Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan: svarta månda, vita tisda, dömle onsda, skär torsda, långe freda, påska lörda. Före påsk sulle di kôrsa ôver alla dôra (dörrar). Dä jorde min far sum ja minns.
Häxor och trollkarlar
De sa' att det var en gumma från Sinnerud här som blev nedskjuten en påsk, hon var påskkäring. En påsk minns jag, att alla gamla kvastar skulle samlas hop å brännas opp.
Häxor och trollkarlar
Liar sattes opp över lagårdsdör- rarna eller oppe i taket under bjäl- karna som skydd för påskkäringar. Ett sätt att skydda sig för dessa var också att ställa sig på gödselhögen o skjuta utåt luften. Och så skulle man rita tjärkors över korna och över dörrarna vid påsk. Var det noga, så skulle det vara ett tjärkors över var ko. Det trodde de ju att finnarna kunde mer än andra. De var rädda för virvelvindar, dem kalla de för "finngubbar." / De gjorde tjärkors i skallen på fåren till påsk för att påsk- käringarna inte skulle klippa dem. Här i Krigsmansbol påstod de att fåren blev klippta varje påsk under min företrädares tid. En påsknatt vaka de i lagårn, men de blev klippta i alla fall. Men för oss har de inte rört fåren. De klippte dem i skallen o oppe i hu- vudet.
Påsk
Vid påsk, särskilt på skärtorsdagen, skulle man inte gå till skogen utan att ha en skära i handen, det skulle vara stål med.
Häxor och trollkarlar
När jag tjänte i Tryggbo i Kvistbro, blev fåren där klippta under halsen vid påsk men bara under halsen. Det var några trollkäringar som gjorde det. En västgöte låg på ett ställe en påsk, o då for gumman där opp genom skorstenen. Då ville han fara efter henne, så han smorde sig med sot o sa': "Opp o här ner!" Sen åkte han i skorstenen opp o ner. Men då sa' flickan i huset: "Ni ska säje som mor: "Å, å häran o i helvetet tar dä lann!" / Han sa' så, o då bar det av till Blåkulla med honom.
Påsk
En främmande människa som kom på besök påskafton fick inte gå in i lagårn. E här på ett ställe som kallas Slösa hade en kniv oppsatt över var ko, o ett stort tjärkors rita hon oppe över huvudet på var ko vid påsk.
Påsk
Påskdagen om morron skall man "bränna hönsen", bränna dem lite grand i fjädrarna, då skall inte höken ta dem sen om sommaren. I en stor grop vid Lide- torp i Nysund hitta de en massa trävärjer efter påsk- käringar som de slagits med om påsk. De kom till en kvarn en gång o slogos, o då sa de: "I da sår, i ***môra (morron) helt!" Men då börja mjölnaren hugga dem o sa: "I da sår o aldri helt!" Men jag vet inte, / var den kvarnen var. Det var en stöt i Nysund, Stöt-Erland, han kunde så mycket så påskkäringarna inte fick gå ut rätta vägen ur kyrkan på påskdagen. Han strödde linfrö där, o då måste de gå ut åt manfolkedörra.
Häxor och trollkarlar
Djuren fick "***trôllskôtt", det var någon som kunde lite mer än andra som satte det på dem. Det var en som kom till ett ställe o bad att få bli där om natten. Han hade ingen ro under natten, till slut gick han o släppte något i spisen o drog opp spjället, o det bar opp genom skorstenen. Det var månljust om natten, o husbonden gick opp o titta i lagårn, o då låg oxen för döden. Han blev arg o gick in o sa' till den främmande. "Käre hjärtenes," sa' han, "dä va inte / meningen, dä skulle flere mil härifrån." Men han gjorde allt oxen bra igen. Somliga sköt genom ladugår- darna vid påsk, de öppna gödsel- luckan o sköt rakt igenom, då skulle inte trolltyg förstöra kritterna. Det var på påskafton som de sköt.
Påsk
Det var en gubbe här som var så rädd för att använda yxa i dymmelveckan. Ett år hade han huggit sig då, sen skulle han akta sig, men året efter måste han slöjda nånting, o då slant yxan o klöv bägge läpparna på honom. Det läktes så illa, så han blev så vanställd sedan. Efter detta blev han rädd för att hugga nånting då.
Påsk
Dagarna i dimmelveckan kallades: "Askmåndan, fettisdan l. fläsktisdan, dymmelonsdan l. dimmelonsdan, skärtorsdan, långfredan, smörlördan." På måndag o tisdag i dimmel- veckan var det ej så farligt, men så fort onsdag kom blev det farligare. På skärtorsdag fick de inte baka, utan det var de tvungna att ha gjort förut. Men det vet jag ej varför. Och inte fick de skära av sig naglarna heller den dagen, / ty kom det en käring som kunde lite o fick tag i den nageln, så kunde hon göra vad ont hon ville åt det folket. De skulle inte äta mjölkmat på långfredagen, ty det skulle "***bôlne" efteråt. Och så skulle man väckas med pisk på långfredagen. Frälsaren blev korsfäst då, o piskningen var ett minne av detta.
Påsk
På långfredagens morron skulle de ha "långfredagspisk." Det var nå- gon i huset som skulle opp o piska de andra, vilken som helst som passa sig opp.
Påsk
För att skydda djuren vid påsk satte de ett gammalt vagnshjul vid var dörr där djuren skulle gå ut. Och om det kom någon o skulle rida på djuren, så fick de åka på hjulen så många gånger som de gått runt förut. Farmor satte alltid ut så sent på påskkvällen. På skärtorsdagen skulle de försöka vara stilla så mycket som möjligt o inne. De skulle inte hugga något o inte bära in ett vedträ den dagen, det skulle vara gjort på onsdag så det räckte till lördag. Om de högg på skärtorsdag, / så fick kreaturen "klövälta" på sommaren, ifall de råka gå över en sådan kas (huggspån). Klövarna skulle ruttna av dem. Hela familjen skulle bada på skärtorsdagens förmiddag, men det skulle vara överstökat till klockan tolv. Och alla skulle vara så tystlåtna, intet stoj fick höras, i annat fall skedde det olyckor under kommande år. Åt de mjölkmat på lång- fredagen, så "***bôlna" (bulnade) det ut sedan, ingenting av mjölkmat fick förtäras, varken smör eller ost. Alla i huset fick en släng av ett ris på långfredagens morron. Det var husbonden som gav detta, o alla fick utom han själv. Det hade någon betydelse också, men det har jag glömt. / Korna fick särskild för- plägnad på långfredagens morron, av bästa höet samt en sädeskärve, o hästarna fick likadant. I annat fall blev det sjukt i ladugården. Vattning av djuren skulle ske innan kyrkklockorna gick sta på lång- fredagen, det begagna min farmor, hon var härifrån Nysund. De skulle väl dricka hälsa, så intet ont kom på dem. Och så skulle vartenda djur ryktas innan det vart fullkomlig dager, o det skulle innebära lycka o trevnad för sommaren sedan.