Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
"Gasten" var ett "spöke". Han skrek där någon hade drunknat. Di påstod, att den som hade drunk- nat gick igen som en gast. Men hur gasten såg ut, vet jag inte.
Gastar
Det var en fågel som di kalla "gasten". Jag har inte sett den, så jag kan inte säga hur den såg ut. Han skulle ha skinn till vingar. Folk tyckte inte om att höra honom skrika.
gastar.
Mara skulle vara som en katt, sa di, som hade sett henne. Men hon kunde göra sig så liten, att hon slant in genom nyckelhålet. En gång låg jag och sov middag på ett höränne. Då kom det något tungt på bröstet på mig. När jag höll på att mista andedräkten, så vaknade jag, å då tyckte jag, att det var som en svart katt som sprang åt ett hörn på rännet. Jag letade, men det fanns ingen katt. Det var farligt att lägga sig på ryggen å somna, för då kunde mara komma. Om en hängde upp en "markost" över dörren, så var det inte farligt att hon kom in. Det var som en boll som växte ut på grenarna.
Gastar.
En kväll hade mor varit och hälsat på en annan tös. När hon gick hem så var det sent på kvällen. Det var månsken. När hon var halvvägs hemma, så fick hon se två små vitklädda barn. De gick och ledde varrandra. Hon gick fort, för hon trodde att hon skulle hinna(?) dem. Hur fort hon gick, så var de lika långt före i alla fall. Så försvann de som en skugga. Hon fick inte se dem mer. Det var gastar, sade hon. Hon trodde att det var barn som någon hade tagit livet av.
Gastar (?)
Det var så farligt, om en svor sig till jorden t.ex. en kunde svära att jorden kunde behålla en - eller så säkert är det att om det inte är som jag säger, så skall jorden ta mig. När en dog, så kunde inte jorden släppe en utan, en fick stanna där med anden också.
Gasten
En skall akt sig för ”dagstöa”. Det är så farligt, om en kommer på den. Den håller sig på ställen där en onge blivit mördad. Det skall föll vär något av ongen som är kvar. En blir sjuk, om en kommer på den.
Gastar
Fegljusa ja. När bror min vart död, så såg mor min att det brann vid ladugården. Det var kort före han dog. En annan gång så såg mor att det brann under bordet. Det var natt, så hon bad att vi skulle tända på och lysa, men då försvann det. Inte långt efter så var det ett barn, som dog. När en fick se fegljus, så skulle snart någon dö. Dä va fegda för människan. "Nu ä dä nön som ä feger", sades det, när man fick se ett sådant ljus.
Gastar
Det var en jänta, som gick och jätt1). Hon fick barn och grävde ner det i en myrstack. Så var det en karl från Berget, som gick på fågellek. Han ville vila och lade sig på en myrstack. Han hade gjort upp eld och så låg han en stund. Så blev det skrik och jämmer i myrstacken. Han skulle försöka att säga som var brukligt vid sådana tillfällen, men han sade fel, och det blev hans död. Han sade: "Du får mitt namn" utan att nämna något mer, och det gick inte bra. Han och bror min låg sjuka på en gång. Men han gick inte igenom. Han hade fått sjuken på myrstacken, och den sjuken kunde ingen doktor bota.
Gastar
Det var på ett ställe som pigan hade fött ett barn och lagt i en bytta. Så var det någon, som satt inne och hörde att det talade under golvet: "Bena ä för lång, bytta ä för trång." Då bröt de upp golvet och fick tag i en bytta med ett barnlik i. Så fraktade de det till kyrkogården. Men efter den dagen vart det tyst.
Gastar
Vagnbo är en gammal spökplats. Som barn hörde jag man talade så mycket om spöken, som skulle uppehålla sig där. Min bror kom en gång från stan. Han hade visst varit och mönstrat till beväring. Emellertid dröjde det, så att han måste passera stället på kvällen. Men han blev riktigt skrämd, för när han kom fram till platsen, fick han se små barn, som dansade omkring en liten gran. Det var inte tomtegubbar utan riktiga små barn. De dansade ringdans runt granen. Alla barnen var lika stora. Han blev rädd och skyndade hem. Vi undrade på, att han var så fåordig och besynnerlig, när han kom hem. Men på morgonen berättade han, vad han hade sett.
Gastar
Dä går en gammel sägen att ett barn ska ha blitt mördat på Säters skog. De stoppa det barnet i en bytta. Ibland ha de kunnat höra en röst ifrån det hållet: "Bötta ä trång, å vägen ä lång, å dä ä långt te domens da".
Gastar
Bort i skogarna här ligger en grav, som kallas Bagggravi). Där skulle slutklämmen i kriget mellan svenskar och norskar ha stått. Norskarna jordades i den graven. Sent om nätterna är "baggane" uppe och väsnas. Mormor påstod, att de höll korum där och att det var väsen och skrik vid graven om nätterna.
Gastar
Man hade många gånger sett en vild dans på kyrkogården nattetid. Och det var två gubbar som brukade vara uppe å dan- sa. Den ene kallades "Stamprejon" och den an- dre "Tomas." Till slut lär det ha blivit all- deles omöjligt med denna "nattdans" på kyrkogården, så man grävde upp de två - gubbarna och grävde ned deras räster i en mosse. Så berättades det av de gamla.