Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Vid påsk fick de inte hugga ved, ty om djuren sedan trampade på någon sådan kas, blev de halta.
Påsk
a. Förr var det brukligt, att man tidigt på lång fredagsmorgon steg upp och piskade de som ännu låg. Det var ungdomar som piskade varandra, och så barnen. Det var ett skämt. Men i de gamles barndom hade det varit allvar, för det skulle vara en påminnelse om Jesu lidande. Och det skedde om lång- fredag. b. Denna risning kallades för "långfredagsris." c. Björkris var vanligast. Eljest kunde man ta gran- ris eller enris. Björkriset var inte utslaget.
Påsk
På dömmelonsdag fick en inte väva eller spin- na. Arbeten som gick tyst tillväga fick man ut- föra. Skärtorsdag var det farligt. På kvällen kom påsk- käringarna. För att inte dessa skulle kunna göra kreaturen något ont, så kletades tjärkors på dörrarna. Det var så noga med det, så inte en enda dörr fick vara utan kors.
Påsk
Efter det gamla, som en skulle rätta sig efter, så fick en inte äta mjölk å smör på långfredagen. Bakade en särskild sorts bröd, som en skulle ha om långfredagsmorgonen. Det var en ”avlång” kaka; såg ut som en tunn limpa. Se det skulle vara osyrat bröd den morgonen. En kokade sill å åt till den kakan. På skärtorsdagen fick en inte bruka yxa. Far min talade om att när han kom ut om påskkvällen, så var det så mycket påskkäringar så det var som en stor kråkskock i luften. Han tyckte att de flög av taket på stugan, så for de mot söder. Det var en här i Dalby som slog vad med en annan att han skulle våga gå till klockhuset i kyrkan om påsknatten. Han gick, men när han kom dit, så var det fullt med käringar där. Så var det två käringar som han kändes vid. De vart så onda på honom. De tog honom en i vardera armen å ledde ut honom, för han hade intet i klockhuset att göra. Men först så tog de honom å höll honom utanför luckan i kyrktornet, å sade att om du nu inte lovar att hålla tyst om oss, så häver vi ut dig här. Han lovade det. Å då lovade de att han skulle få ett par långa, vita ullstrumpor av dem var. Men han fick inga strumpor. Men då var det ett bröllop på ett ställe. Å han var där, å han kände igen att de bägge käringarna var där. Fram på morgonen så sade han till de andra gästerna. Om ni nu följer med mig ut så skall ni få roligt. De kom med. Då gick han å stannade vid en rönn som stod på gården å sade: ”Jag skall tala om något för dig rönn. Det var två käringar i klockhuset om påsknatten. De lovade mig ett par strumpor för att jag skulle tiga. Jag har aldrig fått dem. De är med här de käringarna. Jag talar om det för dig”. Då stod käringarna å hånade å skrattade åt honom. Det är värkligt sanning detta. Om påskmorgonen skulle en gå upp på ett högt berg så skulle en få se solen dansa. Namn på dagarna i dymmelveckan: Släpmåndan, fläskeskiten, askorsdan , kråktorsdan, långlâten, påskåsna.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: ”Askmåndag, fläsktisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsklördag.” Den som låg längst på morgonen skulle kallas efter den dagen – t.ex. ”askefisen” el. ”askemånda” eller ”långlaten”. Den som låg längst på långfredag fick stryk. Men om den som var hotad kunde bjuda på brännvin, så slapp han stryk. Det gick rent styggt tillväga med denna stryk ibland. En del slog så att det blev blå korvar på kroppen. Det var ingen skonsamhet. ”Påskeflygare” talades mycket om. Men det var mest i Dalarna. Om påskkvällen sköts påsksmällar, för att ”påsktrollen” skulle bli skrämda. Ägg fick en om påsklördag: Äggen målades i flera färger. Sedan användes skalen till prydnad. Påskkvällen var det farligt för att en skulle få påhälsning av ”påsktrollen”. Skärtorsdagskväll var också farlig. I mitt hem hade vi ”påskkors” av tjära på dörrarna, för att en inte skulle behöva vara rädd för ”påsktrollen”. Om påskkvällen var ungdomarna ute och slängde in ”påskbrev” i stugorna. Barnen väntade på att de skulle få påskbrev. Påsktrollet red på en kvast. Den smörjde han med en påsksmörja som han hade i ett horn.
Påsk
Det var farligt att en kunde få fåren klippta efter skärtorsdag. Det var häxor som kom å klippte dem. Mor vaktade. Då hörde hon att saxen gick, men hon såg ingen som höll i den. På morgonen så hade sön hack vid öronen. Det fanns påskkäringar i Dalby. Det var en som tog saxen från en käring. Hon reste när hon kom till fårhuset, men hon glömde saxen, å namnet hennes stod på den. Se’n fick de se henne i kyrkan om påskmorgonen. Då satt hon å hade mässingspetor å band. Mormor åt käringen min var trollkäring och påskkäring. Hon hade varit till Blåkulla. Två jänter kom å tog en karl å reste med. De kom om midsommarnatten. De for till kyrktornet å tog en bit av klockan. Karlen var med i kyrktornet. Om påskafton gjorde en kors ovan stalldörren å så högg en ett kors i dynggluggen. Ägg var det sparsamt på. Men nog kunde en få ett par. Det var inga konster med dem, som jag mins. Påskgubbar och käringar klädde ut sig å gick om påskkvällen. De slängde in påskbrev. Det var papperslappar som de ritat ut käringar på, å så skrev en något som en tyckte passa. En sköt lösa skott om påskkvällen. Det var för att en skulle skrämma häxorna från väggarna.
Påsk
Om påskafton – somliga gjorde det redan på skärtorsdagen – tog man tjärbyttan å gick till fugges å strök ett kors med tjära på dörrarna. Ingen påskkäring skulle då ha makt att komma in å skämma kreaturen. Jag har hört talas om de som vakade över fårhuset om påsknatten, för att inte påskkäringar skulle komma in å ta ullen från fåren. De gamle påstod att de gick in i fårhuset å klippte fåren vid öronen. Det var inte annat än till ont di skull ha den ullen. Om påskkvällen laddade man bössan, å när det började mörkna, så gick en ut å sköt. Det var allmänt att en skulle skjuta den kvällen. Det blev som tryggare, när en hade gjort det. Påskkärringarna skulle till Blåkulla. Di tog följe med varandra på vägen. Moster hade hört en hel käringskock en påskkväll. Di smattra å prat, så [en] kunde höra dem lång väg. Påskbrev har en brukat kasta till varandra. Då skulle en vara utklädd å springa till stugorna med kärringar som en hade ritat ut på papper. Jag mins en vers som en brukade skriva på papperet. ”Sopa, raka jag dig sänder, samt ett litet smörjehorn. Smörjer du väl så rider du fort till dess du kommer till Blåkulleport.”
Påsk
Jag mins, att när det blev påskafton så gick far till stallet å gjorde ett tjärkors på hästen för att inte ”påskkäringarna” skulle flyga till Blåkulla med honom. Det gjorde han där hästsadeln skulle ligga på hästen. Så gjorde han ett kors på sadeln och på dörren till stallet och ladugården. Det var en härnere som var ute en påskkväll. Han träffade en käring som red på en häst. Han kände igen henne. Det var grannens käring. Han följde med till grannen. Nu skall vi bryta undan alla fyra skorna på hästen, sade han till gubben hennes, så skall du få se. När han hade brutit undan skorna, så stod käringen hans där i stallet för hästen. Då rann blodet av händerna å fötterna på henne. Han hade varit vårdslös när han bröt undan skorna. Men gubben fick se att käringen hans var häxa. De fick makt av den onde att skapa sig till vad som helst. Bara de hade kommit ut ur stugan sin, så kunde de ta på sig vad som helst. Men det var en del som var skarpsynta å sådana kunde inte häxorna gömma sig för.
Påsk
På skärtorsdagskvällen så reste påskkäringarna till Blåkulla. Då kunde ingen vara säker för dem. Om påsknatten så kom de hem å då var de som farligast, för då var de lärda av djävulen. De smörjd sig med påsksmörja, så att de skulle gli fram i luften. ”Här ôpp å här ut”, sa påskkäringen när hon skulle fara. Pigan låg å hörde på detta. När käringen hade åkt, så gick pigan å skulle härma efter. Men hon sa ”här ôpp här ner”. Så fick hon åka upp å ner i skorstenen hela natten. Namn på dagarna i dymmelveckan: Slärp, släpstocken, fläsktisdag, askonsdan el askfisen, kråktorsdan, långlâten, påskåsna el. påskskiten. Om långfredagsmorgon så fick en ”långfredagsris”, om en blev liggande för länge på morgonen. Om skärtorsdagen eller påsklördagen, så gjordes kors på fughusdörrarna, för att inte påskkäringarna skulle ta sig in å förstöra kräken. Om påskkvällen var det skjutning. Man laddade lösa skott å ränsade luften för påskkäringar.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: fläskmåndagen, korvtisdagen, askonsdagen, skärtorsdagen, långfredagen och påsklördagen. I min uppväxt så gjorde far tjärkors på uthusdörrarna, för att inte häxorna skulle komma åt kreaturen. Så smordes ett kors med tjära i huvudet på getterna. Det var om skärtorsdag. Om skärtorsdag så skulle en se efter så att en inte hade någon kvast liggande ute. En fick inte ha en kvast som det var tre band på Om det kom en häxa och bad att den kvasten skulle slänga upp dörren så gjorde han det. Om skärtorsdagskvällen så kom häxorna och skulle ha något av varje. Di skulle ha full förning med sig till den lede – ost och smör. Det var farligt att häxorna kunde ta mindre djur med sig också. Om långfredagen så åt vi fläsk och ”motia”. Mjölk fick vi inte äta på långfredagen, för om en åt mjölk blev det mask i henne, och så kunde en få mask i kroppen. Tidigt på morgonen blev en piskad med enris. Om långfredag hade en stor helgdag, så då var alla hemma hos sig. Om skärtorsdag så var en ute och sköt med bössan. En skulle skjuta bort ”trollhäxorna”. Påsklördagen åt vi ägg.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: Korvmåndag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsklördag. Om skärtorsdagen var det förbjudet att spinna. Om en gjorde något arbete på långfredagen, så fick en aldrig nåd. Gammel-Erik skulle komma å ta en levande. Den morgonen fick en ris på bara kroppen med enris – om en råkade att sova för länge. Det kunde bli så mycket att det blev ovänskap och fullt slagsmål. Om långfredagen fick en inte äta mjölk el. gröt. Det var farligt att en skulle få bölder. Om påsklördag skulle en äta ägg. Skärtorsdag skulle en göra tjärkors på fugesdörrarna. Det var för att en skulle bevara kreaturen för häxor. Brukade skjuta skott genom ladugården, för att det skulle finnas krutrök inne i ladugården. Häxorna hade inte sådan makt då. Om påskkvällen sköt en lösa skott i luften för att en skulle skrämma häxorna.
Påsk
Om påskdagsmorgon så var man tidigt uppe å titt i askan i spisen. En såg efter ”slag” i askan. Om det var spår så hade påskkäringarna varit inne. Så var det att gå å se på fåren om de hade blivit klippta vid öronen. Påskkäringarna brukade göra så för att ta nyttan av dem.
Påsk
Jag kommer ihåg att en del brukade så här, att de hade mjöl å salt i skällan om påskkvällen å gick åt ladugården å lät kreaturen slicka ur den. Det skulle vara bra, så att inte djuren blev skämda.