Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
I Tortorp bodde troll förr. När de bakat, kom trollen dit och skulle steka. Så kom där en man dit och hade en björn med sig. Så sa de till honom, att han inte kunde få bo där, för det kom troll om natten, men det var han inte rädd för, sa han. Frampå natten kom trolltyg dit och stekte korv. Björnen låg där på golvet. Så slängde trollen en varm korvbit till honom, och björnen brände sig på den och blev rasande och gjorde rent hus. En annan gång kom trollen igen och frågade, om de hade den store kissekatten kvar: "Ja, nu har vi två", sa käringen, och så blev det slut med trollens besök där.
Ormen på degen
En människa hade fått två flickor, men den ena var en byting. De var så lika, så hon visste inte vilken som var rätta barnet. Det var visst en gubbe som hade legat där på natten, när hon fick dom. Det hade skramlat te på natta. "Jesus bevara barnungen", hade han sagt. Si, det var trollen som var inne och skulle byta till sej barnet, men då för gubben sa så där blev bytingen kvar förstås. Mora lät dom växa tills de blev bra stora, men så var det någon som sa för'na, hur hon skulle bära sej åt för att ta reda på vilken av flickorna som var hennes eget barn. Hon lät dom stå och göra deg tehop i baktråget, och så släppte hon dit en levande orm. Då vart den där, som var rätt, rädd och skrek till, men den andra visste, hon, vad det var. "Det är inte farligt. Det är bara ett hår från min fars huvud", mena hon. - Han hade inte vackra hår, han. Det var väl bytingen, det. Så fick mora reda på hur det förhöll sej. Bytingen fick knalla sej dän sen. Hon hade inte makt längre att stanna.
Bergväsen, Troll
Bergtroll har kor som han stjäl [...] lugna sommardagar, då han kommer som en vindil tar hela stacken ock strör dem över berget, tar även barn ock små husdjur, kommer som nystan, eller med svans, en kvinna gick i regnvädder såg hur ett grått nystan rulla bredvid henne hon löste sin kjol ock kasta över det, gick ej många steg förrän blixten slog ner på kjolen, en annan för tillfället ensam kvinna fick besök av en okänd man som satte sig på spishällen ock sa bara usch, det regna ock åska, så fick hon se svans hänga ned undan rocken, hon sa till honom att gå ty hon skulle ut ock stänga han gick ut ock klappa i händerna ock vände sig åt alla fyra väder så for han i väg genom luften rätt åt Ryskan (Jäder) slog så blixten ned i tornet just när han var där över ock brände tornet, med stål, med kors kunde man skydda sig, samt med glödande kol för kramning.
Gumman som trollade bort braxen
I Mårsjön i regna - ligger in på Finspångs distrikt det där - där fick de så mycket braxen, så de fick köra med oxar opp ur sjön. De var så leddna, fruntimmera, på det där, för de fick rensa så mycket. Då var det en gumma där, som hette Maja, hon flytta till Fånäs, Maja i Fånäs kalla di'na, då sa hon: "Det här ska vi väl bli av med." Då tog hon en braxen levanes ur sjön och piska'n med ett ris och kasta'n tebaks i sjön sen och sa: "Gå åt helsike och ta allihop med dej!" Sen fick de inte en braxen på fyrtio år, så länge den där gumman levde. Jag var den första, som fick braxen där sen, jag arrendera där, och då var de så långa och magra, de var gamla och utlevade.
Gustav Enok Ek
Soldat GE begär avsked från armén. Han skaffade en volontärpojke i sitt ställe. Soldatpensioner. GE:s far var rättare i Ärna under Ånhammar. GE skaffar torp under Ånhammar. Statdränglön. Rättarlön. Statarsysslor. Herrgårdsplikten var avskaffad när GE kom till platsen. Arrende infördes. Skogskörning. Arrendet var 200 kr/år. Syn av torp när torpare slutade, samt avdrag. Torparens plikter. Efter avskedet från regementet, arrenderade han knekttorpet. Sedan, 1911, flyttade han och hans familj till Laggarbo. Knekttorpet låg vid Dunkershall. Soldaten fick ingen lön, men 700 kg hö. Rotebönder. Före GE:s tid skulle knektarna gå till rotbönderna och ta upp julkost. På Ånhammar skulle hjonen vara minst 15 år och karlarna 20 år gamla för att få anställning. Bindning av säd. Tröskning med körverk och slagor. Oxar och körverk. Torpare och själhushållning. Enda tidning arbetsfolket hade var Länstidningen. Skolgång varannan dag. GE slutade skolan vid 11 års ålder och började gå i Rödlösa herrgård. Han slapp sista skolåret efter förhör. Skolämnen. Skvaltkvarn vid Dammstugan. Avisning av vattenhjulet. Malning av säd i skvaltkvarnen. Sågning med hjälp av lokomobil när inte vattnet räckte till (notisartat). Övernaturlig sopning i ladugård (notisartat). Den kloka gumman Lidgumman och hennes dotter. GE far dit med sin dotter som har en knöl på halsen efter misslyckad behandling hos läkare. Strykning och smörjning av knölen. Den kloka gumman "skrev ut" medicin från apoteket också. GE besökte gumman för infekterad liktorn och fot. Solexem i ögonen. Läkarbesök. Salva. Bölder och fulslag. Grötomslag. En läkare skär i GE:s infekterade finger. GE skadar ögat i skogen. Linsen sönderslagen av grankvist. Han blev blind på ena ögat. Timmerkörningen blev svårare med ett öga. En man fick armen avsliten i tröskning och fick åka hästdragen vagn till Flen. Jakt. Godsägare på jakt. Arbetare till drevkarlar. Gruvhål. Höstslakt. Statdrängar hade grisar. Gröpsäd till svinmat. Det rådde nästan tävlan om finaste grisen. Svinhus. Höns. Kor bland Ånhammars anställda. De som hade kor hade inte statmjölk. Statarstuga för flera drängar. Trångboddhet. När statarna blev gamla fick de bo kvar i någon kammare om de kunde reda sig själva. Om inte hamnade de i fattigstugan. Osämja och ohyra i fattigstugan. De gamla fick matsmulor från socknen. En såg brinner ner. Eldsvåda i Dunkershall. Eldsvåda. Brandsprutor. Brandsyn. GE har hört att någon "är född med segerhuva". När djuren släpptes ut skulle stål läggas på tröskeln. Djuren skulle ha sill och tjära när de släpptes ut. Spottande mot folk som "kôsmä" (trollade). Trollkunnig finngubbe. Samisk familj väcker uppseende i Malmköping. Resande. Hund-Fia och Hund-Frans. Förhållandet mellan resande och övrig befolkning. Förtenning. Kringvandrande handelsmän med trälådor på ryggen. Judar hade knyten med varor. Prutning. Skomakare. Skinnberedare i Dunker. Skinntröjor. Hudar skickades till garveri. Försäljare av vävstolsdelar och vävdon. Linet skickades till spinneri. Blånorna spanns hemma. Starka säckar av blånor. Vadmalen skickades till en färgare i Malmköping och sedan till stampen. Får betade i skogarna. Får som gick löst sent på höstarna var svåra att få in. Aspfoder. Asp till ved. Hackning av löv. Aspen bands till kärvar. Man band med björkvidjor. Hästar tyckte om asplöv. De torkades på krakstör eller på väggar och lagrades på skullar. Vid och fräken som foder. Ängar. Ängsslåtter. Man slog gärna på nätterna för då var det svalare. Nattvila på skulle. Beting. Lieslipning. Henar. Räfsning i sträng. Volmning. Rimmade verser vid brytning av lie. Slåtter. Fördräng. Dagsverkersättning. Svårslagen råg. Slagning med lie. Olika sätt att slå. Tistlar och ogräs. Snö på krakarna och vid skärning av säd. Inbrott, vandalisering. Förr fick unga stryk. Ofog på regementet. Minne från regementet.