Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Rået låter ro sig över ett vatten.
På Korsuddarna på Bromarvlandet var en tomte. En karl kom roende från Bromarvssidan, och då ropade tomten, att karlen skulle ro honom över till Pettusidan till Svaluberget. Han gjorde så, och tomten satte sig bak i ökstocken och vägde då så mycket, att båten ville sjunka. Tomten på Svaluberget såg det där och ropade: »Ro inte hit!» Men den SOM satt i båten sade: »Ro på bara!» När tomten kom i land, började de båda slåss, så att allt småskogen och stubbarna rycktes upp.
Tomtar
Det var ett par grannar här i Norketorp, den ene var rik o den andre fattig. Den ene stod väl med tomten, o han drog från den fattige till den rike. Jag fråga- de pappa, för han var granne där, om han såg tomtarna. "Nej," sa' han, "men jag såg vad de gjort under natten." Men på kvällen ville de ha tyst.
Tomtar
Vid Brårudssätter höll en bonde på att plöja länge på kvällen. Pigan satt uppe och spann. Hon hörde hur det smackade, slog med tömmarna och plöjde utefter väg- garna. Det blev ingen fred att sova den natten. Dev var "vart" på den sätern. Tomtarna höll till där. En bonde hade fyra hästar. Det hände alltid att de stod lödiga av svett på morgonen. En kväll gick bon- den till stallet för att se vem som kunde vara där o. ställa med hästarna. När han hade stått där en stund, så kom en tomte och lade ned ett stort spöknippe, och så talade han om, att han skulle slita ut spöen på hästarna. När hästarna fick se tomten så slog de i taket och blev alldeles vilda. Då gick bonden fram till tomten och frågade varför han betedde sig så mot hästarna. Jo, svarade tomten, de stallar / på mitt bord varje dag, så jag får inte nytta av var- ken mat eller dryck, men om du lovar att flytta stal- let, så skall det inte lita nöd på dem." När han hade flyttat stallet, så fick hästarna vara i fred. En välbergad bonde kom och fick se att tomten kastade ned ett halmstrå i ladan. Det var inte myc- ket att komma med, sade bonden och skrattade. "Jag skall inte ta mer när jag drar ifrån dej, svarade tomten. Bonden blev utfattig. Här utefter åskanterna var det så mycket tal om tomtar. Det är gamla sätrar som ligger här och där trivdes de särskilt bra.
(Hus- och gårds) tomten.
Det var alltid den meningen att där det fanns tomtar hade de alltid tur med kreaturen. De höll sig tjocka å feta å aldrig fattades det något på en sådan gård. Foder och spannmål varade längre än på alla andra ställen. ”Dä schlôr alri fel än di har tomte- gôbber”, sades det så snart som kreaturen var gran- na å de hade fullt upp med foder. ”Dä ä allt nô som drar te dôm.” ”Dä ä nog den lelle gôbben.” Nu måtte alla tomtar vara borta, för det är aldrig tal på dem nu. Men för länge sedan ha de allt på- stått att det har funnits, för då fick de örfilar av honom när de inte var tysta i stallet om kvällen. Det hade farfars dräng fått. Han kom till stallet om kvällen å svor på hästen för att / han inte ville flytta sig i spiltan, å då fick han en örfil så ”dä sang för öre.” Han blev rädd, så far- far fick honom aldrig mer till stallet på kvällen. Tomten var som en människa, men han var så liten, knappt en aln lång. Det fanns visst inga kvinnliga tomtar för det var aldrig tal om sådana. Han var klädd i ”kôlt” som rack till knäna, långa strumpor på benen. De var vita. Korta byxor. På hu- vudet hade han en röd mössa med tofs i. Den hang ned på ryggen. Tobak ville han ha, för det la- de de till honom i lagården. Å jag hörde allt tales om de som lånade honom pipan också. Då lades den i stallet eller lagården på kvällen, så då fick han röka på natten. Det var inte farligt att han tände eld, för han var så försiktig med allting. Tomtarna var många mansåldrar gamla. Somliga sa- de att tomten bara hade ett öga å andra att han hade två. Han var osynlig. Det var inte många som råkade att få se honom. Tomten uppehöll sig i uthusen. Om ett gammalt / hus flyttades, så flyttade han med. Men om gam- la hus blev stående oanvända, så bodde han kvar i dem ändå, å det var inte gott att gå till de hu- sen å packa eller slå. Tomtarna skulle bo i jor- den fast att de höll sig i husen om nätterna. Andra ord för tomte: ”Nisse, tomtenisse.” Tomten var de allt rädda för. Han kunde vara både ond å god, men det berodde på hur de var emot honom. Om de inte brydde sig om honom utan gjor- de som de ville, så blev han ondsint, å då ställ- de han att de inte fick fred på natten. Han gav hästen foder å skötte om honom, så att han höll sig blank å fin. Men det var inte alla hästar han tyckte om. Sådana hästar fick inte något utan han tog ifrån dem i stället. En sådan häst var omöjligt att ha bunden i stallet för tomten löste honom så fort han hann. Alla djur som han tyckte om såg han till. Om en ko kalvade eller en marr fölade på natten, så gick han å väckte folket. Han packade på fönst- ret eller dörren eller också skrek han namnet på / någon. Han drog spannmål och hö från andra stäl- len till den gård där han bodde. Det gick inte an att tala högt om tomten när det blev kväll. Det var bäst att inte nämna honom. Om en sa- de något ont om honom, så ställde han till med att kasta, ramla å slå på vinden. Gick inte an att hugga ved, smi, tröska eller ha något buller- samt arbete på kvällen. Han höll inte fred på natten då utan ”bonka å slog”. Tomten fick gröt om julkvällen. Den sattes dit där de trodde att de hade honom.
Tomtar
Mor såg en liten tomte som hade stor, grå hatt på huvudet. Det var en granne till henne som hade denna tomten. När denne grannen var på körning 2 ½ mil därifrån, så var tomten med. En gång såg de honom. Han kom från källan å hade hämtat vatten. Han hade en hink i var handen. Han gick till stallet med vattnet.
Tomtar
Farfar såg en tomte. Han hade en bred hatt på huvudet. Eljest så hade han gråa kläder. Han var som en liten pojk, men han hade långt skägg så att det rack till knäna. - Det var på många ställen som de hade nytta av tomten. Han gav kreaturen mat. Om inte pigan eller drängen kom i rätt tid å gav kreaturen, så blev han ond, å då kunde han smälla till dem en örfil. Det påstod de åtminstone. I lagård och stall kunde en inte vara säker för honom. Om en hade tomten med i skogen, så behövde en inte vara rädd än det gick bra för en, för han styrde både med häst å lass. Han var så stark, så det var ingen människa som orkade med honom.
Tomtar.
De väsen som huserade i brännerier, smedjor, ladugårdar stall och logar kallades "tomtgôbber". Man vågade inte kal- la dem vid namn utan man sade "de små" eller "de grå". Vid milan huserade skogsrån, Även tomtar voro synliga där. Vid milan varnade de för olyckor. Om någon var som det inte skulle vara i ladugården nattetid, så kom tomten och knackade på fönstret.
tomtar.
Mellan Såviken och Månstad ligger Loberga. Där höll tomtarna till. Och i Såviken var det som ha- de en smedja. Om han smidde i den smedjan ef- ter det solen gått ned, så smidde det hela nat- ten. Det skulle vara "tôss" (tomtar). Somliga sa- de att det skulle vara "bergjättar som bodde i ber- gen." "Tôss" fanns över allt i de gamla gårdarna. Det gick bra att få vara till freds för honom, bara en var tyst om kvällarna.
Tomtar
Det fanns "tômter" i Rud förr i världen. Där kunde folk aldrig hålla på att arbeta längre än till skymning- en. Hållde de på längre så förde tomtarna väsen om natten. Men folk stog sig gott där, för det var in- te illa att ha tomtar. De drog till, när det fattades. Bonden där hade hö kvar på gården om våren så att han aldrig behövde köpa.
Tomtar
En bonde i Fageråsen hade en häst som tomtarna piska. Gubbe sa', att om de låter skall de få en klädning. De piska hästen därför att han sniga (?) (kastade sitt vatten) på mat- bordet. Han lät sy en grön vadmals- klädning åt dem. Obs Tomtarna i Nyed voro klädda i grönt. Bodins anmärkning.
Tomten.
"Tômtagubbar" fanns det över allt. Om en inte var tyst om kvällen, så kom de fram å ställde till oljud medan natten. Min farmor blev väckt en natt, för hon hörde att det sprang runt stugan. När hon tittade ut genom dörren, så fick hon se en hel hop små gubbar. När de fick se henne så blev de borta, men så snart hon hade lagt sig, så fick hon höra att de sprang på samma vis igen. Tomtarna var "underjor- diska", så de kunde komma ned i jorden så fort de ville. Tomtarna hade röd luva. Om det skulle bli tur för gården, så att foder å säd skulle bli drygt, så skulle tomten ha av julmaten på jul- kvällen.
Tomtar
Om folk ställer om så att de står väl med tomten så bidrager han till husdjurens trevnad i synnerhet. Han brukar gärna pyssla om hästar- na, och de han tycker särskilt om brukar han fläta manen på ibland. När de skall bygga får de offra något åt tomten och försöka se till så att de inte bygger över där han har sitt tillhåll. På ett ställe hade de råkat bygga stallet över där tomten bodde, så att det rann spillning ner till honom. Hästarna fick ingen trivsel utan de blev tvungna att flytta stallet. På en del ställen blev de ofredade ifall de hade något buller- samt arbete för sig om kvällarna. Då "gjorde tomtegubbarna efter" hela natten. Men det var ej överallt det var på det viset.
Häxor och tomtar
Om häxor och tomtgubbar finnes en sägen, om här två bredvid varandra liggande bergkullrar, det ena skulle hava tillhört häxorna, det andra tomtarna. I det förstnämnda finnes av ett par stenblock bildat grottliknande väggar, som annu i dag kal- las Trollkäringboet. Här skulle trollkäringarna på väg till Blåkulla om påsknatten ha rastat och intagit sin måltid. I det senare skulle även i sena tider ha funnits tomtar. Dessa skulle ha varit till stor nytta om folket ställt sig väl med dem. Däremot om något arbete ha utförts efter kvällens inbrott, skulle tomtarna ha lånat verk- tygen och fortsatt arbetet och sedan på morgonen ställt verktygen på sin plats.