Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julafton
På julkvällen skulle man ge korna mat o säga: "Här sa du ha för du ska vete att dä ä jul!"
Julafton
På julafton sattes "fôggelneka" upp på en stör eller två neker allt efter råd. Far tog undan ett par vack- ra neker vid trösken. De gömdes till jul. Han tog in dem i stugan, lade dem på stabben och hackade dem jäm- na i roten. Sedan tog han och noppade sönder kaka och strödde i dem. Neken fick sitta till fram på vårsidan, då skulle kreaturen ha det som var kvar av henne. Det skulle vara kraft i den neken, för att hon var från jul.
Trettondedagen och Knut
Jag hade en faster som spann tråd om trettondekvällen. Det skulle en inte få göra. När de hade lagt sig så började rocken på att svinga. Det blev inte fred. Till slut gick hon upp och kastade kjolen över spinnrocken. Hon pass på, när det svinga som bäst. Men då blev det alldeles tyst. Denna dag skulle julen dansas ut. Det var endera trettondedagen ett Knut. ”Nu är det Knut, nu dans vi jula ut”. Om trettonkvällen gick pojkar ock flickor och tiggde tråd. Då skulle var och en ha tretton ändar.
Vaggvisa
Ro, ro till feskesjö, många fiskar få vi där; jäddan en stora, laxen en goda. Ta'n i nacken slô'n i backen, jömme'n till jul å påskekväl.
Ljusa stjärnan
Annandag jul brukade de gå med ljusa stjärnan, de hade en stjärna med ljus i och sjöng när de kom. De som kom med stjärnan var allt utklädda, vitklädda var de.
trettondedagen och Knut.
Vet inte att vi hade något särskilt med mat- rätterna om "trettondagen". - Julbocken kunde kom- ma om "trättnekväl". Tidigt på morgonen kom de å hade "ljuse stjärna" å "sang för dörr. Det mins jag litet till. - Om tjugondag Knut så åt en upp "Stomparna". Det var det sista som en hade kvar av julbrödet. Den dagen eller dagen där- på började en arbeta som vanligt. Haverkakan kom fram på bordet. Brännvinet var slut å då var det slut på julen. - "Tjugonda Knut soper jula ut."
Vårarbete.
En gammal regel följdes att man inte sådde något ef- ter Urbanus. Det som såddes därefter ruttnade bort. Det blev ingen välsignelse av det. På julen lades en stor hög med kaker och stomp på julbordet. När julen var över så tog man den största kakan och grävde ned i säsbingen. Där fick den lig- ga tills sådden var färdig på våren. Då togs hon fram och blöttes upp i dricka el. mjölk, å då fick alla smaka av den. Det var för att skörden skulle bli dryg.
Väderleksmärken och tider.
1) (I öppningen på tongelgåln (ringen kring månen) därifrån kommer ovädret. Stor tongelgål betyder litet oväder och tvärtom.) 2) På Meckelsmässnean tog man märken hur vintern skulle bli 3) Dalkar (molnfläckar) på södra grenen av snöbråta (vintergatan) före jul betydde regn men om sådana på den norra före jul betydde det snö. Efter jul var det tvärtom. 4) Striper (strålar) fr. solen bådar regn. Helgamäss=(I Eda Hell-mäss) var den första vinterdagen =Allhelgonadagen) Vid gammal Urban var vårsåddens liv ute i norra Fryks- dalen. Såddes efter den tiden mognade icke skörden. I Larsmäss nean (nedan) såddes rågen bäst. Snö i löv betyder stor död (Eda). Dröp det vid Mattesmäss (Kyndelsmässo) av taken så mycket som en höna kan ha i näbben, betydde det gott år (Eda)
Lucia
Till lussefrukost åt man blod- korv o "***sôgel" (sovel). Slakten var gjord då till jul, sen efter lusse kom bryggd och bak. Korna fick lussefrukost också.
"Dricka märg i benen". Vårarbete.
Den dag en började att så om våren, så skul- le en ta bröd, som en hade gömt från jul, och smula sönder i dricka. Detta åt en och sa att en "drack marg i bena".
Annandagssjungning
Annandag jul gick de och "sjöng för dörr." Då var "Judas med pungen" med och han tiggde pengar. Men han fick bara små- slantar.
Kyndelsmäss
De skulle alltid tvätta mellan jul och Kyndelsmäss, då fick de renaste klä- derna. Innan jungfru Ma- ria gick i kyrka var det såpa i vattnet.