Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten visade sig som människa. Han var väl en aln lång vid pass. Man talade mest om manliga. Men även kvinnliga kunde uppträda. Han bar röd luva eller grå hatt, gråa kläder, röda eller vita strumpor, korta byxor, jacka och lågskor eller träbottenskor. Omkring kolten hade han skärp. Tomtarna voro mycket gamla. Man hörde talas om tomtar utan skägg och tomtar med skägg. Tomten hade två ögon. Han var inte huvudlös. Han hade däremot ganska stort huvud. Han höll sig mestadels osynlig. Någon gång kunde han emellertid visa sig. Man gjorde bäst i att hälsa då man kom in i ett tomt rum. Tomten uppehöll sig vid husen. Han ville gärna hålla sig till människorna. Det var inte samma tomte över allt. Den som eventuellt vistades i bostaden, gick inte till "fäjset" och tvärtom. Jag tror att man många gånger har förväxlat tomtar med "vittror".
husbygge och flyttning.
Det virke man tog till husbygge skulle huggas på rot. Vindfällen hade man inte förtroende för. Av vad orsak vet jag inte. Jag hörde talas om att man lade ett par stockar på den tomt man skul- le bygga. Om de fick ligga i fred, så var tomten bra. Man ville helst bygga högt. Mest byggde man så att stugan låg för öst och väst. I Selen måtte de flytta en ladugård för att det aldrig var någon trivsel för kreaturen. Det hände mång- enstädes, att inte husen blev riktigt färdiga.
Tomtar.
Som fämtonåring var jag med och körde flyttlass till Dalen, husbonden och jag hade var sin häst, han körde före, min häst ville ej gå utan stannade, jag skrek på, husbonden, han kom tillbaka och tittade på lasset, det är inte underligt att det stannar sade han du har tûss i lasset, Sedan hade han några konster för sig, och sade några obegripliga ord, sedan gick hästen, senare förklarade han att han ville hava sina goda tomter med sig, men de elackka ville han lämna kvar, men det var ej lätt att skilja dem åt.
Seder vid slakt
När de höll på att slakta och någon främmande kom in innan djuret var dött, skulle denne gå fram, ta i djuret och säga: "Dö för mat, men inte för hat!" Ty om djuret i annat fall fick svårt för att dö be- rodde det på den som kom- mit. När de tog ut ett djur för att slakta det sa' de någonting sådant som: "Fullt men aldrig tomt!" och kasta- de något efter i kätten eller båset. Och jag såg också / att slaktaren gjorde ett kors i någon av inälvorna, jag tror det var i lung- orna.
Tomtar.
Mormor hade sett "e dragdocke." Det var en kväll, när hon skulle gå till ladugården och se till en ko. Då fick hon se en liten, liten käring som försvann bakom bodknuten. Hon var inte så stor som en tomte. På huvudet hade hon en duk och var klädd som käringarna brukade vara den tiden. Mormor trodde mycket på "dragdocker," att de var nyttiga. De drog till huset, så att det som var blev så drygt. Men hon trodde att det var av ett dåligt "åkang (?)." Det gick inte an att störa sådant.
Husbygge
Helst ville de bygga högt. Var det berggrund, så var det så mycket bättre. De var rädda för att bygga på låglänt mark. Det rann inte så fort av backarna. De byggde gärna på en gammal boplats, om de kunde få reda på någon. Det var lik- som tryggare att bygga på en tomt, där det hade bott folk förr. Husen skulle stå solrätt. Endera sattes huset för norr och söder eller för öst och väst. Levande djur grävdes inte ner under huset.
tomtar.
När Anders Svensson kom mellan Holmedal och Selen en kväll, så mötte han en tomte, som bara hade ett öga. En annan gång kom han till Djupedalen. Då fick han se en mängd unga vita flickor och små gub- bar med röda mössor. Di sprang i ring. Så var det en gång han fick se tre "nisse- gôbbar" som drog ut en ko ur fjuset. Di drog hen- ne rätt genom väggen. Di drog kon med sig un- der "tomtestocken" /den understa stocken av väg- gen/. Detta var på våren, så kreaturen fick för litet med mat. När en var vårdslös med kreaturen och inte gav dem mat som de skul- le ha eller att en var elak mot dem, så blev tomten ond och hade elakt för sig. / Gubben Svensson tala om att han hade fått en- örfil av tomten en gång. Det var när han skul- le sko hästen. Han fick inte hästen att stå still, och då tog han och klådde upp honom. Men sen, när han skulle till att ta upp benet på hästen, så fick han en örfil, så han dansa runt, och sen var det inte lönt för honom att sticka sig in i stallet mer den dagen. Min mor tala om, att när hon tjäna på ett ställe här i Töksmark, så fick hon reda på att det var "nissar" där. Det var en häst som hade "nis- sefläter" i svansen och i manen. De var så fi- na. Och det var omöjligt att få upp dem. Det var "tomtenissar" som gjorde dem. Den hästen var alltid så tjock och fet. På samma vis var det med korna där. De var alltid tjocka och feta, vilket det fanns något att ge dem eller inte. På det stället gick det inte an att föra väsen om kvällen. För det blev oroligt om natten. Mor hade också hört att det var på ett ställe / som det bodde "tôss" under stallet. Di ville gärna bo under fjus och stall. di hade sett att det var en liten grå gubbe som kröp under stallet. Men en kväll så kom han in i stugan och vil- le tala vid hôspen. Då tala han om att han ville bjuda husbonden med sig. Det kunde vara roligt att se hur han bodde. De kom in i ett fint rum. Det var både bord och bänkar och fint på alla visen. Husbonden blev bedd att han skulle sätta sig ned vid det stora bordet. Me- dan de satt där och pratade, så började det att skvâla och rinna på bordet. Det kom från ta- ket. "Men vad är detta," sade husbonden. "Jo," svarade "tôssen": "Nu ser du här hur jag får ha det. För var gång som din häst stallar, så får jag det på detta viset." Det tyckte hus- bonden var illa och kom över ens med tôssen att han skulle flytta stallet. Tôssen blev nöjd och efter den dagen så fick djuren kött på be- nen. Det blev foder i ladan, och ingenting tröt. / Morfar var i skogen och kolade. Då skrek "tôssen" namnet på honom, när det blev fel på milan om natten. Hans far hade varit ute för "tom- tenissar", så han miste ena ögat. Han fick se en liten "tôss" som höll på och skulle ige- nom ett grindhål. Det ville inte gå. "Va går det för dig, du lille enögen", sa gubben. I detsamma så svartnade det för det ena ögat. Han såg in- te Guds dag mer med det; "tôssen" försvann. Det blev en varnad för av de gamla, att om en skulle få se något sådant, så skulle en inte härma efter det. En skulle låtsas som att en in- te såg det. Då gick det bra med en. Om en ### eller röjde sig på något vis, så kunde en få men av det. Vi fick inte tala om sådant förrän tre dygn hade gått. För att en inte skulle bli sjuk. Ortens benämningar på tomten /tôss, tomtenissar, tomtar, nissar/.
Tomtar
Det var på ett ställe här, det var nog vid Trångstad, som en mora skulle hjälpa tomtarna vid en barn- säng. Hon kom genom en lång gång och in där, och när hon kom ut där igen, hängde där en brun kjortel, hon tog opp saxen och klippte ett hack i den för att se sedan hur det var. Men nästa dag var det ett likadant hack på hennes helgdags- kjortel. Det var gångar och trappor där, så hon kände inte igen sig. Hon fick kaser (spånor) också som hon tyckte, hon kasta dem i spisen, men / nästa dag skulle det vara guld- kaser där.
Tomtar
I Rök fanns det tomtar. Där lade de en bibel vid sängen en natt. Å det blädrade i bladen hela natten. "Dä va nö rart där". Där skulle en ko kalva en gång. När det led på kvällen å alla hade lagt sig, så skrek det "öpp öpp Kajsa koa ha böre" (kalvat), När hon kom till lagården så var allt klart. Kon hade kalvat å kalven var i "ketten", å hon stod å åt hö. "Tomtegöbben" hade skött om alltihop.
Hemmet
Första målet kallades "frukost". I min barn- dom fick di inte annat än en sup och en tugga bröd till det målet. Andra målet kl. 8 kallades "daggelmål". Då fick vi vanligen välling och bröd. "Mödda" /middag/ klockan 12. Vanligen potatis med sill el. fläsk till. "Äfteval" vid 5-tiden. Smörgås och kaffe till det målet. Sista målet heter "kvällsval". Välling el. gröt till mat. Barnen skrämdes för tomten i spisen.
Tomten.
Min mor tjänade piga, å där fanns det "tômte- gôbber". På stugan var det inte riktigt tätt upp i- kring skorstenen. På vinden så yrade det snö på vinden, å både hon å flera till såg att tomtgub- barna hade sprungit i snön på vinden. Det var en hop "fôlkefät" - små som "ongefät." Tomtar- na hade varit barfotade - så det var "barfota- fät" efter dem. På ett annat ställe glömde pigan bort att sopa vid spisen en kväll. Då höll inte tomtarna fred på hela natten för det.
Tomtar
Det var tre gubbar i Björbol, de hade var sitt hus för lönnbränning i skogen, vid en myr för att få kylvatten. De söp där och spelte kort en gång, och rätt vad det var, så small det till på dörren. De sa "kom in", ingen kom, så spela de vidare, då slog det till men ändå hårdare, då slog de opp dörren, men det var ingen där och inte fanns det något spår. Det var lite snö och inga spår förut. De stängde, men det slog till en gång till och så hårt att det damma i kojan från golvet. De var ute o titta, men de såg ingenting, / och det var inte något spår heller. De räkna med att det var tomtar, dessa tyckte inte om kortspel. Det var en kolare som låg och kolade här borta i skogen. Då kom det in en tomte och hans fru och en liten, och de fråga om de skulle sjunga för kolarn. Men han ville inte, han blev rädd, och då gick de igen. De var små och dåligt klädda. Det var också de som hörde oppe i en höjd här i skogen, att det var tomtar som gick och sjöng en psalm, de följde en död. De var två eller tre som följde. De tåga fram sakta och grät och sjöng. Så var det som ett skott som small, och sen försvann de. De, som hörde detta, skulle sen leta på psalmen / i psalmboken, men de mindes den aldrig.
Tomtar.
Jag kan inte säga om Sandtegen lig- ger i Svanskogs el. Långseruds socken. Emellertid berättades det, att det fanns tomtgobber där. Familjen var god mot dem och det gick alltid husbonden väl i händer. Och det var ordning både i la- dugård och stall. Hästar och kor blevo ryktade och de hade alltid foder att äta. Men så tyckte man, att stugan började bli för gammal. Man grävde grund till en ny och större stuga. Så börja- de man en vacker dag timringen. Men nu kommer det besynnerliga. Vad man byggde el. timrade på dagen var nedrivet på morgonen. Man / gjorde flera försök, men det var lika nytt för varje morgon. Stockar och stenar voro omkringkastade ”huller om buller” omkr. byg- get. Man hade kommit på den plats där tomtarna bodde. När man såg att det inte blev någon ändring, så sluta- de man att bygga. Först, innan de börja- de bygga, hade de de grannaste kreaturen på bygden. Men efter den dagen började magra av och tynade bort. Det ena dju- ret efter det andra dog. Husbonden, som en gång var så förmögen och mäktig, blev alldeles utfattig. Tomtarna voro tocke (begivna) efter tobak. De voro väldigt starka för att vara så små. Om de blevo utskjutna, så förstörde de allt och lämnade gården.