Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
I Tortorp bodde troll förr. När de bakat, kom trollen dit och skulle steka. Så kom där en man dit och hade en björn med sig. Så sa de till honom, att han inte kunde få bo där, för det kom troll om natten, men det var han inte rädd för, sa han. Frampå natten kom trolltyg dit och stekte korv. Björnen låg där på golvet. Så slängde trollen en varm korvbit till honom, och björnen brände sig på den och blev rasande och gjorde rent hus. En annan gång kom trollen igen och frågade, om de hade den store kissekatten kvar: "Ja, nu har vi två", sa käringen, och så blev det slut med trollens besök där.
Kloka
"Di begagna sä så my tå trolldom". Jan Bo föregav att han skulle kunna trolla. Jan Bo brukade hålla till så mycket hos Ola väst vid Skålsjön. "Det skulle allt va- ra bra roligt om en kunde trolla vid vissa tillfällen", sa Ola. "Det skall jag lära dig", sade Jan Bo. "Du skall gå till kyrkan tre torsdagskvällar i rad å blåsa genom nyckelhålet. Första och andra gången får du inte se något. Tredje gången får du se en svart gubbe genom hålet, å då skall du passa på å begära det du vill ha el be att få lära den trolldom du skul- le vilja kunna. När du går hem skall du ta ett ben från de döda med dig".
Skogsväsen. Kolaren och skogsråt
I sin kolkoja sitter en dag Bengt Nilsson från Åsen (f.1822) och är sysselsatt med att koka gröt. Bäst han sitter där och rör i grytan, öppnas dörren, och in kommer självaste skogsråt. "Vem bor här"? frågar hon. "Ja skölv," svarar Bengt. Skogsråt går nu fram och "pissar" i gröten för Bengt. Han blir så arg, så han tar en eld- brand och kör upp mellan benen på henne. Skogsråt springer ut ge- nom dörren och skriker att hon blivit bränd. Runt omkring henne samlar sig skogstrollen och ropa; "Vem har bränt dej?" "Skölv har bränt me, skölv ha bränt me," svarade hon. "Ja, har du skölv (själv) bränt dej, så får du skölv läk dej," svarade trollen och gick i- från henne. Detta räddade Bengt från trollens hämnd.
Häxor och Trollkarlar
Lövjerska har jag inte hört talas om. Finnarna kunde nog inte något mer än andra, men de gav sig ut för att kunna trolla. Det var finnkä- ringar och finngubbar, som var ut och tiggde. Folk var allt rädda för dem. Det var den tron att de kunde trolla. Om en ville vara säker, att inte finnen skulle ha makt att trolla på en, så skulle en slå till ho-- nom för näsan, så att näsblodet gick loss. Sådana där värvindar som kom var farliga. Det var sjukdomar med dem. Det kunde bli huvudvärk och andra sjukdomar, så att en aldrig blev bra. "Här ska jag upp å här skall jag ut" sade påskkäringen, när hon skulle fara till / Blåkulla. Hon skulle upp genom skorstenen. Om midsommarkvällen kunde de ta mjölk och smör för varandra. De gick bara ut och drog en tuva i gräset. När den blev full i dagg, så vred de ur henne i ett spann. Daggen gav de kreatu- ren, för att det skulle bli mycken mjölk och smör. De var på andras gräs och drog tovor.
Naturföremål
På fjället vid Ögården en sten. Han ligger ytterst på berget. När jätten fick höra kyrkkloc- korna, så kastade han den. På Upprandsholmen i Stora Lee ligger tre mindre ste- nar. Dessa stenar vänder på sig när de hör kyrk- klockorna. Det hörde jag talas om, när jag var guttonge. Om dessa hade med jättar och troll att göra vet jag inte.
Husdjurens sjukdomar
'Finnskôtt' var sådant som kreaturen fick i sig. Det var runt som en boll å var fullt med all möjlig slags 'skit'. Det var finnarna som kasta sådant med i blåsten. När det träffade en kreatur, så gick det in i kroppen å stannade. Det var inte annat än att slak- ta ett sådant djur. Finnarna kunde trolla å det var trolldom med i det skottet.
Svartkonst
Det var mycket tal på att sådana som inte var så säkra än att de kunde trolla gick till kyrkan å skov av klockorna, tog av jorden på kyrkogården för att de skulle ha å blanda i åt kreaturen. Om de orkade få litet filspon av något järn eller någon spik som hörde till kyrkan å blandade det i haglen eller kulan så skulle inte skottet gå utan att döda.
Troll
”Trôll” fanns det både i skogen å i bergen här efter som en blev skrämd av gammalt folk. Men vad det var för skillnad på dessa å andra konstiga varelser vet jag inte. Åskan har slagit ihjäl trollen. De ville hålla sig un- der stenar å i bergen å där ”damp ho ner”.
Troll
Min mor hade fått trollen i garnet. Det gjorde detsamma hur mycket hon spann, så var det ingen drygsel i det. Gar- net gick av i småändar. Men det gjorde hon över med. En torsdagskväll så tog hon spinnrocken och satte sig på backen utanför stugan och spann varme. Hon tände eld på garn och lät det gå genom tenen.
Troll och trollboskap
Vid Skrikarbacken här i Alster skall det ha funnits troll. De var små och hade röda mössor. De sa' att trollen kunde byta boskap ute på gärdena och lämna troll- boskap, då blev det olycka i hela lagårn. Det var på ett ställe här som de fick en liten svart tjur i lagårn och blev av med sin egen. Men den som de fick i stället tordes de inte röra.
Vattenväsen
"Di såg att sjötrôlle gick ôpp bå här å där ätter kan- ten på sjön. Dä skulle vara ett styggt troll. Men di ga' alri nôn beskrivning på valles dä såg ut. Dä enda ja' hörde va att dä skulle ha horn. Dä bodde på sjö- bôtten."
Troll
Det var till jul, di hade brygt på ett stäl- le. Om julkvällen så skulle piga hämta dric- ka i källaren. Då kom det ett stort troll å skrek åt pigan: "Hälse vörtasnugga att han skall komma hem, för dunten har farit i elden." Trol- let, som var i källaren å skulle stjäla dric- ka, sprang hals över huvudet.
Troll
Det var till jul de hade bryggt på ett ställe. Om julkvällen skulle pigan hämta dricka i källaren. Då kom det ett stort troll och skrek åt pigan: "Hälsa Vörtasnugga att hon skall komma hem, för Dunten har fallit i elden!" Trollet, som var i källaren och skulle stjäla dricka, sprang därifrån hals över huvudet.