Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen ville inte gå fram dit folk bodde, för de kunde inte vara ihop med sådana som var kristna. Di fanns i skogarna och bergen. Mamma tala om att det fanns troll och bergasmeder i bergen. Det lyste i bergen om nätterna. Alla berg voro fulla av troll. Men sedan kyr- kor och kristendom kom till trakten, kunde de inte vara kvar. Trollen bytte till sig små barn. De kunde inte ta barnet, om det var döpt. Trollen hade stora skatter. Di vaka över skatterna, så att ingen människa kun- de komma åt dem.
Kloka
En gubbe som kallades för "Jyskarn" brukade gå å "göre ôt". En faster till mig blev sjuk å då skickade de efter honom. Han skulle ha brännvin i en kopp. Han gick in i ett annat rum med det å "môttra". Med en kniv rörde han runt i brännvinet, sen fick hon dricka det. Å det var "hele bota". Så botade han djur också. De trodde att han kunde trolla i brännvi- net så att det botade.
Varulv
Farmor skrämde mig många gånger med att jag kunde bli varg. Fanns finnkäringar som kunde trolla en, så att en blev varg. Hon sa att en blev "bergtogen" då. Han kunde inte komma i rätt skepnad igen förrän någon skrek namnet på honom. Fick han höra sitt eget namn, så blev han männi- ska igen. En kom i "hamn", sade hon. Det mins jag så väl.
Växter
Lebberstek begagnades att ge kröttera när det blev något fel med dem. Flygrönn skulle sitta i plog och harv. Då kunde ingen trolla varken på dragare eller redskap. Flädern kokade de te av. Det var så nyttigt att dricka, när en var förkyld och hade ont i bröstet. Renfana kokades. Det var så bra att ta in om en fick värk i magen. Röksvampen ströddes på sår. Men det var farligt att få i ögonen av den. En kunde bli blind.
Svartkonst
Det är ett ställe här som heter Hjärpliden å där kom en hop stora fåglar å flög över en gång. Då var det en som skrek uppåt luften: ”Du ska släpp ner däj, Britta, om dä ä du”. Då kom det en käring trillande ned. Å den var känd. Men de andra höll på att flyga. Valls hon hade blivit fågel vet inte jag, men det var någon som hade trollat på henne.
Trolleri vid hyttor
De kunde trolla så hyttorna gick ner (stannade). Det var en masmästare vid Kvägges- hyttan som såg att en hare sprang in i timpeln (där de tappar ut järnet). Då gjorde han tre knutar på en näs- duk och kastade in den, då blev det en hare till, och de sprang sin väg båda två. De sprang till en annan hytta för att stanna den. En annan masmästare hade gjort den första haren.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan var "askmåndan, fettisdan, dimmelons- dan, skärtorsdan, långfredan o smörlördan." På skärtorsdan har jag hört att gummor kunde trolla till sig smöret från andra, de tog kärnan o en slev o gick ut o låtsades ta med sleven o ha i kärnan. De hade för sig att de klipp- te fåren också i den veckan. De klippte bara bort efter öronen o huvudet, det var sådana som skulle trolla med det, o de gick / till andras gårdar o klippte i smyg. De skulle väl ha det till någon trollsmörja. Det minns jag att det såg konstigt ut när jag tjänte borta i Daglösviken. Det var på skärtorsdan eller på smörlördan som käring- arna for till Blåkulla, en av de dagarna. De flög opp genom skorstenen och över kyrktornen o flaxa o flög över folk, sa de. Men jag vet ej vad de läste när de for iväg. Och vid påsk skulle de skjuta, så det finns dem som skjutit sig fördärvade på påsk- kvällen. De kunde också klä ut sig på påskkvällen.
Häxor och trollkarlar
Lövjerska vet jag inget om. Finnarna hade den skulden på sig att de kunde trolla. Det var på finnskogen de kunde trolla. Det har allt funnits finnar i Mangskog också, men jag tror inte de var så farliga. Di fick allt skul- den för så mycket när det var trolldom med. Det var nog många gånger som de skrämde sig fram. Det var in- te så farligt som det lät. Men det var allt många som trodde att de hade haft den konsten med från Finland. För de kom från Finland från första bör- jan. Om de slog trollgubben så att bladet stack ut, så orka- de han inte trolla. Jag vet adrig när det hände. Det var finngubbar och finnkäringar som kom i de där vindkulorna som snurrade runt. Folk hade att så / riktigt den tron. De var ute och sopade med sig litet av vart. Så var det farligt, för kom det någon i vägen för vindkulan, så kunde han förtrollas så att han miste förståndet på en gång. Det var en gumma uppe på skogen som mjölkade med strumpebandet. De hade kommit på henne, när hon mjölkade. Mjölken kom så att fradgan stod i spannet. De drog daggen från varandra om midsommarnatten. Å då tog de mjölken för varandra.
Svartkonst
Min mormor trodde på trolldom. Det var en de kal- lade "björnskötten" i Esbjörk. Han kunde trolla. Min mor- mors man å denne björnskytten blev sittande å prata. Björnskytten påstod att han skulle kunna skjuta en av mor- fars kor när som helst utan att se henne. Den andre var envis å sade, att det var en omöjlighet. De slog vad. Om jag har igen alla dörrar å gluggar kan du inte, menade morfar. Nils trodde inte, att han skulle få någon ko skju- ten. Men det bar inte bättre till, än att en av korna dog dagen efter. Mormor var ond på morfar, för att han hade givit sig i sådant tal med björnskytten. "Nu har du så gott", sade mormor. Ni skulle inte ha tvistat." När kon blev sjuk, sprang de efter björnskytten. "Kasta salt i vattensån", sade han, men de hann inte hem, förrän kon var död. En pojk skulle trolla å fresta å ta livet av en kalv. / Han skrapade på selputan å knådade till en deg och gav kalven. Kalven fick magsjuka, så att han höll på att stry- ka med. Han ville "frest" med att trolla. Men det styggaste som de kunde "trôll" på "kröttra" med, det var "skôtt". Trollkunniga personer gjorde ihop en slags boll av trasor, visp - tvag - och limkvistar, hår och annan smörja. Så fick de den kulan el. bollen att dansa iväg i luften å träffa ett kreatur i bröstet. Om en ko blev sjuk å måste slaktas, så var det allt det första de såg efter, om hon skulle ha "skôtt" i magen eller brös- tet. - Jag vet att det var brukligt att göra ett kors över dörren till ladugården och gräva ned stål under tröskeln för att kreaturen skulle vara skyddade i ladugården.
Kloka
Finnarna blev skylda för att kunna trolla. De lär- de andra att trolla också. Det var en gammal som ville lära mig att trolla, men jag tyckte det var för styggt. Finnarna sköt ut "skôtt" för att skjuta ihjäl "krätt- ra". Min farfar fick "skôtt". Han var ute å åkte, då kom det ett "skôtt" å träffade skackla å så i far- fars lår. Det var ämnat åt hästen, men det gick fel. Han blev förlamad i benet. Han låg i sju veckor med "vârk". Då kom en tattare, Ole Rapp. Han talade om att det var "skôtt". Han frågade farfar om han ville se den som skic- kat "skôtte". Det ville farfar. "Ta bort allt vattnet som finns inne i huset", sa Rapp. Se'n kom den som hade gjort det. Rapp kunde "sätte te-baka skôtt", men med farfar kunde han inte göra det riktigt. Det var värre att "sätte tebaka " från en människa än ett djur. / På sommaren händer det att det kommer "svarver" i luf- ten. Blåsten kommer "svarvande" runt runt. Sådana var far- liga. Det var bäst att kasta sig på backen, om en fick se en sådan. Han var jämt som ett kvarnöga. En gång flytta- de en "svarv" en lada av tomtstenarna. En annan gång tog han hösåtorna från en åker å for med. De dansade runt i luften till dess de blev borta. En annan gång tog han "rôg- mogane" (rågsnesen) å dansade rätt upp i luften med. De kom ned å satte sig på störarna igen. En gubbe fick ena handen å armen i en sådan "svarv". Han fick bä- ra armen i bindsle hela sitt liv.
Festeldar och nödeldar
De eldade på valborgsdagen, då kunde de ha kaffe och grejer med sig. Jag var med vid Backa i Årjäng, där eldade de på ett gärde. Men där var inte dans eller musik. De hade dragit ihop varjehanda att elda opp, ris och så. Vid påsk eldade de också, vid Köfjället har de eldat så långt jag minns tillbaka och vid Store berg. Det var skjutning också, de hade ett hål i berget och en lunta där. Det var för trollen detta.
Bergväsen
"Berghunden" hade trollen och släppte ut om nat- ten, när de var ute på jakt. De hade kor också och när de var ute och vallade dem, så hade de hunden med. Det skulle vara en stor röd hund med ben så långa som störar. De kunde höra skillnad på den hunden och vanliga hundar, för att det var var så långt mellan skalla när berghunden skäll- de. Så fort det led på kvällen så var det ing- en säkerhet för honom . I Bergslagen hade de mycket att tala om honom.
Bergtagen
På Åskoskogen i Långserud ligger ett berg, som kallas för "brurberga". I det berget finnes ett hål eller en grotta. En gång skall ett brudfölje ha varit på väg till ett kapell där i närheten för att bli vigda. Där vid berget skall bru- den ha blivit bergtagen och förd in i berget. Det var ing- en som fick se bruden mer. Men om kvällen kunde de få höra som gråt från berget. Trollen hade henne fång- en.