Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
Det hände ibland att man fick bära gasten. Det var så mycket som en karl orkade med. Det var en som hade varit hos sin fästemö. När han gick hem så kom gasten och hängde sig på honom. Han strävade förfärligt för att komma in i en sädesåker och få lagt sig. Först då blev han av med gasten.
Sju års abborrar i lön
Min morfar skulle ha rott en gast en gång från Stäk till Anholmen, hörde jag de berätta. Det stod en gast vid Stäk och en vid Anholmen, och de var så ilskna på varann, men de kom inte åt varann förrän morfar lova att ro över den ene. När gasten satte sej i båten, hade han så förskräckligt långa ben, så de räckte ända från aktersäte, där han satt, och ända över framgaveln. Gubben hade en stötel i båten; det är en sån där påk de har att pulsa med. - "Får jag låna fars klysa?" sa gasten. Ja, det skulle han få. När gubben lagt till med båte, sprang gasten opp till den andra och gav på'n riktiga tag med påken. Så ropa han till morfar och frågte om han tyckte han behövde mer. Jo, det behövde han, sa gubben, och han opp och ga'n en bleka till. När de rodde tillbaks, frågte gasten vad han ville ha betalt. Han skulle få vad han tog till. Jo, han ville ha noten full av sjuårs abborrar. Ja, det skulle han få. Och noten full med abborrar fick han, men de var inte större än hästskosöm. Si, abborrer växer så förfärligt sakta, men det hade gubben inte reda på. han tyckte han tog till så det skulle räcka, när han sa sjuårs abborrar. Men då fick han se hur stora såna är. Hade han vetat det, hade han inte nöjt sej med så dålig betalning.
När Mjölnhutargubben förlorade hörseln
Jo, Mjölnhutargubben fick sällskap med en gast. Mjölnhutargubben var hos Broberg vid Näsbrostugan och skulle hem. Då fick han se en liten barnunge på andra vägkanten, som gnällde - men inte något hårt. Mjölnhutargubben brydde sej inte om honom, förrän han kom till grinden. Då vände han sej om och sa: "Ska du skrika, din lille satunge, så ska du skrika riktigt." Då skrek gasten till så att örhinnorna brast. Mjölnhutargubben blev döv och hörde inte mer sedan.
August Andersson och Henning Gustafsson
Inledande samtla; om bystämma, gårdsnamnen i byn, bylådan. Om en plåtslagare som lagade bylådan, "bymannen", bystämmor, snöfogde, gårdarnas antal och namn, byns arealer. Forts. om byns arealer, G.G. frågar om en ortnamnssägen, resonemang om gamla traditionsbärare, svin och får förr i tiden; kräftfiske. Forts. om kräftfiske, sändning av kräftor till Tyskland, kräftuppköpare; majstång, nöjen förr och nu, flyttkalas, bofastheten i byn, bröllop och begravning. Forts. om bröllop o. kalas, bjudningsdanser, mat vid dylika tillfällen, cikoriakaffe och "knallar" som kaffeersättning; stugans indelning, sovplatser. Forts. om utrymmenas användning i stugan, hantverkares (skräddare o. skomakare) besök i gårdarna, skomakare och skodon (bl.a. krökstövlar), lakfiske vintertid; näverskor, nutida skor; en kasthög där en person mördats, resonemang om övernaturliga ting. En person ser en sugga som försvinner, ser skogsfrun (spåret brutet efter mitten, fräsning i styckets senare del; Forts. På en bergslagsresa ser en person en spöksyn (gasten), resor till Bergslagen, superi på reerna, mera om brännvin och superi; potatismjölstillverkning och försäljning, affärsresor till Eskilstuna m.m.; om en resa över Mälaren till Stockholm vinterti d. Forts. om Stockholmsresor, gästgivargårdar. Forts. julfirande, kappkörande från kyrkan på julottan, stjärngossar; brandsyn, sexmän, bystämmor.