Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara var också något sorts trolltyg. De hängde en sådan där maravase, som blir i träd, när de inte orkar växa ut riktigt, över hästarna. Det skulle skydda mot mara. Det har jag sett på många ställen.
Slandrom Genvalla den 10 mars 1926.
Slandrom Genvalla den 10 mars 1926. Docent Valdemar Liungman! Tack för Edert vänliga bemötande. Får härmed insända mitt arbete till sägenpris- tävlan. – Var såsom liten pojke, när jag hörde min farfar berätta de gamla sägnerna, mycket intresserad av dem. Detta intresse har liksom väckts på nytt vid upptecknandet av sägnerna. Min tid har varit väl upptagen med annat arbete, varför jag ej fått sysselsätta mig med sägensamlandet så mycket jag önskat. Man möter ju också en del svårigheter vid samlandet därför att mycket har redan försvunnit ur folkminnet. — Vittra omtalas här på orten men har ej haft tid att besöka de personer, som äga kännedom i saken så jag måste avstå från att skriva om dem nu. Om Ni önskar få veta vad som kan givas i detta avseende, står jag gärna till tjänst Högaktningfullt Karl Andersson
Per Röst och Arne Semb
Om ödegårdar. Allmänt tal om lönsamheten av jordbruk. Enligt sagesmannen skall den bonde som inte har djur inte heller ha jord eller skog. Man kan leva på jordbruk om man inte har för stora anspråk. Om jordbrukspolitik och norrlänningarnas villkor. Om flottning. Enligt sagesmannen skall en flottare äta så lite som möjligt, inte sova och slita så ont som möjligt, ligga under båten, elda framför och frysa. Flottade från Lången till Litsnäset, alla forsar var besvärliga. Exempel på hur en man föll över bord. Sagesmannen berättar livfullt om hur han föll ur båten en gång under en pingsthelg. Hans kamrat Krans var trevlig att jobba med tillsammans. Från 1933. Det hade knappt regnat från Mars till långt efter slåttern. Det var dåliga tider, dåligt med arbete. Lite timmer. Om skogen, flottningen och landsvägsbygge. Täckdikning. Man lade ner rörtrummor på stort djup, stentrummor där påfrestningen var större. Om försök att knacka sten till makadam. Kalksten var lättast att knacka; de hårdaste stenarna blev kvar i röset. (8 stenrösen, 80 jordfasta stenar). Om hur det föll på sagesmannens lott att ta bort sten på jord som tidigare ägare inte brytt sig om. Om sprängning av sten samt borrning med maskinborr och handborr. Om gammelstugan på gården. Storstugan riven men den som står kvar härstammar från 1700 talet. Man har velat flytta stugan till Jamtli, eftersom den har historiskt värde. Troll Maxen lär ha bott i den. På uppmaningen att berätta om Troll Maxen säger sig sagesmannen veta väldigt lite, men kommer ihåg en historia om hur Troll Maxen skulle ha kört till Norge för att skaffa julfisk en julkväll. En variation av historien om hur Troll Maxen kröp genom en stock, avslöjades och hämnades, berättas också. (jmfr BD444_2; Nils Gunnmo). Om sagesmannens tidigare levnadsförhållanden. Han bodde praktiskt taget inte någonstans – bodde hos en man och grävde diken ett tag, flackade mellan kojor, hälsade på hemma i torpet med långa mellanrum. Samtal om höskörd och regnväder.