Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårarbete
Jag mins, att den kaka som låg underst i "julhern" gömdes till påsk. Jag kan inte minnas vem dag hon åts, men en fick inte ta till henne förrän påsken var inne. Så var det i mitt hem. Men jag vet allt att det fanns de som inte behöll kakan längre än till den dag de bör- jade att så. Då delades den mellan karlarna och dra- garen.
Påsken
'Påskeldar' gjordes upp runt omkring i bygden på höga berg. Det var för att det skulle synas långt. Det höll de på med i min barndom. De brände ris. Både unga å gamla var med vid eldarna. Påskkäringarna skulle inte tro sig inpå husen, när de såg eld brinna på bergen. Vi skrev påskebrev å sprang till grannstugorna med på påskkvällen. Skulle vara så rädd att någon fick se en.
Påsk
Gjorde kors om påskafton över alla dörrar till kreatu- ren. Fick inte hugga ved på skärtorsdag å inte spinna på onsdagen. Spann man på onsdagen i dymmelvec- kan, så skulle kreaturen få 'kringsjuken', så de sprang å svängde sig runt.
Påsk
På påskkvällen å natten satt de i husen å pas- sade på att inte påskkäringarna skulle komma å ta kreaturen. Moster min låg på fårtallen en påsknatt. Hon hade ett ljus med sig, som hon lyste sig med. Rätt som det var, så slocknade ljuset. Hon tände det tre gånger, men det slocknade. Då blev hon rädd å tänkte att själve 'gammel-Erik' hade kommit in i ladugården, så hon bad Fader vår. Sedan brann ljust. Å det kom ingen påskkäring. De var värst rädda för att påskkäringar- na skulle komma å klippa fåren. De tog nyttan från fåren. Det var en karl som hade lagt sig i en 'kvarnvia' för att de skulle få se påskkäringarna. Rätt som det var, så kom det två käringar in i kvarnen. De skulle ut / å rida till Blåkulla. De väntade på att flera skulle komma. Men då skulle drängen titta rik- tigt noga efter, å då föll vian ned, men då for de fort ut som 'bare den nonne.' Benämning på dymmelveckans dagar: 'Kôrvemån- dan, fläsketisdan, askeonsdan, skärtorsdan, lång- frädan, påskelördan'. På 'askeonsdan' skulle 'julstompane' framtas å ätas upp. De låg i haver- bingen till dess så att de skulle hålla sig färska.
Påsk
På påskkvällen har de brukat tända eldar i det fria. Då höll de till på bergen. Haneknatten brukade de elda på. Där drog de ihop en stor rishög å tände eld på. När de hade eldat nog länge så gick de hem. Elden kallades för "påskvarme". Man kunde få se små eldar här å där vid gårdarna den kvällen. Det var vanligt att skjuta "påskeskôtt" den kvällen. De sköt med bössa. Det skulle hetes att skjuta ned "påskkäring- arna" ur luften. De for till Blåkulla i Skåne.
Påsk
"Dimmern" räknades från "skärtorsdan" till "påske- lördan". Allt skulle då stå stilla i smedjan, kvarnen och sågen. Inte fick man väva eller spinna. Det skulle vara tyst. Påskafton och på kvällen var de ute å sköt efter "påsk- käringarne". Påskafton smetades tjärkors på lagårds- dörrarna. På påskkvällen sprang de unga ut med påskbrev å kastade in i stugorna. Ingen skulle veta varifrån de kom. På breven ritade vi ut "påske- gôbbar".
Påsk
Det är inte mer än högst 25 år sedan jag såg tjärkors på dörrarna i Bollsbyn. De målades på dörrarna på påskafton för att inte påskkäringarna skulle komma in i ladugården å göra skada. Det var inte så länge sedan som det fanns många som trodde att det fanns påskkäringar som for till Blåkulla. De skulle ha smör och mjölk med sig. Då gick de in i lagårdarna å mjölkade korna. För att de inte skul- le komma åt att ta smöret gjorde man ett kors i det med kni- ven.
Påsk
I min ungdoms dagar brukade vi få brev till påsk. Det var fula käringar, som ritats på papper. På påskkvällen eller påsknatten kastades de in i stugan eller hängdes på dörrnyckeln. Det hände att man hade en käring stående utanför fönst- ret på påskmorgonen. Den var gjord av halm. Det skulle vara något elakt med att man gjorde en sådan käring å ställde ut. Jag blev med å tog halmkäringen å gick ut på åkern med henne å tände eld, så att hon brann upp. Å det var på själva påskmorgonen.
Påsk
"Gôbbra ville inte bruke öxa i dömmelvecka. Fabian på Åsen va noga mä dä å far åg. Dä skulle inte vare bra om dä ble kaser å stecker på backra den vecka. Te å spin- ne dä va dö'n dä, å väve å male geck inte på nô vis an. Di drog trôlla te sä då. Di gjorde tocke i förväg så di skul- le släppe den vecka." "Kôrvemåndan va i den vecka, fläsketisda, köttonsda. Skärtorsda, långfräda å påskelorda."
Påsk
Långfredags morgon skulle sopas mot loppor. Husets folk skulle ha stryk av enris. Långfredagens kyrkogång särskilt viktig. Kvinnorna skulle därvid vara svartklädda med vita förkläden. Påskdagens morgon skulle man stiga upp tidigt och gå upp på ett berg eller en höjd för att se solen dansa.
Påsk
I forna tider var det så vanligt att det skulle skjutas om påskkvällen (påskafton på kvällen). Jag minns att poj- karna låg bort i skogsbackarna eller i närheten av går- den och sköt med bodnycklar, hjulbössor, butäljer och med bössor. Ävenså sköt man i hål som borrats i berg el. någon sten. Huggstabbarna laddades. Man borrade ett hål i stabben och laddade med krut. Sen kunde inte påskkäringarna låna stabben. I forna tider sköt de för att skrämma bort påskkäringar, för det sa både far och mor. Påskafton klenades ett tjärkors på fähusdörren för att krea- turen skulle vara bevarade från påskkäringarna. Så- dana tjärkors minns jag. Man var rädd för att påskkä- ringarna skulle förhäxa djuren. Det sades också att påskkäringarna tog med sig små barn, som de / träffade på. Påskkäringarna for till Blåkulla om skärtorsdagskväll och kom tillbaka påsklördagen om natten. De skulle vara tillbaka påskmorgonen. På skärtorsdagen om natten var påskkäringarna i kyrk- tornet och skov malm av klockorna. De kastade bort mal- men och försvor sig till onde.
Påsk
Benämning på dymmelveckans dagar: Askmåndan, fläsktisdan, dömelonsdan, skärtorsdan, långfre- dan, påsklördan. Spinning fick inte förekomma. Det fick inte vara nå- got dunder på det viset. Det skulle vara en förbere- delse till Kristi lidande. Inte fick någon tälja stic- kor, men det var för att inte kreaturen skulle få ont i klövarna el. benen, när de kom ut på våren. Påskkvällen var farligast för då var häxorna ute. Farmor gjorde tjärkors på ladugårdsdörren och hon tog en kniv el. stål med sig och lade vid ladugårdströs- keln för att inte häxorna skulle komma in. Har ej hört talas om bruket att gå omkr och tigga ägg.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar; "Kôrvmåndan, fet- tisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfredan, påsk- aftan." Mormor ville inte spinna eller väva den veckan. Jag mins, att det skulle vara korv till spis- ning på måndagen. Torsdagskvällen och lördags- kvällen i den veckan var farligast. De kvällarna var påskkäringarna i farten. Långfredagsmorgonen fick en inte gå barfota. Gjorde en det så skulle en "sta- ke" fötterna på sommaren. Inte fick en slå vat- ten på golvet den dagen. Det blev så mycket flugor på sommaren. På långfredagsmorgon skulle de, som en kunde komma åt, piskas med enris inpå bara krop- pen, för att de skulle bli kvicka under sommaren.