Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Väderleksmärken
Sådant vädret är sista torsdagen i månaden, sådant skall det bli till första torsdagen följande månad. När det är "nymåne" på sju, så skall det bli neder- börd (regn) och är det ny på tio, så blir det vinter. På hösten och julen brukade far spå vädret på vinter- gatan. Om det var stora stjärnhopar och de voro otydliga så att det såg ut som drivor, så skall det bli mycken snö. Om vintergatan är glas på hösten, blir det li- ten nederbörd under vintern.
Trettondedagen och Knut
"Trättnekväl" kom folk å sjöng vid stugorna. De var utklädda. Töserna var klädda i karlkläder å pojkarna i fruntimmerskläder. Gamla trasiga paltor hade de på sig. Sotade i ansiktet å lösskägg. De tiggde både mat å brännvin. Om "tjugnekväl" gick de "julbock". De skulle liksom gå i stugorna å "köre ut jula." De var utspöka- de med skägg, horn å käppar.
Tjugondag Knut
"Tjugondag Knut tog julen slut". Ända till den dagen vilade det en viss julstämning över hem och familj. Man tog sig inte mycket före i arbetsväg förrän man hade passerat den da- gen. Först nu dukades bordet av ordentligt och man fick äta upp sina julhögar. I min tid har man inte, som jag vet om företagit sig något särskilt denna dag. Men man har kunnat haft en bal om kvällen, som kallades knutbal.
Jul
De skulle ha bra ved till jul, om det fanns, så borde det vara björk. När de satt o åt julkväll, smög sig nå- gon ut och tittade in för att se om någon i huset satt huvudlös, denne skulle dö under året. Ingen främmande fick gå under julen utan att ha fått nå- gonting, då bar denne / ut julglädjen. På "annda'sotta" gick ungdomen ut ti- digt o sjöng vid går- darna, då var en "Judas," och han skulle ha nå- gonting av folket dit de kom in.
Annandag jul
Uppgiften rör stjärna o sång vid jul. Mamma talade om att i hennes ungdom "sjöng de för dörr" an- nandag jul på morron. Och på trettonkvällen gick de med stjärnan, en stjärna utskuren i papp. Mamma var från Gunnerud i Alsters sn. Men i min ungdom var detta borta. "Brin- nande buske" hade de också, det var som en liten julgran / som de tände utanför fönsterna om det gick. Och då började de sjunga också. Men detta har bara mamma talat om, jag har ej varit med om det.
husdjuren.
Det var värst farligt att kon kunde bli "mostôla", se- dan hon hade kalvat. Men för att hon inte skulle bli det, så tog man ett par karlbyxor och band över ryggen på henne. Man satte nål i byxorna. Så gjorde en käring i Risviken. När kon skulle till att mjölkas första gången efter kalv- ningen, så trädde man en ullgarnsända i stopp- nålen, så hängde man ned nålen efter kanten i det spann man skulle mjölka i. Om kon längtade, så tog man och gav henne en sär- skild kaka, som man hade bakat om jul.
Trettondedagen och Knut
Jag mins så väl att barnen gick å tiggde garnändar. Det var ett gammalt bruk, men vad mening det låg i detta vet jag inte. Nyårsdagen tiggde de 9 garnändar, tret- tondedagen 13 ändar och tjugondedagen 20. Trådarna gjordes till rosetter å fästes på barnen. Jag mins att jag fick en så fin rosett en gång. Det var alla sorters garn å olika färger. Tjugondag Knut så var julen slut. Mins inga andra seder.
Lucia
"På lössemôran ska en drecke in jula." Det gjor- de de gamle. Då skulle de ha en "lössesup" på säng- en. Sen gick de upp å blev fägnade med pölsa, korv, fläsk potatis, kött och allt gott som man ha- de kokat i grytan om "lössekväl." Så kom "lösse- brura" å bjöd på kaffe. Hon gick in å ut i grann- stugorna. Hon var så fin - lingonkrans med ljus i på huvudet, särk eller vit klänning på kroppen. Ett band om midjan.
Vårarbete
Jag mins att de bakade kaker och kors av "grov mjöl" som låg på bordet hela julen. Efter tjugondag-Knut grävdes hela den högen ned i säsbingen - i den säd som skulle sås om våren. När de hade sått färdigt och kommit till botten på bingen, så tog de högen och åt upp samt gav hästen med. Då skulle det växa bra med havre. "Bolheln" skulle göra det. Om det blev som ett "fâskôtt" efter, där en hade sått så skulle någon i familjen dö innan årets slut.
Tröskning
Säden skulle vara tröskad till jul. Kunde en ha den tröskad redan till lusse så var det också bra. Det var vanligt att gå upp tidigt på morgnarna å tröska ('tröske otte). Då lyste en sig med en liten eld på lo- gen. Det gick bra att elda på en sten vid en vägg. Eller en hade en lykta med ett ljus i. Om en främmande kom på logen så skulle han läsa lovisa. Det gick så till att slagan lades om nacken på honom, så klämde en till dess att han började skrika.
Spöksägen
I Långseruds kyrka så hade de döda julotta en gång. Det var en kärring som inte hade sett rik- tigt efter på klockan, utan hon kom förti- digt till kyrkan. När hon kom in, så satt det fullt med döinger där. Hon blev rädd, men då kom det ett kvinnfolk och sa till henne att hon inte fick vara där, för di ville vara i fred för de levande. Di döde hade julotta var julnatt. Men det var bara de som hade dött saligt. Di ville höra prästen som van- ligt om julen.
Knutsgång.
På tjugondagen Knut körde de julen ut. Då gick ungdomen ute till de olika gårdarna och var utklädda. De brukade ha hår utav lin och en röd luva och röda strumpor. Då sprang de ifrån den ena gården till den andra för att visa sig. De fick ju fägnad där de kom in också. Och så sjöng de. De sjöng mycket mer då folk, än vad de gör nu. Till sist tände de upp eldar på någon stor berghäll.