Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julen Julen Julen Julen mor har städat hela dan
Julen Julen Julen Julen mor har städat hela dan
Annandag jul
Bror min å jag var julbockar å gick på knä å kröp. Vi skulle föreställa att vi var julbockar. För de brukade kläda ut sig å gå som bock under julen. Å det var annandagen också. Vi brukade att lösa ut kräken på annandag jul om morgonen. Så körde de mellan stugorna. Å då vattnade de på samma gång. På annandagen så började julkalasen, å se’n höll de på hela julen. Tjugondag Knut fick en vara med på sista julkalaset. Eljest vet jag inte något särskilt på annandagen.
Nyår. Tjugondedag Knut
Nyårskvällen brukade de äta samma slags mat som på julkvällen. Den kvällen kokade töserna drömgröt å satte sig på tröskeln att äta. Det de drömde på natten skulle slå in. De yngre satt å vakade in det nya året. Jag minns att en var rädd att "domen" skulle komma, innan det nya året hade gått in. Det var farligast mellan tolv och ett på natten. Nyårsda- gen minns jag inte att det var något särskilt. Men sådant vädret var de tre första söndagarna efter nyår, så skulle det bli #### för vårandtiden, slåttern och skörden. Tjugnedag Knut var det slut på julen. Tjugne- dag Knut köres jula ut, brukade de att säga. Om det fanns någon lutfisk kvar, så skulle det vara till "tjugnekväl". Det skulle allt vara som / ett litet kalas då, för sen fick en ingen god mat förrän nästa jul igen. "Tjugnedan" fick en av "jul- hem", å så fick barnen äta upp "smulekakorna". som bakats av dem till julen av varje sorts deg. Efter tjugondagen så var julen "slätt", å då bör- jade de ta till med olika arbeten igen.
Jul
De skulle bära in ved före jul, så det räckte över hela julen. Och så spinga de stickor före jul och band ihop i stora knippen. Allt skulle vara väl i ordning, annars kom tomten och vände kring för dem. De, som kom in under julen, skulle alltid fägnas. Stark dricka stod på bordet hela julen som de / fick av. Annandagen skulle de "sjunga för dörr". Öppnade de då ej i gårdarna när de kom och sjöng, så kunde de gå till stall och ladugård och vän- da omkring och skotta in gödselstan. På jul- dagen fick man ej göra rent i uthusen. En del, som ej gick och sjöng, kläd- de ut sig och gick omkring i gårdarna och låtsades att de var fattigt folk, som var ute o tiggde. Det var nog mest på / annandagens kväll som de gick så. Den som kom först från kyr- kan efter julottan och fick första supen, skulle först skörda det året. Sedan under helgen var det dans, julkalas för ungdomen och även för de äldre. Tjugondag Knut var det dans överallt, och sedan skulle arbetet börja, ute i skogen och hemma.
trettondedagen och Knut.
Det var bara att en "körde ut jula" denna dagen. Det som fanns kvar av julbrödet å julmaten gjorde en kalas på. Duken togs av bordet. Så var det att ställa till å baka upp bröd av havermjöl. Om en hade brännvin kvar så tog en det. Se'n var det slut på julen. "Tjugneda Knut körer jula ut."
Julens mellandagar
Julgillen ("julkalasen") började på annandag jul och fortsatte till "tjugneda Knut". Med "tjugnedan" var ju- len slut. "Kalaset" började på aftonen å höll på till morgonen. De äldre var för sig å ungdomen för sig. När ung- domen var tillsammans, så gjorde de lekar å dansade.
Tredjedag jul.
Di hade jul en hel vecka, som di inte gjorde något. På en herrgård här blev folket tillsagda att på ut på logen och tröska tredjedag jul. Då sa- de arbetarna: "Det har aldrig i urminnes tider skett att hungerslaga gått här på tredjedag jul." Di slapp att tröska den dagen.
Väderleksmärken
Om det snöar på trettondag jul eller på "trättneaftan", så blir det mycket snö under vin- tern, å en lång vår. Regnar det, så blir det myc- ket regn vid den tiden som höet skall bärgas. "Anda-trätt ä jula slätt" var ett gammalt ordspråk, men det tog inte slut på julen förrän tjugondag Knut. - "Tjugne Knut körer jula ut."
Trettondagen och Knut
På trettondagen gick de omkring i gårdarna med ljusestjärna. Det var den som var stjärnan som var utklädd. Han hade en krona på huvudet också. De sjöng när de kom i stugorna, men jag minns ej om det var något bestämt de sjöng, utan de kunde nog ta vad som föll dem in. Det var på kvällen de kom och över allt skulle de ha åtminstone en sup. På tjugondagen räknade de att julen tog slut. "Knut kör jula ut", sa' de. Då skulle det vara festligt. En del söp sig fulla och körde ut julen på det sättet. Sedan de börjat med julgranar så tog de ut den på Knutsdagen. Men ofta så kastade de inte ut den, utan de brukade sätta upp den någonstans på gården. Under hela jultiden fick ingen komma in i huset utan att bli fägnad. På annandagen brukade de börja med dansgillen och höll på med kalas och dans under hela julen.
Lucia
På lussotta åt de tidigt på morron, o sen la' de sig en stund tills det blev dager. Det var nästan värre till lussotta än det var till själva julen. Men att de klädde sig vitklädda o bjöd på kaffe var bara på några bättre ställen. Korna fick en havrenek o en brödbit, o så skulle de tala om för dem att det var lusse. Och likadant var det vid jul.
Trettondedagen och tjugondedagen. (HLMA:s frågelista)
Benämning, som syftade på trettondagshelgen /trättnehälga, trättne/; trettondagen /trättnedan, trättneda jul/; dagen före trettondagen /trättneaftan/; natten före trettondagen /trättnenatta/; trettondagens morgon /trättnemôran, trättneotta/; trettondagens kväll /trättnekväl/. Namn på dagen efter tret- tondagen /anda trätt/ och tredjedagen /trejda- trätt/. Den högtidligaste delen var slut, när "trättnehälja" var över. Men julen var inte slut förrän tjugon- dag jul. Men det ordspråket har en haft att "på anda trätt va jula slätt." Trettondagen var den första stora helgen för året o. en av julens stora dagar, för det så bruka en / säga att "trättnekväl" var den första julkvällen för året. Om trettondagen ingen annan slags mat än som en hade på juldagen och nyårsdagen. Om kvällen till trettondagen, så bruka de vara ute med "ljusa stjärnan". Så gick de i gårdarna med den tills det ljusnade på morgonen. På trettondagen om kvällen var det julbjudningar i stugorna. Då hade ungdomen hopbal /trättnebal/. Upptåget, som de hade med stjärnan var allt slut i mitt minne. En fick bara höra di gamla tala på det. Med trettondagen hade en det märket, att om en fick snöyra, så fick en räkna på 13 snöyror innan det blev vår. Men len på den dagen var ett bra märke för våren och att en skulle få börja "vår- anna" i tid. Uttryck /trättneyre, trättnelen, trättnevär/. Med "trättnevär" menade man vanligen snöyra. Tjugondag jul. Tjugondag jul firades den 13 januari. Benämning / på denna dag /tjugnedan, tjugneda-Knut/. Kvällen före julafton kallades för "lelle julekväl". På tjugondagen så hade en inte annat än litet skrap kvar. Men de bitar, som var kvar, åt en upp då. De sista julkalasen hölls denna helg. På somliga ställen hade de för ungdom och på andra för äldre. Tjugondagen var julhelgens sista dag. Talesätt som syfta härpå /köre ut jula, danse ut jula, sope ut jula/. "Tjugneda Knut kör jula ut". "Di dö va inte inne i dä gamle hemme mer än en titt mett i julnattan, se'n behövde en inte å ha dom längre." Julhalmen bars ut, när annandagen var över. Jul- granen kastades ut. Man tog ur prydnaderna och tog av foten och gömde till nästa jul. Granen slängdes på sophögen. Somliga var måna om den, så att de bar henne till vedskjulet. Sådant som en hade haft framme särskilt för julen togs undan och / lades eller ställdes undan till nästa stora högtid. När julgranen bars ut, så sa en, att en "körde ut ju- len." Di brukade också att sopa golvet väl, när en hade tagit ut den. Tjugondagen märkte för vintern. Snöyra den dagen betydde att en skulle få 20 snöyror, innan en fick sommar. En bruka att tala om "tjugneyre o. tjugnelen". "Tjugnekalas" var också vanligt med i byseden. Strax efter tjugondagen tog en itu med arbetet, såsom vedskaffning, tröskning, timmerkorning o.s.v. "Blag- gesch-skjorta" skulle på. Och efter den dagen fick en ta till havrebrödet.
Slakt
Ingen bestämd dag för slakt av julgrisen. Det bru- kade bli så där 14 dagar före jul, så att en fick färskt till julen. De som var vidskepliga av sig kastade en pinne i det tomma båset. Slaktaren ville inte ha nå- gon med som stod å såg på. Det troddes att djuret var mera seglivat om någon stod å såg på det.
Skörd (sista kärven)
När de hade gjort undan på hösten så tog de det sista och band ”läcktnecker” utav. De som kunde band ihop dem så att de hängde liksom klockor på sidorna. ”Läcktneckerna” gömde de till julen och då satte de ut dem år fåglarna. Det var inte alla som kunde binda ”läcktneckerna” så fint, men då tog de i alla fall den sista neken och gömde till jul.