Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Alma Boman
B348B2: Diverse om barndom och ursprung. Raka hö. Skärshults läge. Lin och väv. Linberedning. Ull och får. Spinna och karda. Linne. Ullgarn. Sticka och binda. Brödbak. Kärna smör. Ysta. En utflykt. Smör- och ostförsäljning. Pölsa och slakt. Bryggning. Slåtter. Handskära. Virka täcke. B349A: Ryamatta till kyrkan. Diverse. Gå till kyrkan. Torv. Diverse. Ärjekrok. Diverse. Ta upp säd. Marknad. Till kvarns. Diverse. Den första bilen/tåget/cykeln. Jul på Berg. Ortnamn. Barnen. Diverse. Tandläkeri. Kloka gubbar. Diverse. Lindebarn. Skolgång. Diverse. En blind visförsäljare. Slåtter.
Bruahallar
I Kalfsviks socken, som är moderförsamlingen till annexet Jät, finnes en backe vid högra sidan av vägen, då man kommer från Jät. Denna backe är belägen omkr. en mil från Jät, är skogbeväxt men mycket stenig. Den backen kallas Bruahallar och sägen förmäler att en brud der blivit bortrövad från sitt följde och blev alldrig mera sedd. Hur dermed i verkligheten förhåller sig vet ingen men man vet att backen har från gamla tider varit ett tillhåll för otaliga ormar. På våren då tjälen lossnat, jorden är bar och förmiddagssolen skiner, kan man ännu i somliga år få se en hop ormar der, men inte i sådana mängder som förr, enligt de gamles utsago. Min far och en broder till honom kommo en dag i mars månad på 1860-talet der förbi, man blevo så förskrämd för alla de ormar både vid och på vägen, att de vände och sprungo derifrån. Detta var i min fars yngre tid, han var född 1826. Men en gång, då dåvarande Kyrkoherden P.N. (M?) Lönnblad på Lindeberg (Kyrkoherdebostället i Jät) skulle av sin dräng skjutsas till Kalfsviks kyrka, det var en söndagsmorgon, och de så kommo fram till Bruahalla var der så mycket ormar, så att det fanns ingen möjlighet få fram hästarna. Hela backen var full, hela gärdesgården der förbi och hela vägen, samt högst på kullen en jätteorm som sträckte sitt stora huvud ett par alnar upp i vädret. Kyrkoherden steg ur åkdonet och befallde drängen köra hem. Själv gick prästen en omväg förbi kullen till kyrkan. På eftermiddagen hämtades prästen med skjuts, men inte en enda orm var då synlig. Detta omtalade både drängen och prästen då min far och jag voro der och gjorde skor, det var på 1870 talet. Jät i Desember 1929. Aug. Strömberg.
Kyrkligt
Storklockan i Järstorps kyrka är hedning. Den har aldrig blivit döpt, som eljest brukar ske med alla kyrkklockor.
Bjäran
Gustav i Kamshestra la enepinnar i bössan och sköt en hare vid en grind. Men när de skar upp honom, rann tarmarna precis som ormar. Det var en trollhare. På Bethestra bodde en gumma, som hade mjölkahare. Så var det en, som sköt hennes hare. Gumman kom; "Har du skjutit min hare", sa' hon, "ja, nu kvettar det, för nu har jag ingen ko." Jag mötte henne en gång, och då kom hon med sin stäva full med mjölk. Jag talade om det för mor. "Hade hon mjölkat!" sa' mor, "hennes ko ska inte kalva på fjorton dar ännu." De sa', att hon slog ett par knivar genom ett bräde över kon och mjölkade genom knivspetsarna.
Läkekonst
Fru Reutersvärd, f. Schmiterlöf, på Ramkvilla herrgård brukade bota skerva (rakitis=engelska sjukan) hos barn med finstötta människoben, som hon gick och plockade upp på kyrkogården. Barnen skulle ta in benpulvret. Gulsot botades där i Ramkvilla med ett slags gul mossa, som skulle tas från en kyrkovägg. Den skrapades av, torkades, blandades med socker och stöttes fint och togs in av den sjuke.
Husligt arbete
När en kvinna hade kärnat, och vurnat till smörklimpen, gjorde hon alltid ett kors i smöret, för att ingen skulle kunna förgöra hennes kor.
Gastar
Gasten talte de om. De sa, att han skulle vara som en karl. Han höll mycket i Istorpaskogen nära intill där jag är född. Han flög upp och ropade: "Tobak, tobak" Han ville ha tobak. Jag tror att det är inte annat än den laje, som kan förvandla sej på det viset.
Husbygge och flyttning
Det hände en gång på Häselåsen i Åsenhöga att någon hade satt en docka på en knut en natt, när de byggde lagårn där. Den föreställde ett fruntimmer. Det var förargeligt att få en sådan. Jag vet inte, om det var skrivet något på henne. Har aldrig hört att det förekommit mer än där. Det är en 50-60 år se'n. Vindfälle var det aldrig frågan om. Det byggde de la gärna med. Solrätt skulle alla stugor stå, så de hade klocka i fönstret. De satte en nubb i fönsterkaret och hade tagit märke efter sjustjärnan, så skuggan visade 12 på dagen, när hon föll på nubben.
Historisk sägen
Vid torpet Röjera under Klämmestorp utmed Axamovägen finns en rätt omfångsrik fördjupning i den släta marken. Den kallas Gröthåla. Omkring denna hade danskarna sitt läger år 1612, då de förstogo sitt misslyckade angrepp mot Jönköping. Det var därifrån befälhavaren Dunke red ut för att bespeja stadens befästningar, varvid han mötte sitt öde, då en kanonkula från fästningen skar av honom på mitten, där han satt till häst överst på Dunkehallar. Hästen sprang vettskrämd tillbaka till lägret vid Gröthåla med den nedre delen av ryttaren, och sedan bröto danskarna upp.
Spöksägen
De har sagt, att de döda är uppe och har tjänst i kyrkan, innan folket kommer till julottan. Om man tar bakom sej på bänken, är det sandigt; det är efter de döda. (I likhet med så gott som alla mina sagesmän i Mo härad har L. ej hört om någon levande, som råkat bevista de dödas julotta. C.M. B-d)
Gastar
Jösse i Mulseryd hade svurit sej till marker, som inte var hans. Han fick gå i hundra år efter sin död och ropa: "Uve vad, Barna kulle, Tomta rör, Lellegårds åbro, Gresslå, Haje å, hunn!" så hojade han. Det var den rågängen, han hade gått upp. Sedan hade han tagit jord på sin gård och lagt i sina stövlar och svurit, att det var sin egen gård han stod på. – Det var la en gast. Det var sådana som hade hört honom skrika så, när de var nere vid Greslaå och satte ut krokar. Gick de vilse i skogen, så hade gasten lurat dem. Då skulle de vränga rock eller mössa.
Läkekonst
Skerva. Det var en i Åsenhöga, som hängde sej i en kolahytta och det var så många, som gick och skalade, så de fick flisor av den stöttan, som han hade hängt i Repet och en halsduk, som han hade begagnat och hängt sej i, knytte de i en gärdsgårdsstör; det hängde där länge. Blod av mördare ävensom filspån av mordvapen okända läkemedel. Det är sju sorters skerva. Likskerva: Då skulle de fly barnet runt en kista med ett lik i tre gånger, det har jag gjort. Vätta hörde jag talas om i min barndom. Då hade de en skål med vatten på den sjuke och tog en grästorva på en gaffel och strök i vattnet och sa' något. Örnesting. Vet inget medel: Mot ormbett vet jag en läsning. Man skulle säga tre gånger: "Ormens huvud, ette', galla. Slänges över tuva, hugg å stack." Matalea - man skulle skava på ett ben från kyrkogården och ta in skavet i mat. Blev de sjuka fort, då hade gasten krammat en. Gasten var precis den laje själv.
Husdjur
Det händer ibland, att korna inte kunna idissla. Hon "mister dröpet", sade man då. Det är allvarsamt och måste botas. I min barndom visste de ett bra medel mot den sjukan. En person skulle ta ett halmstrå i munnen och tugga på det, medan han gick ansols runt så, att han gick över tre trösklar i varje varv och detta skulle han göra tre varv i rad. En annan person skulle för varje fullbordat varv spörja honom som gick och tuggade: – Va går du ätter? Den tuggande skulle för var gång svara: – Ja toggar dröpet. Efter sista varvet skulle halmtuggan tagas ur munnen och sedan strax klenas i munnen på den sjuka kon, så att hon blev tvungen att äta den. Så blev hon bra.