Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Min morfar talade om efter sin farfar, att det var en skogsrå, som kom till en hustru och bad efter mjöl. "Det ska du få", sade hustrun, "om du kan lära mig, vad jag ska göra med den tjuren, som inte stannar hemma om nätterna. " Jo", svarade skogsråa, "du ska ge honom vittanlök, hacke-ben och peckesten. Hon gav sin man detta, och sen stannade han hemma om nätterna. På kvällen kom skogsråa på fönstret och skrek: "Hade jag vetat detta, så skulle du inte ha fått någon råd av mej". Skogsråa har inte något manfolk, som hon kan komma till, och för det är hon så farlig efter karlar. När hon fick makt med en karl, så ville hon ha honom var natt.
"När filet inte blir segt, kallas det kort-fil eller glotterfil"
I en uppteckning från Arjeplog i Lappland berättar lärarinna Göta Vikberg (född 1900) om mjölkhushållning i socknen. Uppteckningen gjordes år 1968.
"Plocka hallon där det varit skogsbrand"
I en uppteckning från Fredrika socken i Lappland berättar skomakare och skogsarbetare Almar Nilsson (född 1896) om användandet av hallon. Uppteckningen gjordes år 1975.