Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Rået låter ro sig över ett vatten.
På Korsuddarna på Bromarvlandet var en tomte. En karl kom roende från Bromarvssidan, och då ropade tomten, att karlen skulle ro honom över till Pettusidan till Svaluberget. Han gjorde så, och tomten satte sig bak i ökstocken och vägde då så mycket, att båten ville sjunka. Tomten på Svaluberget såg det där och ropade: »Ro inte hit!» Men den SOM satt i båten sade: »Ro på bara!» När tomten kom i land, började de båda slåss, så att allt småskogen och stubbarna rycktes upp.
Skogsväsen
Det var en i skogen och högg, och så kom skogssnuan dit, och då ville han komma i tag med henne, och när han inte fick som han ville, så satte han eld på henne. Då ropade hon till gubben: "Min ferrelura bränner, min ferrelura bränner." Men det är sagor, det har aldrig funnits någon skogs- snua.
Gloson
De skulle akta sig för glosuggan, för hon sprang emellan benen på folk, och så fläcktes de upp, så det blev slut med dem.
Skörd
När de hade kört in det sista lasset, så skulle de skynda sig att stänga portarna, innan hästarna hunnit stanna. Då blev det välsignelse med skörden. Det stod alltid ett par man färdiga att stänga portarna.
Vår- och hösthalvåret
Vallborr naddar var på framtiden. Det var kalla och blåsiga dar. Göja var ute och reste sin skinnkjortel. Det snö- ade. Det var visst i februari. Den tredje torsdagen i Tor skulle de lägga sig vid dagsljus.
Vårhalvåret
Det var en sed de hade första maj: De som hade gärdsgår- dar skulle alltid se om dem 1 maj. Då följdes alla bönderna i byn åt, de började på eftermiddagen och laga, la' på ris, det var mest enebuskar som de satte på ände, så det blev som en häck. På kvällen hade de kalas - de tog pengar ur sin by- akassa till det. De åt kakor med mycket ägg i och drack brännvin - 1 maj skulle vara fri dag till all supa. Känner ej till majvisan eller att man sjungit maj i byn.
Djur
Ramsam om göken: noran - nö, sunnan - dö, västan - glädjan östan - säjan. (Då blir det bra med säd!) Han gal tills han får se första hölasset. Han har en liten sparv till följeslagare, som bär mat till honom. Till sist äter han upp sparven och blir hök. Göken kommer i 10:de och gal i 9:de veckan.
Djur
Daggormen kan man få se på mader och på vägkanter. Den bestod av tusentals små, små djur. Om de slog ihjäl en orm och lät den ligga, så blev det en daggorm av den. Att trampa på den var så farligt, så förfärligt. Skabb fick man, om man rev ner skatbon. Svalor – det var en så tur, om de ville bygga under taket Daggormen syntes inte till utan att det var dagg i gräset. Man skulle få svullna fötter, om man trampade på honom.
Befolkningen
Örkene var som ett drömland. Det låg 2 1/2 mil från järnväg. Där var älvdans. Stora ekbackar. Och mycket orörd natur med vildhjort och rådjur med blanka ögon och hud som fläckiga blad. Tjädrar slog opp här och där. Mycket linneor och större förgätmigej än på andra ställen. Det vilade en egendom- lig snapphanestämning över allt. Det är också gammal snapp- hanebygd. Man kunde lätt gå vilse i de stora skogarna. Det gjorde jag också, fastän jag kände skogen ganska bra. Man kunde bli skogstagen som det heter. - Bönderna i Örkene hade sina gårdar ofta lågt nere så att backarna sluttade ned mot dem, för att gården skulle ligga skyddad. En stor- bonde där som hette Jöns Persson gick alltid klädd i jacka och en skjortblus med broderad halslinning och ärmar och gamla knappar av silver och vita ### och knäbyxor. Han arbetade inte själv utan bara befallde. De hade / furubjälkar i taket. De hade en storstuga, och en lillstu- ga. (Om julprydnader o.s.v. se "jul, Örkene, Strömstedt!) Bon- den hade affär också och han var förmögen. Men när han tyckte, att bondmororna köpt tillräckligt och att de inte skul- le ha råd att köpa mer, så sa han: "Nä, nu kan det vara nog!" Han tyckte att det skulle vara ordning i allt. - Mathållningen i vardagslag var enkel - åtminstone för tjänarna. Suba det var filmjölk och sill och potatis och amerikanskt fläsk, som ofta var härsket fick de hålla till godo med (x). - 'Det var vackert folk i den trak- ten. Det var danskt adelsfolk, som blandat sig med bönder. Fina vrister och vackra händer hade många av kvinnorna och de bar sitt huvud så vackert. Jag vet en gumma, som hade så förnämt utseende. Hon såg ut som ett gammalt porträtt och hon gick så vackert. Pojkarna var också stiliga. Men de dansa som tjurar. När de kadrilj så ansåg de att ju högre de hoppa upp ju stiligare var det. - Bönderna var också högfärdiga.' Vi sätter inte värde på en hattaskrapa utan (x) Ost hade de också. Men det var nog mest bonden själv bara, som fick av den. Då tog de och skar en skiva tjock som en brödskiva. / Herrskapsfolk var inte något förmer. Jöns Persson for till Stockholm en gång och talade med kungen för den präst han ville ha och den fick platsen också. Då va han klädd i sina bondkläder och väckte stort uppseende på gatorna och hade fyra döttrar. Den ena blev gift med en läkare och de andra blev också "bra" gifta. - Det fanns så stora skogar, att det fanns folk, som hade stulit ved i 20 år till spånkorgar, som de gjorde, utan att det märktes på skogen. Tillägg till ark 2: Lingonsuba bestod av vatten och lingon. Det fick folket, när de var ute på åkern och blev törstiga.
Svartkonst
En jungfru blev träget uppvaktad av en dräng. Hon blev irriterad och gick till en klok gumma för att få råd. Gumman sa, att hon en torsdagskväll skulle ta sitt förkläde och binda om suggans hals. Jungfrun gjorde det och efter det brukade suggan gå till drängens dörr och drängen fick aldrig vara i fred för suggan. Det finns en egendomlig svartkonstbok, som man använde förr och kunde göra allt möjligt efter beskrivningarna därifrån. En torsdagsnatt skulle man baka en kaka med mycket salt i. Sedan drömde man om den man skulle få. På midsommarafton skulle man plocka sju sorters blom- mor. Man fick inte säga ett ord. Sedan skulle man sova på dem och drömma om den man skulle få. Det var en (Nästkommande sidor saknas)
Olivia Nilsson, Oskar Göransson, Anna Jönsson, Eva Larsson och Sune Larsson
Linberedning. Ättehögar. Linberedning. Linberedning. Sytråd m.m. Skräddare. Vaktepåg. Måltider. Måltider. Ta tjänst. Mjölkning. Oxar. Hästar. Kor. Oxar. Hästar. Sko hästar. Hästar. Liggplats. Tjänstefolk. Potatis. Rackare. Hästkött. Liggplats. Måltider. Slakt. Slakt. Tiggare. Ortnamn. Tiggare. Slakt. Ortnamn. Präster. Präster. Personnamn. Dop och kyrktagning. Begravning. Kyrkväktare. Offer. Dop och kyrktagning. Begravning. Kalas. Per speleman. Dans. Dans. Anekdot. Hans Larsson. A.U. Bååth. Vägsyn. Väghållning. A.U. Bååth. Bier. Fjärdingsman. Väghållning. Marknader. Marknader. Vaktetös. Hantverkare. Träskor. Vagnshjul. Strumpor och strumpeband. Hantverkare. Vagnshjul. Vagnsmörja. Långvagn. Arbetsvagn. Lassmed. Köra in säd. Slåttergille. Höskörd.
Ingar Fridh
Div. prat. Söka tjänst. En orättvis lärare. Söka tjänst. I skolan. En orättvis lärare. Första tjänsten. Läsa för prästen. Namnbyte. Binda fiskegarn. Prästen Collin och namnet Köno. Föräldrarna. Bödetös. Trelleborg. Barka garn. Rep. Div. prat. Torsk. Ålfiske. Sälja fisk. Plocka sillen ur garnen. Grönsaker. Mathållning. Vinterfiske. Spöke. Med. Skeppsbrutna spanjorer. Anekdoter. På Skåre. Strandningar. Drunkning. Segelrännan. Åska. Åska. Dans. Julkalas. Julottan. Kyrkan. "Smittens" ungdomar. Dans. Midsommar. Julkalas. "Smittens" ungdomar. Hus. Lotsar. Strandgods.
Karna Nilsson
Herrskapsfolket. Ta upp säd. Inledande prat. Dagsverke. Binda säd. Fattigdom. Nervfeber. Linberedning. Linberedning. Hemmet. Spinna. Väva. Barnbarn. Dagsverke. Personalia. Väva. Div. prat. Barnen. Skolgång. Läsa för prästen. Kärna smör. Ysta. En tjur. Kreatur. Mjölk. Brännvin. Stadsresor. Mjölk. Torv. Torvtäkt. Torv. Tröskning. Kasta säd. Skolgång. Fadern. Märgel. Skolgång. Sjukdomar. "Åsumspågen". "Åsumspågen". Div. prat. Sticka strumpor. Strumpeband.