik och åkte sedan efter häst samt kom fram mitt i natten (tillbaka till byn). När man närmade sig byn, kunde då grindarna vara fastbundna, hässjeroer släpade och lagt i vägen och så. Jag vet inte varför, men det var väl för att dom skulle hinna få tillfälle att skjuta för dom. Då knalla dom och sköt då. Och så där gör dom än. Nu är det ju bilar dom kommer med, men dom gör på samma sätt. Så gjorde dom när vi förlovade oss också. Dom sköt så det låg som en rök bortöver byn.
Lotta om flickorna
Juldag om natten (natten mot annandag jul) brukade pojkarna lotta om stårschan. Dom skrev namnen på ett papper, och sen då skulle dom gå på natten till den flicka som dom hade fått. Om dom inte ville gå till den dom hade fått, skulle dom böta 25 öre. Jag fick nog min man jag också på det viset. Han hade fått mitt namn han, och han kom till mej på natta. Men int sov jag nå den natta int. Jag var så ung jag då, och han var åtta år äldre, och jag tyckte det var agasamt (respektingivande) jag. Men det blev nog så att det blev han då.
Väderleksmärke
Det brukar vara ett märke här i trakten, att "då Kullstamor har tagit på sej huvudplagget (halsduken), då blir det ingen frostnatt". Och tar hon på sig "kappan" är det än säkrare. Det där sägs, när det syns större eller mindre molnbildning här över Kullsta.
Tjäpa-Lisbets förvandling till björn
Erik Ersa han tala om Tjäpa-Lisbet, att hon gjorde sej till björn och rev hästar. Han tala om att hon kom från Hammerdal en gång, och där hade dom mist en fjolårsmärr. Och då hon kom hit, så hade hon slickat sej om mun och var så mätt, hon ville inte ha nånting.
Storsjöodjuret
Utanför Vattjoms brygga i Oviken såg bryggfaktor P. Åsén omkring 1898 storsjöodjuret på ganska nära håll och på längre håll såg fem andra fullväxta personer det. Samtidigt. Det såg först ut som en upp och nedvänd båt. Men fru Åsén sade att en båt kunde det inte vara. Det höjde och sänkte sig och började ta en väldig fart, så det blev svallvågor. Det simmade mot vinden. Åsén hade inte trott att storsjöodjuret fanns men måste ändra sig då han såg det. Någon gång har andra sett det åt Vällvikshållet. En vällviksbo omtalar att han och hans far hade varit ute på Vällvikssjön och lagt ut nät när de senare for ut för att vittja näten hörde de ljud som av forsande vatten. Sjön var blank och stilla det blev bubblor på vattnet, men de såg inget. När de fick upp näten var det inte en enda fisk i dem, men en massa luftblåsor och fiskfjäll. De båda Vällviksborna blev rädda och sjundade sig få upp näten i båten och rodde därifrån. Det var några andra vällviks bor som några månader tidigare sett ett stort mörkt föremål försvinna i djupet när båten ifrån stan signalerade innan den nådde bryggan i Vällviken.
Tro om gengångare
Förr, om man mött folk som var död, så har det båda sjukdom eller död, det har dom trott. Om någon har blivit mördad så kommer han tillbaka, och då kan han tala om hur det har hänt så att det blir uppdagat.
"Krycka" vid lysning
Här har dom haft ett bruk med krytja (krycka) vid lysning. Det är en ungefär meterlång käpp, som skickas till den som det lyser första gång för. Då ska dom rista in sina namn i käppen, och så ska dom sedan knyta på en rosett utav bruklänningen (av en remsa av tyget). Det finns en sån där krytja som är alldeles fullskriven, och den förvaras i arkivet nu. När vi gifte oss då var det en krycka som var nästan ny, med bara några få namn och vi rista in våra namn förstås. Man ska behålla den där tills det lyser för nästa en, då skickar man den till dom. (Vet ej om det möjligen kan vara slut på seden nu.)
Botemedel mot skabb
Då dom hade "klåen" (skabb) då skulle dom ta nio slags ved och så en sten som inte hade legat på jord, och det där skulle dom lägga i en gryta eller nånting sånt, så dom kunde tända eld på det. Jag tror att dom skulle slå vatten på också, så att det skulle bli ånga, men det vet jag inte säkert. Men dom skulle stå i röken, och då skulle dom bli bra. Jag tror att det skulle ske i flera kvällar det där, men jag är inte säker.
Sägen om prästen Grubb
Det var en präst som hette Grubb, men var han var nånstans vet jag inte. Han söp, så han miste tjänsten till slut. Han var full då en gång, Grubben, och kom sent, och då han kom oppför predikstolstrappen, då tog han i och sang: "Av himlens höjd jag kommen är ..." Men då hade nån rest sej opp bakerst i kyrkan och sagt: "Ser himlafolket ut så här, så vill jag ej komma där." Då hade han fått avsked. Men hur det var då så skulle han få predika för kungen i slottskapellet. Kungen han skulle lägga in ett märke i bibeln vad han skulle ha för predikord. Men då han skulle börja, så fann han inget predikord, kungen hade inte lagt in något. Då hade han slagit opp en pärm på bibeln och sagt: "Här är intet." Och så slog han opp den andra pärmen och sa: "Och här är intet." Och så tog han i båda pärmarna och höll ut dom, så boka hängde ner, och så sa han: "Och här är också intet." Men då fortsatte han: "Men av intet skapade Gud himmel och jord och kronan på ditt huvud, Konung." Och då hade dom fått höra en väldig predik. Han predika så tårarna rann på kungen. Men då fick han Hotagen.
Förlöser den bergtagna
Det var en flicka som försvann på ett ställe och fanns aldrig igen. Så var det en gång som en kvinna där fick se en groda som kom och hoppa, och hon var så stor och tjock, så den här sa åt henne på skoj: "Om jag har vari så när, då du skull till å få, så skull jag fäll ha hôlpä (hulpit) dej!" Men den dagen efter kom det en liten gubbe till henne och sa: "Bille mår ille, Bille mår ille!" Han ville att hon skulle följa med och hjälpa hans hustru som skulle få smått. Inte kunde hon det, sa hon. Jo, hon hadd lova, sa han. Då måste hon följa, och så kom dom till en stor sten och kom ner där. Och då hon kom in till barnsängskvinnan kände hon igen flickan som hade försvunnit. Den här hon tyckte att det var så fint där, så hon sa: "Du har no olämpli (oerhört) fint, du!" - "Ja, du vet inte du hur jag har dä", sa den andra och bad henne ta en flaska som stod där och smörja på ögonen. Då fick hon se att det var bara ormar och sånt där som hang kring väggarna där. Då hon hade hjälpt hon som skulle få barn, så ville hon inte ha något betalt, men då tog karln på en skyffel några kåror (hyvelspånor) och gav henne. Ja, det kunde ju vara bra att ha att tända upp elden med, tyckte hon. Och då hon kom hem kastade hon alltihop i spisen. Men sen fick hon se att det hade blivit dyrbarheter utav det där. Men dom ville också att hon skulle koka en gröt och ställa bakom farstudörren åt dom. Och hon koka en gryngröt och hade satt tolv äggulor kring fatet, och då hon fick det tillbaka, så var det tolv stora silverskedar i det.
Stål som skydd för barnet
Förr har dom haft en bit stål insydd i skinn framtill på huven på gerrkom (den lapska barnvaggan) eller under kudden åt barnet. Det skulle vara ett skydd mot underjordiska och annat ont. Det är från Offerdal.