Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så är påsken här
Nu så är påsken här
Påsk
Namn på dagarna i påskveckan: Askemåndag, fläsketisdag, kôrvonsdag, skärtorsdag, långfredag, påskelödag el. påskaftan.
Påsk
Palmer tog man in för palmsöndagen, för att en skulle få grant på bordet. Det var lika till varje palmsöndag så länge jag kan minnas tillbaka. Det var sälgkvistar, men en kalla dem för palmer. Påskris har di allt börjat med nu för tiden. Det minns jag inget från min barndom.
Påsk
Om mor trodde att det hade kommit något ont in till en om kvällen så tog hon en var- mebrand i spisen och gick runt i stugan med. Om påskkvällen lade hon två pin- nar ur kvasten i kors framför dörren. Det skul- le vara för att intet ont skulle ta sig in.
Påsken.
Namn på dagarna i påskveckan: Kôrvmåndag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag påsklördag el. påskafton.
Påsk
Di påstod från N. Finnskoga att det skulle finnas käringar där som kunde konsten att fly- ga. Det var "trollhäxor". På ett ställe hade det kommit en getabock upp på bodtaket om långfredagsmorgon. Han låg rätt över kam- men och var alldeles medtagen, när de fick se honom och tog honom tillvara. När de kom att se efter, så var ullen bortklippt runt om halsen. Det var en trollhäxa som hade läm- nat honom där. Detta var under min upp- växt.
Påsk
I den första fasteveckan hade vi "kött- måndan, fläsketisdan och askonsdan. I sis- ta fasteveckan hade vi "skärtorsdan, lång- fredan och påskelördan". På askonsdagen gick det inte an att spinna. Det en spann den dagen skulle bli åt påsk- käringarna. Och den tråden eller garnet tog de med sig till Blåkulla. Om skärtorsdagen eller påsklördag gjordes kors på lagårdsdörren för att inte påskkäringar skul- le ha makt att göra djuren illa. Jag hade en faster. Hon hade får i lagården. En skärtors- dagsnatt hade påskkäringar varit inne och halv- klippt sön. Det såg jag med mina egna ögon. Skärtorsdagen skulle eggjärnen vila. Högg en, så / att det blev kaser, så fick korna ont i benen om våren. Skärtorsdagsnatt for käringarna till Blåkulla. Den natten och påsknatten var de farligaste nät- terna. Regn långfredag var förkunnelse för grödan. Det blev dåligt år. Om långfredagen blev en piskad med enris, så att det sved i kroppen. Sedan fick en karamel- ler och en sup att rätta sig till med. Det kal- lades för "smörja". Om skärtorsdag fick en inte sopa golvet och långfredag fick en inte gå barfoten. Då skulle en staka sig i fötterna. Det var farligt. Påskägg fick en på påskafton. De målades i flera färger. Skalen hade en till prydnad. Påskmorgonen fick en se påskkäringar i kyr- kan om en titta genom nyckelhålet innan en gick in.
Påsk
Det var en, som såg att påskkäringarna hade samlat sig en afta (påskafton) i en kvarnkammare på kvarn nere vid forsen. Själve "bisen" var där också. Mitt på golvet stod en käring o kokte i en tjärgryta. 'Bisen' fråga vad det var för en god sop- pa hon laga' till. då hysta käringa e' hel slev i gapet på honom o sa: "Hetare välling har du aldrig känt." Vi gjorde påskkäringar av kvistar o gamla trasor, dom hade vi bara för skoj skull. Vi brände en tocka en gång. Kloka. Det var en klok gubbe, som vi kalla "Tumber" (?). Om det var skogseld, o han bara gick runtom där det brann o läste i sin svartkonstbok, så upphörde elden meddetsamma.
Påsk
Påskafton åt man påsk- ägg och påskgröt. Så sköt man för att skrämma bort trollen. Barn och ung- dom voro ute med påsk- brev och kastade in i andras förstugor. Min mor talade om att en gång när hon var med ute och kastade påskbrev så stod det på ett ställe en svart gubbe. De blev så rädda så att de gick aldrig med påskbrev mer.
Påsk
På dimmelonsdan fick ingen hugga eller föra väsen. Gjorde de det, blev det både sjukdomar o ont sen under året. På påskedagsmorron skulle man få se solen niga tre gånger, hon gick upp och ner tre gånger för Kristus. Från dimmelonsdag före påsk var det ej säkert.
Påsk
Man skulle inte få tvätta sig i ansiktet på långfredagen, då "åt myggorna opp 'en" sen under sommaren.
Påsk
Första veckan i fastan kallades "matveka". "Köttsöndan" började "veka", då skulle det vara kött. De kokte då gärna "sô", soppa, också. De slaktade alltid ett "kräk" på hösten, och det var detta de tog av och kokade både då och under vintern i övrigt. På måndag var "kôrvmåndan", de hade gjort grynkorv i ett magskinn till jul, och denna skulle ätas opp då. Sen kom "fläsketisdan", då skulle de ha stekt fläsk. Onsdag sen var "askonsdan", då kokte de risgryns- / välling. Och så var det "motta- torsdan", då koktes "motta" (nävgröt) av skrämjöl. Till denna stektes fläsk, och då ställde de pannan mitt på bordet och doppade i den. Därefter kom "pannkak- fredan", då gjordes pannkaka av skrämjöl, och så åt de "bärmos" (lingonmos) till denna. Det var tunna pannkakor som de gjorde. Sen kom "smörlördan", då skulle det vara smörgås. De hade de här rätterna till middags- eller kvällmål de här dagarna. "Motta" åt de allt mest om kvällen.
Påsk
Påskkäringar var de rädda för och gjorde tjärkors för att skydda sig mot dem. Sådana satt länge kvar på ett stall vid en gård i närheten här.