KORPSKRIFTEN

...
Meny
Institutet för språk och folkminnen (Isof) Över 50 000 autentiska uppteckningar från svensk allmoge

Folktro & Sägner

Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.

Läs hela sägnen Isof Arkivpost
Filter Alla teman · Småland
Landskap
Visar 12 av 865 uppteckningar ur Isofs arkiv Källa: Folke – Isof (CC-BY)

Spökeri

Jag hade byggt ett hus vid Stadsparken i Jönköping. Nedre våningen hade jag hyrt ut och bodde själv i den övre. Tomten var inte ordnad och jag brukade arbeta där om kvällarna. En kväll behövde jag lite hjälp. Jag in till hyresgästen och bad honom ge mig ett handtag. Men de höllo på att äta kvällsmat, och han skulle komma, så snart han hade ätit. Jag gick ut och ställde mig att vänta. Då kom där en stor svart hund utifrån gatan och sprang in genom porten och rakt på mig. Och rakt genom mig. Jag kände ingenting och hinde inte med att bli rädd heller. Hunden fortsatte nedåt min tomt, gjorde en sväng där, kom tillbaka och sprang åter rakt genom min kropp, där jag stod kvar på samma ställe. Då blev jag rädd på allvar och sprang in till hyresgästen, som blev förvånad och frågade vad som stod på. Men jag talade inte om något då. Sen fick jag veta, att en av mina vänner dött samma kväll.

Bjäran

Mjölkeharar, far och mor talte om sådana. Det var snickare på ett ställe och arbetade, och det var så rysligt gott om mjölk där. Men en natt fick de höra att det skvalpade i köket, och de gick ut i köket och fick se en hare, som spydde upp mjölk i en kittel. Se'n fick de inte snickarna till att smaka på deras mjölk. Vet ej om mjölkehare skjutits och vad det då blev av den. Bodrag okänt av meddelaren.

Naturföremål

Norrsken sågo vi en gång när jag var barn. Det var ingen som visste, vad det var. Men de gamle va säkra på att det bådade krig eller yttersta domen.

Spökeri

Kunde man tala till den döde i tanken och inte röra tungan eller munnen, skulle den döde kunna tala om vad han ville. Det var en i Grönahög, som gått vilse i snö på Komosse och frusit ihjäl om natten. Han visade sej hos sin kvinna. Det knackade på dörren, och hon gick ut och öppnade. Då stod där en huvudlös karl. Det var en annan karl, som hade frusit ihjäl på Komosse. Flere gånger kunde de höra att han ropade om kvällarna; "Schoä, Elmö-boa! Kom å hjälp mej, här ä ja!"

Utan titel

På ett ställe hade di fått ett barn å di skulle fare å döpe't. Å när di va på väg, så va dä nön som sa ijämte vägen: "Vart ska du fare, Elikupp?" Då svarde dä inifrån knytet, där ho hade barnet: "Te kôrka å få namn å dop å Kristi barn bliva." Då slängde hustra barnet inåt skogen, å di for hem igen. Dä va e trullpacke, som hadde bytt ut deras barn å jett dom sett istället, men först hadde ho förvandle't, så dä va likt deras eget. Inna barna hadde kresnes (kristnats, dvs döpts) kunne trulla ta dom, å iblann la di en ful otäck trullunge i vagga istället.

Göken

Förr i ti'n va dä en masung ve Spårbacka, å då to di åpp malm i Yxarn å en gång kom dä åpp en fögel. Han lå som dö först, å di to å vände på'n å rätt som dä va så galde han te. Dä va en gök, män di feck löv å släppe'n i vattnet igen, för dä va vinter, så han kunne inte leve på lann.

Ture Anderson och Hilma Anderson

Thure berättar sitt livs historia. jordbruksarbete östergötland; har arbetat på olika håll i Amerika. Hilma om sin familj, barndomshemmet, fårskötsel, spinning, vävning, mathållning, bak m.m.

Magi

Man fick aldrig ge bort mjölk utan att först ha eld i den. Brinnande tändsticka eller glödande kol. Annars kunde den som fick mjölk ställa nåt ont på korna.

Troll

I Kramphulta knatt i Åsenhöga fanns bergatroll förr. Där finns inte varken någon gång eller grotta –. De såg dem inte, men de la ut kläder och pengar ibland, och om man kastade en yx eller annat eggjärn på den egendomen, så fick man den. Bergatrollen var ihåliga på ryggen. Hr inte hört att de hade kreatur.

Troll

En karl skulle rida till kyrkan. Så red han förbi en sjö, och det var ett sjörå som ropade ur sjön, "Hu, jag fryser om mina händer!" Då tog han av sej sina vantar och kastade till henne och sa' : "Där har du!" Se'n kom han intill ett berg, och där hade bergatrollen en fest. Ett troll kom ut med en bägare med vin och bjöd honom. Han tog emot bägaren men tömde ut vinet, och se'n red han allt vad han kunde därifrån. Och trollen gav sej till att förfölja honom. Men då ropade sjöråt: Rid inte på vägen den hårde utan på åkern den röjde, och åkern den plöjde!" Se, åkern var korsärjader och korskarvader, så trollen rådde inte med att gå in på den, men de var runt ikring den tills solen gick upp. Sen gav karlen bägaren till en kyrka. Far berättade, att det var en som körde förbi ett berg. Då var det ett troll, som frågade, vart han skulle fara, och han talte om det. "Säg då till Vörtasniken att hon ger sej häm, för farmor håller på att dö!" När han kom hem, talte han om detta. Då kom ett troll ur ommen (ugnen) med en stor kittel och skråla' och skrek. Hon hade varit ute och stulit vört, Vörtasniken.

Folksägen från Småland i Tjusten

På Boda ägor i Målilla socken Småland finns Småland högsta sten Tjusten om den finns följande sägen När kristendomen började predikas i dessa Bygder blev en ej långt därifrån boende Jätte ofta störd av kyrkklockorna ljud. Han tillsade folket att riva ner kyrkan men förgäves Då blev han arg ock beslöt att slå ner alla kyrkor i granskapet ock tog reda på en ofantlig sten lade den i en slunga tog satts ock kastade mot v Målilla kyrka. Men granskogen var i vägen så stenen blev ligande i ett stenrör ock tydliga märken efter slungan syns i Stenen Den har en slät ock kilformig typ Man ser ock beundrar den där den står omgiven av den doftande skogen ock Åns brus. Denna sägen har berättas mig av Maria Karlsson Boda. Ålder 60 år

Kyrkoklockor

Det låg en kyrkklocka från Källeryds kyrka i en göl vid Nissafors; en jätte hade kastat i henne. Det var några, som försökte ta upp henne en gång, men när de hade fått henne i vassbryna, tog det eld i hela gölen.

« Föregående Sida 39 av 73 Nästa »

Visa hos Isof Folke
MIMER // Kunskapsassistent KLAR