Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Näcken trodde de absolut på. Och det är de som gör än. Här är en som spelar fiol och han sa: "Ja, jag har suttist vid forsen och hört Näcken spela." Om man gick dit med fiolen och satte sig och spela, så kom Näcken och lärde en. Men kanveta, det var farligt, när Näcken spela. Om de tog aldrig så lite taktsteg efter hans musik, blev de så hänförda, så de dansa tills de dog. Det var en gubbe ute vid Ekänga (Gunnarp) Han kom och gick förbi forsen en kväll. då satt Näcken mitt i ån och spela. Så skulle inte gubben låta förstå, att han var betagen i musiken – han spela så förskräckligt väl. Han sa till Näcken: "Du behöver inte spela och vara så glad, för du blir inte salig. "Då hoppa Näcken ner i vattnet och sluta och spela och blev så bedrövad. Men så sa han, att det är inte omöjligt ändå, att han kan bli salig, han såväl som en människa. "Jo", sa gubben, "kan du bli salig, så ska min käpp grönskas." Så gick gubben; när han hade gått ett stycke fick han se, hur där börja skjuta ut gröna skott på käppen. Då blev han ångerfull och häpen, och han gick tillbaka till forsen igen och ropa till Näcken: "Min käpp grönskas, du blir salig du med." Då flög Näcken upp och satte sig på vattnet kanveta och spela och spela så alldeles förskräckligt. Då blev han glad igen. De såg väl Näcken med. Det var en liten gubbe, han skulle ha grönt skägg. Han var inte dejlig, det var han inte.
Storsjöodjuret
Sista gången riksdagsman Bromée såg storsjöodjuret var hans son med. Han har själv berättat om denna händelse. Hade jag inte sett det så hade jag haft svårt att tro på det. Det var nog i september månad, vi stod flera stycken ute på gärdet när någon ropade till och pekade mot sjön. Det var klart väder och god sikt. Det är många hackåsbor som sett det. Jag hörde talas om en Paul Andersson som var länsman och riksdagsman som på 1860-talet såg det samtidigt som flera av sitt husfolk. Han lär ska ha anmält det till länsstyrelsen. Det är när det varit stilla och sjön varit blank som det stiger upp till ytan. Många säger att det är rötmånadshistorier men när far såg det första gången var i juni. När vi såg det och jag var med var i september. Min farmor var från samma by Billsta som Bromée. Jag har varit till Hackås många gånger och träffat familjen Bromée flera gånger. De är döda nu. Den gård Bromée ägde har bytt ägare några gånger men kallas ändå ofta Bromée-gåln. Min farmor Anna-Lisa Sandberg hade en bror, Olle, som påstod sig ha sett storsjöodjuret en gång när han tillsammans med en släkting var nere vid sjön och ordnade en båt. De trodde först att det var en stock som flöt ute på sjön, men några ögonblick efter var den spårlöst borta. De påstod att det måste ha varit storsjöodjuret som dök ner i djupet. En stock flyter inte först och försvinner sedan på ett ögonblick.
Jätten som skulle kasta ned Lännäs kyrktorn
Det låg en sten på Skatteby gärde, som var så stor som huset här. Ock då inbillade de mig, att det var en jätte som hade kastat mot kyrkan. Ock då stod han med ena foten på Tockneön och den andra vid Stenvrets land på södra landet; ock det var en halv mil emellan. Han skulle kasta stenen, så den skulle ta ner kyrktornet, för jättarne var så förhatliga på kyrkorna. Män han kastade för högt, så det flög över kyrkan, ock så föll han ner på Skatteby gärde. - Det trodde jag inte, fast jag var barn; men det tyckte jag var en omöjlighet. Det var inbillningar.
Jätten som skulle kasta ned Lännäs kyrktorn
Det låg en sten på Skatteby gärde, som var så stor som huset här. Ock då inbillade de mig, att det var en jätte som hade kastat mot kyrkan. Ock då stod han med ena foten på Tockneön och den andra vid Stenvrets land på södra landet; ock det var en halv mil emellan. Han skulle kasta stenen, så den skulle ta ner kyrktornet, för jättarne var så förhatliga på kyrkorna. Män han kastade för högt, så det flög över kyrkan, ock så föll han ner på Skatteby gärde. - Det trodde jag inte, fast jag var barn; men det tyckte jag var en omöjlighet. Det var inbillningar.
Inspelning med Anna Jansson och Per Erik Jansson
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Elsa Lundgren, Sven Eriksson och Nils Olsson
Fotografier tagna i samband med fonograminspelningar
Intervju med Jonas Borglund (f. 1860)
Intervju med Jonas Borglund, född 1860. Inspelningen gjordes av Folke Hedblom och Bertil Flemström i Ragunda socken i Jämtland år 1949.
Intervju med Elin Andersson (f. 1884)
Intervju med Elin Andersson, född 1884 i Ragunda socken i Jämtland. Inspelningen gjordes 1949 av Folke Hedblom och Bertil Flemström.
Intervju med Anna Märta Larsson (f. 1882)
Intervju med Anna Märta Larsson, född år 1882. Inspelningen genomfördes 1948 i Lit, Jämtland av Folke Hedblom och Einar Granberg. Adjunkt Arvid Gudmundsson närvarar under inspelningen.
Anders Håkansson, Per Ersson, Anna Stafrén, Anna Johansson och Ingeborg Albano
Träskotillverkning. Gätning. Gätning forts. Rafttak. Historia om björnjakt. Stugorna på en bodvall, boföring, bodhelger m.m. Fäbodväsen forts. "Vättan" och annat "skrymt". Skrymt forts. "Täxla", (urskålningsyxa) m.fl. verktyg. Forts. om Bosén, "skojare", tiggarklubban, plogklubban, postklubban. Rusthåll. Om prästen Bosén. Om rusthåll. Skollärare. Lekstugor. "Knutbal" i Alsen. Danser. Pig- och dränglöner. Skomakare. Skinnberedning. Ljusstöpning. Julbak, julfirande, julmat. Bakning, brygd. Grisslakt. Grisslakt forts. Julklappar, julgran m.m.
Inspelning med Erik Nilsson (f. 1884)
Inspelning med riksspelman Erik Nilsson, född 1884. Erik Nilsson spelade klarinett och deltog i den första Riksspelmansstämman i Stockholm 1910. 1933 blev han den förste som fick ta emot Anders Zorns guldmärke för sina spelmansgärningar. Inspelningen gjordes av Folke Hedblom och Einar Granberg i Mattmars socken i Jämtland år 1948.
Erika Bertilsdotter, Bengt Andersson och Lena Bengtsson
Om namnet Mattmar. Bynamn. Namnförklaringar m.m. Jakt. Om Herr Ola i Trång, kyrkans räkenskapsbok från 1500-talet, inbyggarnamn, ortnamn, minnen av genaral von Döbeln i kriget 1809 m.m. Fäbodar, "piglott", stugan, fjöset m.m. Bufjöset forts., "bua", messmörskokning, gätning, turister i fäbodarna, "ställa kor" m.m. Mjölkens silning, boföringstider, "millasommarn", och "millafäla", då boskapen färjades. Klövjning från fäbodarna, "kryck-tjörs", offerkast, "måg" vid kokning på vallen. Då björnen skrämde botösen sommaren 1850 och rev kreatur i bodarna. "Smågubbar" som visade sig på golvet i en kronstuga. Om puken, jägarna som förgäves sköto på en mängd harar. Övernaturlig groda som bådade olycka. Om lekar, kattungar m.m.
Bengt Bixo, Daniel Bixo och Erik Folkwar
Brudmarsch och Begåvningsmarsch efter Per Danielsa, Mörsil. Vallåt efter Bengt Bixos mor. Sjungar-Lars visa. Lappkungens vals eft Jo, Movallen. Lapp-Nirs-polska efter Munter-Johan från Mattmar. Vals från Mattmar. (Lapp-Nils?) "Kvinnfolkvisa" av Ecke. "I buom" av E. Folkwar. Samtal: Om Sjungar-Lars och hans visa: "En klagande röst", och Ecke, Lapp-Nils. Folkwar läser ur sin bok Rim och reson, Ö-sund 1920 s. 29 (Mörsil-mål). Folkwar forts. Folkwar slutet. Folkwar läser en dikt ur sin bok "En bondes visor", Vetlanda 1929 s. 85. Samtal om "buan". Två gamla marscher av Bengt Bixo. Lapp-Nils-polska.