Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
Näcken brukade man skrämma barnen med förr för att de inte skulle luta sig över brunnen. Han hade far- liga näcketrådar. Men det var inte alltid så vist, för barnen ville gärna se, hur näcken såg ut. Näcken skulle vara en gubbe med skägg.
Bergkäringen retad
Det var en gång i Mårdsel som det var några karlar ute i skogen och hade en eld uppe, och då kom det en bergkäring fram och ställd sig och värmde sig. Då var det en som tog upp en eldbrand och slog henne över ändan med. Då vart hon röd, för då vart hon arg, och då hon for var det så tallan (tallarna) ramlade.
Lappkvinnan och mjölken
En lappkvinna kom och bar ett litet barn som tjickade henne. Hon begerde få mjölk åt pojken, för det var en pojk. Och när hon då fick den så drack hon upp den själv och då sa kvinnan som gav henne den: "[…], du begjorde ju mjölken åt pojken, och så drack du upp a själv!" Då sa lapperskan "Du förstår, att he far först ini meg och så borti meg och uti pojken. Om int jag har nå äta så blir de int nå åt han." Ja de är listiga maskiner (?) värre, lapparna.
Tre jättar bygger Gammelstads kyrka
Det var tre jättar som erbjöd sig att bygga kyrkan i Gammelstad då den skulle upp. Det skulle dom göra för ingenting, bara dom kunde säga namnet på dom innan dom hade fått upp tuppen på kyrkan. Då var det en som gick ute och fick höra käringarna till dom här jättarna som grälade på dom och sa: "Du Jämn, du Skrubb, du Äster." Då gick den här tillbaka, och då höll just jättarna på att sätta upp kyrktuppen. Då ropa han: "Skrubb, Jämn och Äster, sätt spiran mer till väster." Då kasta jättarna ner tuppen, och han kom aldrig upp. Så har jag hört berättas.
Flickan som blev nedtagen vid en stor sten
De första bebyggarna i Storsand var några finnar. Storsand har hetat Finnselet förr, och gamla säger så än. De där finnarna var på arbete en dag och hade barnen med sig. Det var då den där flickan blev trolltagen. Och de sökte och de sökte men de hitta 'na aldrig. Föräldrarna hennes talade med en finne att ta reda på var flickan var, och han sa att flickan blivit trolltagen, nedtagen bredvid stenen. Nilsson skulle de ha hetat det där folket. Det finns inga kvar av den släkten här nu. Det var samma finnar som rodde över älven, det var en karl och en kvinna, och det åskade så förskräckligt. Och då sa karlen åt åskan: "Håller du elden, nig skall jag hålla töndret." Och då slog åskan ner på karlen. Och han dog.
Kalven som kastades ut genom dynggluggen
När en gumma skulle mjölka en gång, fick hon se en ko med ett vackert stort juver. Hon mjölkade den också, för hon tyckte det var synd om henne. Då kom en rysligt stor, svart käring och hälsade och sa: "Hör du, du har tagit kon min." - "Nä", sa gumman, "men jag har mjölka'na, men I ska få igen mjölken." Men käringen ville inte ha igen kon, "för du har bett Gud välsigna kon", sa hon. "Men när hon kalvat skall ni snöra kalven baklänges ut genom fusgluggen och inte se efter, om det är oxe eller kviga. Kon får ni behålla." Och det var bergkällinga. Och gumman gjorde som hon sagt, och kalven försvann. Men kon fick dom behålla.
Kvinnan och den onde
En kvinna från byn hade varit ute och hämtat björkris och korn och bar detta under förklädet. Då mötte hon en fin herre. Det var den Onde, och han bad att få det hon hade under gördeln. Hon svarade, att om han ville ha björkris, så fick han det gärna. Men hon bar på ett foster, och den Onde kom och brände henne på detta. Man måste nu föra henne till Gammelstadskyrkan, och där i kyrkan skrev man"fader vår" runt hene i ring, och förmanade henne att inte gå utom ringen. Djävulen stod utanför ringen och förvandlade sig ljusa och mörka andar omväxlande, och försökte locka henne utanför det skrivna. Men tillsist måste han sluta, och prästen som var med tog ut henne. Då var hon alldeles mörbultad.
Trollkarlar
Det var en de kallade Trehörningsgubben; hade de brännvin med sej till honom, kunde han visa dem tjuven i brännvinet. Och Hindrik i Vitträsk kunde se en som drunknade, se var liket låg. Det var några gossar, som lekte på ett bygge, och en av dem ramlade ner i forsen. Vi var där och sökte i två dygn men hittade honom inte. Då skickade de en gubbe fyra mil upp till Hendrik. Gubben gick på morron och kom fram på kvällen. "Jag vet allt, vad du vill, sa Hindrik. Gubben ville, att Hendrik skulle följa med, och nästa morgon gav de sig iväg. Men när de hade kommit halvvägs, stannade Hendrik och sa: "Nu behöver jag inte följa med längre, för nu har de hittat honom. Han ligger i ett bakvatten under en kall. (häll?) " Mycket riktigt, de hade funnit liket där. Det var i Malmberget, som en pojk blev ihjälslagen och fraktad till ett gruvskakt och slängd ner där. De hade bud till Hindrik i Witträsk. "Han är ihjälslagen och ligger på ett mörkt ställe; sa Hindrik. Han ville inte tala om, var pojken låg. Det fanns sådana som om de skulle stjäla fick stå vid lasset, tills ägaren kom och tackade dem för att de hade skyddat lasset.
Maran som skovel
Det var i en by ett folk som hade en ko, som var alldeles sjöblöt om morgonarna av det hon hade svattats på natten. Då tog drängen och gick i ladugården en natt och hade ett ljus med sej. När klockan var tolv öppnades gluggen, och så började skoveln att röras, och så härs och tvärs över ryggen på kon och banka och banka. Drängen fram med handyxan och högg av handtaget på skoveln. Och på morgonen fick dom höra, att grannmora brutit av sej näsbenet.
Uno Hanno
20 min. Släktforskningssamtal varvid de samtalande refererar till en släktförteckning. Utlåtanden oh skrönor kring olika personer och deras karaktärer. 4 min. Sm sjunger ett "skillingtryck" från kriget som han lärt sig av en gammal fiolspelande finne. 6 min. Hur man använde åkerplog. Släktforskningssamtal varvid de samtalande refererar till en släktförteckning. Utlåtanden oh skrönor kring olika personer och deras karaktärer.
Tore Karlsson och Margareta Johansson
A: Vippabacken, Grelsbyn, turister, drömar, jakt m.m. B: pigsysslor, klädsel, kärning, fäbodarna, vävning, nöjen, palt, brödbaket, bryggning, skolgång, konfimation, ful, fettisdag. ledighet m.m.
Intervju med Sofia Jonsson (f. 1906)
Intervju med Sofia Jonsson född 1906 i Överkalix socken, Norrbotten. Inspelningen gjordes 1971 av Margareta Johansson och Torsten Ordéus.
Edvard Henriksson Hjelm, Albin Hjelm och Sigvard Olofsson
Olofsson och Hjelm samtala. Båda tala ganska fort. Forts. på samtal. Forts. på samtal. Forts. på samtal. Forts. på samtal. Forts. på samtal. Forts. på samtal. Forts. och slut på samtal. Forts. och slut på samtal.