Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Näcken skulle funnits ibland i sjön. Jag vet, när vi skulle gå och bada varna mamma oss alltid för näcken. En del sa’, att det var änna som ett hästhuvud.
Näcken skulle ha en svart katt
De lärde sej spela av näcken. De skulle gå tre torsdagsnätter efter varandra till en ström och sitta där och spela. Första nätterna fick de väl bjuda till så gott det gick, men så tredje natten då skulle de få se honom själv. Då skulle de ha en svart katt, spelkatt, med sej, en svart katt som inte hade ett vitt strå på sej. Den skulle de ge honom. Men sen skulle näcken spänna bälte med dom till sist. Så, då var det inte värt att de hade något vanligt starkt bälte på sej, för då följade de med ner i vattnet, utan det räckte med en ullgarnsände. Den gick av, si, och då slapp de undan.