Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Förtrollningen häves, och personen återfår sin mänskliga gestalt.
Förr i världen kunde de trolla, och då hände sig ofta, att de blevo trollade till vargar, men om man kunde säga namnet på honom, som hade blivit trollad, blev han till folk åter. Så hände sig också en gång, att en käring såg en varg stå bredvid trappan sin och lura genom dörren. Käringen menade då: »Om jag sku veta, att du är Matte, så sku jag giva korven åt dig». Och när hon hade sagt det, blev vargen till folk, och så var det hennes egen son, som hade varit trollad till varg.
Troll
En karl skulle rida till kyrkan. Så red han förbi en sjö, och det var ett sjörå som ropade ur sjön, "Hu, jag fryser om mina händer!" Då tog han av sej sina vantar och kastade till henne och sa' : "Där har du!" Se'n kom han intill ett berg, och där hade bergatrollen en fest. Ett troll kom ut med en bägare med vin och bjöd honom. Han tog emot bägaren men tömde ut vinet, och se'n red han allt vad han kunde därifrån. Och trollen gav sej till att förfölja honom. Men då ropade sjöråt: Rid inte på vägen den hårde utan på åkern den röjde, och åkern den plöjde!" Se, åkern var korsärjader och korskarvader, så trollen rådde inte med att gå in på den, men de var runt ikring den tills solen gick upp. Sen gav karlen bägaren till en kyrka. Far berättade, att det var en som körde förbi ett berg. Då var det ett troll, som frågade, vart han skulle fara, och han talte om det. "Säg då till Vörtasniken att hon ger sej häm, för farmor håller på att dö!" När han kom hem, talte han om detta. Då kom ett troll ur ommen (ugnen) med en stor kittel och skråla' och skrek. Hon hade varit ute och stulit vört, Vörtasniken.
Vilka träd troll äro skyddade under i åskväder
Nu finns det ej så många troll som förr ty åskan har slagit ihjäl de flästa av dem. Om ett troll är ute när åskan börjar gå, och de äro för långt borta att fly in i berget så fly de till vissa träd där de äro skyddade. Ett sådant träd måste vara alldeles friskt så att det ej finns den minsta murkna fläck, i eller på det.
Troll
Vid Nissafors var ett berg, som det fanns ett bergatroll i. Den hon skrek på folk, när de gick förbi, hon ropte namnet på dem. Man svarade: "Jag skiter i dej!" Då teg hon. I Isaberg skall det ock ha funnits troll.
Underjordiska
Det var ett fruntimmer, som låg och sov, och så kom det en karl till henne och bad, att hon skulle följa med honom och hålla ett barn till dopet. Det var troll, som ville kristna sina ungar. Hon följde med honom, och då var det ett fruntimmer, som trollen hade fångat, som var mor åt barnet, och hon sa till henne, att hon bara skulle låtsas äta om hon fick någon mat, och så sa hon, att han kommer ge henne något, det ser ut som hyvelstickor, men hon ska ta emot ' et ändå. Och när hon gick, så bad han henne, att de skulle flytta stallet, för det rinner ner på mitt julabord för var gång de pessar, sa han. När hon kom hem, så lade hon hyvelspånen på golvet, och på morgonen frågade hennes gubbe, vad det var för något, som låg på golvet, det var silverpengar alltihop.
Nykalvad ko
Då skulle ett eggjärn (yxa) läggas lös utan för trösken, så att djuret, när det släpptes ut till vall, skulle trä, över eggjärn (stål). Detta var för att de ej skulle förgöras, av andra makter, troll, vättar och "darre- far samt darremor" för ont öga.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Det var bergtroll vid Sommenäs i Tidersrum. När det ringde till måltid för gårdsfolket på Sommenäs, fick de aldrig äta sig mätta, för maten tog slut, hur mycket som än var tillagat. Där var det en dräng som sa: Om ja bare kunne få tag i en viter häst, så skulle ja ri te dä där berget, när di ringer te mat. Han fick en vit häst. När ringningen började, började trollen skrika "var ä min hatt, var ä min hatt?" Han som red skrek då likadant, och från berget var det någon som kastade ut en hatt åt honom. Drängen red till berget, när trollen skulle börja äta. Han såg inga andra än trollgubbar som åt. Drängen bad om lite dricka. Det kom ut en silverkanna med dricka i, och trollen fyllde kannan. Men drängen tordes inte smaka på drickat utan slängde det över axeln. Det stänkte på hästen och tog av håret på länden. Drängen satte då igång att rida, och kannan tog han med sig. Bergtrollen ilsknade till och följde efter för att ta drängen. Då var det ett annat bergtroll som var osams med de andra, och det trollet skrek åt drängen: Rid över korskörd åker, då har di inga makt mä dej.
Om bärgtroll
Det var så lett med troll här runt ikring ock spöken ock åk ock sådant där, så det var aldrig lugnt. Ock det var bärgatroll, som for mellan Nissabärg ock Tabärg om nätterna. Ock när draken kom, så var det som eld i en kvast. Ock de som gick neråt ån om nätterna, de blev då alldeles förskrämda, så de visste inte till sig. För där var troll jämt, som plumsade ock bullrade. Ock de var elaka ock förtretliga vid folk med. Ock det var en som körde till en stor mosse ock högg en gammal fur. Ock när han hade lassat på, så gick det inte att köra ur stad. Det gick inte, förrän han kastade av grenarna. Ock det är väl säkert, att det var något otyg som höll. Men sådant det står inte i den heliga skrift, så det får lov vara bortlagt nu för tiden.
Troll
Vid Nissafors var ett berg, som det fanns ett bergatroll i. Den hon skrek på folk, när de gick förbi, hon ropte namnet på dem. Hon ropade "Kajsa" efter en gammal skräddares gumma, men gum- man svarade: "Jag skiter i dej!" Då teg hon I Isaberg skall det ock ha funnits troll.
Om kloka
Det var en trolle, som bodde här i närheten, ock han rådde allt med mer än andra. De stal en häst ner på Yås, ock då kom de ock sökte honom. Ock han sa: »Hästen är på Skänninge i morgon klockan åtta, ock då säljs han, så kan du vara där klockan åtta, så skall jag hålla kvar honom, tils du kommer. Ock då skall han vara så nära, så du kan höra honom gny ock gnägga». Ock han kom, ock hästen han var inte såld, utan de tog tjuven. Men han gjorde aldrig något ont, den trollen. Ock han hade en lego¬karl en gång, ock han ock hans dräng de trask råg. Ock då satte de upp, att den andre skulle stjäla en slatt råg, men drängen han visste, att det gick inte. Ock han kom på natten. Det gick bra att ta rågen, tils han skulle kliva över logtröskeln. Men där blev han sittande på rågen ock rådde varken tömma den eller gå dän. Ock klockan fän' vaknade gubben ock sa: »Det sitter en sjåte ner på logen mäst ijälfrusen; vi får lov jälpa honom dän». Men han gjorde sig inte brått, för han tog sig en sup först. Så sa han: »Vad sitter du här efter?» Så fick han gå med in efter en sup, ock så fick han gå hem. . Vargar var det på den tiden här i skogarna. Ock då var det bortkommen en ko på ett ställe, ock de kunde inte hitta hänne på något vis. Då gick de till honom, oek han sa: »Vargarna har tagit hänne. Jag skall följa med ock grava ner häpne». Ock när de hade kommit in i skogen, så kom det en liten spink ock flög gren ifrån gren, tils de kom på stället, där kon var. Så det var inte utan, att han var jälpsam av sig. Ock reta honom det gick inte. Han satte en kolryss på vägen en gång, ock så kom det en, som tyckte det var roligt att välta honom. Ock det gick bra, men sen kom han inte dän, så han förfrös näsan, för det var en vinternatt. Han hade väl fått en svartkonstbok av den onde anden, men han gjorde aldrig något illt, för det var en rejäl karl. Ock på den tiden skulle en köra till Västergyllen efter halm, ock när hans oxar kom till en backe, var det en annan trolle, som förgjorde dem, 'så de kom inte ur stad. Ock alla de andre körde förbi. Ock när han kom allra efterst, så gick det. Men när de skulle rasta på ett ställe ock sen skulle köra igän, så blev den andre trollens oxar stolliga ock la av i skog ock mark så långt, så de såg dem inte. De fick de andre jälpa honom till rättes. Men när de då fick tag i dem, så sa den store trollen: »Det gick väl an, du råkte den du råkte, men gör aldrig så med någon mänska mer».
Oden
Dä va' en byskomakare i Bottnare, som geck å gjorde skor. Han hade träffat Oden, när han va ute om hösten å skulle lysa upp tjäder. (Den sköt di ve' bloss.) Han satt på en stubbe. Rätt som dä va' kom dä två svarta hunna å drev så gräseligt. Å rätt som dä va', så kom en svarter kar' å re' på en svarter häst, å han frökte skomakarn, om han hade sett nå'n käring. Ja' vet inte om han svar'te på dä. Men om ena stunn, så kom Oden rianes tebaka å hade ena dö'käring bak på hästryggen. Dä va' allt ett troll ifrå' Gunlabergsberga i Bottnare', för där hålldes dä troll förr. Se, Oden hade begärt, att han skulle få jaga i andevärlden, å dä feck han löfte te.
Utan titel
Det fanns ett troll ell. Jätte i socknen strax vid "digerdöden". Han bodde i en bergkedja som kallas för "Tomtabacken". Då folket voro utdöda samlade jätten upp allt silver som fanns i socknen och gömde i berget, eller i närheten derav. En karta skulle finnas över var skatten är gömd. Men kartan är förstörd, som gör, att trotts ivrigt sökande, kan skatten ej finnas.
Om kloka
Det vet jag väl, att de rår med trolla. Som uppåt Norget, när knektarna var ute, ock det var en härifrån, som hade en däroppe, som han höll sig till. Ock när de skulle till att resa, så sa hon, att hon ville ha ett hår av honom: Men se han var så illslipad, så han gav hänne ett hår ur ränseln. Ock när de hade gett sig av ock var komna mitt på sjön, så rök ränseln ock påsen sin väg. Ock det är väl säkert, att om hon hade fått det av honom, så hade han allt rukit av. För de är leda med sådant däruppe.