Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så kommer julen
Nu så kommer julen nu är julen här
Tomtar.
Nisse, sa de. Han drog till dem. De hade lite kussleri förr. De satte ut mat till julatomten, till jul bara. Var det så de inte gjorde det redigt, kunde de få stryk av honom, en örfil.
Warsel
Berättaren var hos sin son, och sonhustru om julafton, om juldagen innan han gick därifrån sade han, har blir någon av Eder som dör innan nästa jul. Jag har sett kistan, och hört liktalet i natt, och en tid efter dog deras lilla dotter.
Årsgång
Årsgången gick till så, att de gick till vissa kyr- kor jula natt och tittade i nycklahålet. Då skulle de få se, hur året blev. De kunde höra, hur det klingade av skäror- na på markerna. Det var rätt hemskt det som de möt- te på vägarna, när de var ute och gick. Gluffesoen var de rädda för, hon sprang emellan benen på dem och försökte klyva dem, så fick de se henne, så fick de allt gå åt sidan.
Albert Carlsson
B294A: Lön och kosthåll. Älgar och annat vilt. Jakt. Slakt. Borst. Korv. Får. Gärdesgårdar. Grindar. Stättor. Stengärdesgårdar. Fiske. B294B: Fiske. Tjära och beck. Näver. Tak. Brandskydd. Kolning. Tjärbränning. Vagnar. Cyklar. Nöjen.
Kriminalhistorierer
En trollkunnig tjuv var "Stibben" i Stibberyd, Drösphult. Han tog aldrig av sig kalsongerna. Di kunde aldrig ta honom. Han stal t.o.m. julnötter. Hans gumma tyckte icke om det. En julkväll hade hon talat vid folk och övertalat sin man att för en gångs skull – för julens skull – ta av sig underkläderna. Det gjorde han och somnade. Då kom de, som stod på vakt och tog tjuven, som skrek efter kalsongerna. Man fann sju (7) barnahjärtan i kalsongerna! Stibben fick fängelse för alltid. En skulle avrättas i Jönköpings fängelse. Till prästen Junggren sa' han: "Ja dör inte för e yx." Och när han skulle halshuggas, gjorde yxan blott ett märke. Då tog man yxan under hans ben. Då miste trollgubben makten, och så sprang huvet av. Men avrättningen skedde bestämt inte i Jönköping.
(De dödas julotta) Spöksägen
Min husbonde och farbror, Lorentz i Ulvhult, talade om, att han en gång varit i "drängstuan" i prästgården, hos en gumma, en änka som bodde där, och sytt innan jul. Farbror Lorentz var skräddare. På julanatten blev det ljust i kyrkan. Gumman fick se det. Då fick hon brått. "Ja har ju försåmmat me, och nu börjar julottan", tänkte hon. Hon tog "kragen", som de hade förr, den gick långt ner, på sig och gick, tänkande att hon kommer alldeles för sent. När hon kom in i kyrkan, så kom den förste karen (hon hade varit gift två gånger) och mötte henne och bad att hon skulle lämna "kragen." Han tog "kragen" ifrån henne. Gumman skyndade sig ut o hem. - Sedan då på morgonen när julottan var slut gick hon och tittade, och då låg där en flik på var grav av "kragen," för hon skulle inte "oroat" de döde.
Karl Karlsson
Trädgårdsarbete. Ostkaka. Präster. Trädgårdsarbete. Årder. Födelsedag. Födelsedag. Personalia. De gamles dag. Präster. Kvinnor. Historier. Historier. Spökerier. Historier. Spökerier. Hästar. Personhistoria. Präster. SKjuts. Präster. Jul. Jul. Ting. Präster. Marknad. Häkte. Slagsmål. Kraftprov. Marknad. Fjärdingskarl. Sprit. Slagsmål. Öl och tomglas. Öl. Nykterhet. Överfall. Slagsmål. Personalia. Fångtransporter. Slagsmål. Kvinnor. Personalia. Dialekt. Fylleri. Personhistoria. Kyrkobokföring.
Jul
Vid skörden och inbärgningen lades den sista neken undan. "Den ska vi ha te julanek",sa de då. När julaneken togs ner, skulle den hackas och strös på gödselhögen. Från min barndom erinrar jag mig ett grötrim, som troligtvis stannat i minnet, just därför att det är så hjälplöst dumt: Denna gröten ä kokter i e gryta å inte i e gran, ja tror ja hoppar upp i e lön (en lönn)
Spökeri
De lånade ben från kyrkogården och hade på sej för ohyra, men de var tvungna att bära tillbaka dem efter viss tid, annars fick de inte vara till freds för den döde. "Kämpa" hade plockat upp en hoper stickor invid kyrkogården och hade fått ett ben med bland dem. Det bullra' om natten utanför. "Vem ä dä?" "Dä ä Pelle, jag vill ha mitt ben igen!" "Dä ska du få, men du får vänta tills det blir dager," sa' Kämpa. De kunde gå till kyrkogården och fråga de döda. Det var en skräddare, som gick dit och frågade, om hans hustru skulle leva eller dö, hon låg sjuk då. Det var dagarna före jul. Han fick vänta till klockan tre på natten, innan han fick svaret: "Hon dör, och du kommer strax efter." Far träffade skräddaren, när han kom och var på hemväg, och då talte han om detta för far. En i Ryr hade blivit av med en hoper silver, och han gick / till Mulseryds kyrkogård och frågade en död, vem som tagit det. Han fick till svar: "Det har din egen bror gjort; låt mitt stoft vila i fred!" Det var när som helst man kunde gå och tala med de döda.
Spökeri
De lånade ben från kyrkogården och hade på sej för ohyra, men de var tvungna att bära tillbaka dem efter viss tid, annars fick de inte vara till freds för den döde. "Kämpa" hade plockat upp en hoper stickor invid kyrkogården och hade fått ett ben med bland dem. Det bullra om natten utanför. "Vem ä dä?" "Dä ä Pelle, jag vill ha mitt ben igen!" "Dä ska du få, men du får vänta tills det blir dager", sa Kämpa. De kunde gå till kyrkogården och fråga de döda. Det var en skräddare, som gick dit och frågade, om hans hustru skulle leva eller dö, hon låg sjuk då. Det var dagarna före jul. Han fick vänta till klockan tre på natten innan han fick svaret: "Hon dör, och du kommer strax efter." Far träffade skräddaren, när han kom och var på hemväg, och då talte han om detta för far. En i Ryr hade blivit av med en hoper silver, och han gick till Mulseryd kyrkogård och frågade en död, vem som tagit det. Han fick till svar: "Det har din egen bror gjort; låt mitt stoft vila i fred!" Det var när som helst man kunde gå och tala med de döda.
Utan titel
I Brunkebärj bodde trull. När ja va liten jeck ja förbi där tidit en söndasmöra, å då så ja tri like store trullkäre stå emot en bäck ve e skvälte 'kvarn' å kaste sett vatten. Di sto ijämte varanre i e ra. Di va grove å körte, stôkede – som en sär. Di va klädde i gröne, körte tröjer å platte, gröne mysser mä skärme på. Ja sto å så ätter dom, när di la å åppåt hagen. I hagen va dä e liti köje, som di hadde te fåra om nättera, å där kröp di in. Ja jeck ätter å titte in, män di va precis försvunne. Dä va en gubbe, som bodde i e liti stuve ve bärjet å ve höcktider sarskilt jul, hörde han et sjunge därinne.
Årsgång. Jul,
Min syster gick årsgång på julafton för att få reda på vem hon skulle bli gift med, men hon såg inget. Den, som skulle gå årsgång, fick inte hö- ra huggas ved på hela dagen. De kunde också få reda på grödan. Mötte de stora oxar, som bara hade några små bundlar, så blev det missväxt, men kom det små möss och drog stora lass, så blev det gröda. På julaftons morgon skulle de köra ut korna och vattna dem före dager, och då fick de inte säga ut, utan de skulle säga oll.