Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Svartkonst
En skulle ha en "trôllpôs" i huset om en skul- le ha något till motgift för trolldom. I den påsen vet jag att det fanns hyskor, hakar, nålar, spännen, knartar, tänder av björn, näbb av skata. Jag mins, att vi hade en sådan över dörren hemma. Men han blev bortkastad.
Svartkonst
Det var på ett ställe de hade så mycke' orm. Så kom det en gubbe, som kunde ta död på dem. Han frågade, om de hade sett en vit orm, och då svarade de nej. Han gjorde upp en stor eld, och se'n krånglade han upp i ett träd. Han och ormarna skulle väga liv mot liv. Så började det brinna riktigt. Och då kom ormar av alla slag och rann i bålet. Så kom två svarta ormar och därefter den vite. Då började gubben hoja, och den vite ormen – det var draken – for upp och blåste till så att gubben dråsade ner och slog ihjäl sej. Han hade sprutat etter på honom. De satte möte med en orm. "Då ska vi sätta liv mot liv, och du får ta med dej så många du vill", skulle man säga, och så satte man en kniv i marken. När tiden var inne låg ormen ringslagen kring kniven. Då kom karlen med en stake och slog ihjäl honom.
Skatter
I Luvberget hade bönderna gravt ner en kista med pengar i, när det var ofred. Två karlar gick dit en kväll och skulle ta upp kistan, och de hade kommit överens om, att de inte skulle prata under tiden. Men rätt som det var fick de se Åsenhöga kyrka brinna. Då sprang de därifrån, och då föll gropen ihop, Luvbergskistan är kvar där än i dag. I Smedjebo gärde hade ett fruntimmer funnit ett skrin med pengar i – hon hade kastat en hårnål i skrinet och räddat det med sej. Tuppar och hönor ha gått rakt över skatterna.
Utan titel
I stubbe å rör (stenrösen) finns dä alver. Di ä som små röe ju [djur]. När ja tjände feck ja alvera en gång, män frua där to ma mä te e smehäll, å blåste mä baljen tri vänner, å vär gång feck ja lôv å fråge na: "Va blåser du för?" "Ja blåser bôt dine alver", svarde ho. Si en måsten säje du te varannre. Å ja hadde ju store blâser (utslag) på ärma, men di mândes allt bôtt.
Svartkonst
Min far köpte en gårdbit, som en annan ville ha. Far trivdes inte där. Han miste alla sina kreatur. En gång, när mor skulle till att mjölka en ko, som hade kalvat, låg det en smörgås mitt för kon. Mor tog den och la' den på en sten och brände den. Då blev det en hoper solv och annat. Det var en trollsmörgås. En gång hade far varit åt stan och köpt en oxe. När han for hem, mötte han den däre. "Den oxen ska du inte länge få nytta av", sa' han. Och oxen dog några dagar därefter. Nersatt var en flicka i Monkabo så att hon aldrig skulle bli gift. Jag vet ej hur det hade gått till. Så var det Tutten. Han satte en träsko på marken och hade en orm att krypa in i den. Han sålde ormen sedan. De hade för sej, att om de hade otur med sina kreatur, skulle de gräva ner en levande orm under tröskeln.
Naturföremål
I Åsenhöga finns en hälsokälla i Smedjebo. Där offrade de först pengar, och sedan drack de. Det dög inte att ta några pengar där. Det var vissa kvällar det skulle vara förmånligast att dricka där: julafton, pingstafton och midsommar afton.
Utan titel
Ja geck på friereärne en kväll, å när ja kom ett stycke, så ja en svart hunn, som geck framför ma. Ja titte på'n, å han blidde allt störr å störr. Te sist va han som en fölunge så stor. Ve varte stäj (steg) han geck rök ellgnistra om skanka på'n. Sän försvann han för ma. Å när ja kom, in så blidde ja så sjuk.
En häxa i Hjälmseryd
Katarina hade en dotter, som tjänade hos kyrkoherden i gamla Hjälms*, och han sa te henne en julafton att hon skulle mjölka ko hos en underhavande. Då satte hon upp två strumpeband i taket och mjölkade. Men till slut sa hon: "Nu kan ja inte mjölka längre, då dör kon, för nu börjar dä komma blo." –Mjölka du", sa hon, "ja betala koa." Då fortsatte hon, och då dog koa. Så dom fick ju se sen att det var sant [att hon också var trollkunnig]. Hagen den 3/6 1942 Ella Odstedt *Vid gamla kyrkan i Hjälmseryd, som ligger på helt annat ställe i socknen än den nya.
Djur
Göken: Sör – säe, väster – gläe, nol – nöe, öster – döe. Han kom i början av maj och gol i sex veckor, tills han fick se den förste hökuven eller hörde hökärran gå. Man skulle inte härma göken, för då blev man snemunter. Man skulle aldrig gå ut fastande – bara man hade bitit i t.ex. ett äpple, var det inte farligt. Vargarna en finne tog bort dem
Kloka
Det bodde en klok och trollkonstig gumma i Gunnarsö i Bottnare'. Det ligger mellan Dumme mosse och Axamo. Blev något stulet, gick de till henne, så talte hon om, vem som hade tagit det och var det var. Min syster hade varit i sta'n (Jönköping) en gång på den tiden det var Andersmässe marknad. På hemvägen gick hon in på ett ställe och fick ligga över natt. Och där låg också en gubbe från Joasjö. Den gubben gav sej därifrån bittidare än min syster på morron, och när hon skulle gå, så var hennes knyte borte. Då gick hon till gumman i Gunnarsö, och gumman talade om för henne, hur den gubben såg ut, som hade tagit hennes knyte, och hon sa' att han var halter och hade oxar att köra. "Och när du gick till ditt hem, stod oxa' i klockarns gärde i Mulsere' ", sa hon. Far gick upp till Joasjö och skulle se, hur det förhöll sej. Då stod min systers knyte i spisen, och han fick det med sej hem. Hon hade en dotter, som hade mördat en knallarekäring på Axamon. De var två om det. Hon bekände aldrig, men hon fick sitta inne i över tjuge år. Se'n kom hon tillbaka. Hon skickade bud på kyrkoherde Timner, när hon låg sjuk och skulle dö, men han ville inte ge henne nattvarden. Då sa' hon: "När jag blir död, skall jag nypa dej riktigt."
Odens jakt
Oden och Tor var ute och jagade, och det blev sån trättning mellan Odens hundar och Tors hundar och villebrådet. De skällde på varandra, för Odens hundar tog det, som Tors hundar hade lagat ihop. Det är den trättninga man kan få höra om kvällar och nätter i september och oktober. Det går jämt i öster och väster.
Kloka
En gubbe i Kråkshult hade svartkonstbok. Det var tryckt med svarta bokstäver på vitt papper det som handlade om sjukdomar på djur, men det som handlade om sjukdomar på människor var tryckt med vita bokstäver på svart papper. När gubben var död, ville de bränna upp hans svartkonstbok, men när de såg efter i ugnen, så låg boken där alldeles oskadad. Det var en trollgubbe i Stora Hålabo i Bonstorp. Han hade gått till kyrkan en morgon och glömt att ta pengarna ur byxorna, han hade dem i en pengapung. Då var det en som sa', "Nu ska vi undersöka, om Johannes kan något." Han tog pengapungen och gick ner i källaren med den och se'n låste han dörren till källaren och gömde undan nyckeln. Gubben kom hem. "Jag undrar vart min pengapung har tatt vägen", sa' han. Han satte sig vid bordet. "Vem som än har tatt min pengapung, så ska han fram", sa' han. När de tittade efter, låg pengapungen i fönstret tätt invid bordet, men källaredörren var låst. – När den gubben var död, mötte en gumma, honom vid Bondstorpa sågar. Då gick han till kyrkogården själv. Det var en präst i Stengårdshult, som blev osams med en trollgumma, och en gång prästen var ute och åkte, förgjorde hon hans häst. Den stöp på vägen. Då sa' prästen till drängen, att han skulle ta dä'n en hästsko och rödelda och släppa den i ett ämbar med vatten. Så många bubblor, som det då blev i vattnet, så många bölder skulle den käringen få.
Slåtter, skörd
Loakatten flydde upp nekerna till nekakråka, som flydde dem till den, som var stabbekär eller stabbkråka. De sista stråna på slåtterängen tog de haren i. Några strån lämnade de kvar på åkern till tomtefar, som han skulle ha att leva vid till eftertiden. Han bodde på åkern. Det fanns andra tomtar, som bodde i lador eller visthusbodar.