Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Maran
Vid marritt var det bra, om man kunde säga: "Mara, mara, kom igen i mara och fråga efter tre ting, som jag inte har". Den som var mara måste då komma, man fick då se, vem som var mara. Sade man då: "Du är mara", "så slapp mara ifrån eländet". Om en kvinna inte hade hår omkring blygden eller i armhålorna, så var hon mara.
Stadstraditioner (17) 1
De minnen som kvarleva i Skövde från stadens jord- brukstid är: 1. Harket, som var "luderplatsen", här avlivade flåtten hästar och grävde ner och hit transporterades döda hundar, kattor och självdöda djur. Platsen ligger på f.d. Harkesgärdet ut- med Våmbsvägen och har än i dag ett dåligt anseende. De sade förr att när någon inte varit hemma på ett par dagar var det bara att gå till Harket, där hängde han säkert i ett träd. 2: Staketgatan (gamla stadens norra gräns) går utmed spruthuset, gamla kyrkogården, och Ridhusplan. Här låg flertalet av stadsbornas ladugårdar. 3. Garpamossen (nu fyld utanför staketgatan, det var skräphålan för allt avfall, som inte var gödsel. 4: Prästgårdsbacken, eller Nyströms backe väster om / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (17) 2 staden, den fick namnet Prästgårdsbacken vid skiftet förut var det stadens kulle. Mörkebäcken som i äldsta tider hade ett vad invid bron där bönderna for ner och vattnade istället för att fara över bron. 5: Lögetorget, förr lögedammen där stadens ankor och gäss höll till. 6: Skyttesledet förr stadens betesängar 7 Hästabacken Hästhagen senare tillhåll för tattare och slödder, låg där doktor Ekelunds och fröken Linnarssons villor nu stå 8: Stadskvarnen nu gård i Öm. 9: Stadsskogen nu Dunkehall.
(Djur) Husdjur
Första maj var "betessläppningsdag", då blåste "Stadsvakterskan Bolla" i tjänst till 1852, sina låtar vid den grind vilken djuren skulle ut igenom. Hon vaktade nötkreaturen, på någon av stadens ängar vid Sköttesledet, vilka ej skulle slåss. Hästar fodrades inne i regel, för borgare som ägde jord voro i regel handlare och det var dagliga körningar. Svinen gingo utan tillsyn på trädan och det var därför det varje år var processer om svin, som rände omkring på gatorna. Segerstorpa, Käpplunda, - Våmbs, - och Horsås by- ar hade sina svin på sina träden, men som hägnaderna voro dåliga, kom de in bland stadens svin. Detta botade stadsborna genom att helt / Skövde Djur 2 enkelt stjäla några bysvin, sedan höll bybor- na vaktare. I april gick en syn på alla svin, att de som voro över tre månader skulle ha ring i näsan, detta för att de inte skulle böka upp mar- ken om de kom lösa. På trädan fick de böka så mycket de ville. Sedan vargen kom bort fanns ingen fara för djuren som gick på bete på berget, mer än att Skogsfrun kunde för- villa dem till Blängsmossen, de djur som förvillats dit kunde aldrig återfinnas för de blev förvandlade till skogskor åt berg- folket och blev sedan borta för alltid. Det fanns ett sätt att få igen dem och det var att ställa sig mitt på blängen där fyra härader mötas och ropa en vers då kom de åter om kvällen
Husdjurens sjukdomar
En gammal sägen här i Skövde lärde, att om hästen fått tarmvre, som kallades bukbett, skulle man ta tre alepinnar vid bäcken och bakifrån skjuta över djuret med en pilbåge under det man skulle rabbla upp " Som pilen far så bettet far, när pilen vänder får bettet vända". Om djuren inte trivdes utan bara stod modstulna fanns inget bättre än att rulla en sill i deras egen dynga och köra ner i halsen. När Johannes i Källegården hade köpt något djur på Skövde marknad ledde han det ej över bron, utan gick över bäcken med djuret bredvid bron och där stan- nade han mitt i bäcken och lät det dricka. Det skulle komma att trivas då sade Johannes.
Lucia
Söndagen före Lucia var som en stormarkand i Skövde och även Falköping, utom för levande djur. Detta var i far och farfars ungdom som voro handlare i Sköv- de. Kl. 10 avlyste stadsbetjänten affärerna och då ström- made de mästa till kyrkan. Då bommades även krogarna igen för ett par timmar. Denna marknad kallades även för moramar- ken för det fick ju inte göras affärer i djur, utan till denna marknad var det bondmororna som skulle in och köpa kryddor till julbak - slakt - och brygd, så skulle de även köpa en strut kaffe, kandisocker, julbränvin, (efter sedan bränningen blivit förbjuden, vaxljus skulle man ha så att ett dylikt kunde sättas i kyrkbänken, för hembruk stöpte man, Vidare skulle hos garvarn och klädeshandlarn häm- tas hem de materialer som voro inlämnade till garvning / Elisab. Berg Skövde Lucia 2. och stampning. Skomakarn och skräddarn kunde man al- drig räkna med att få förrän efter jul. Vidare skulle någon sak inköpas till alla, något nytt skulle var och en ha till jul och då blev det något som de kunde ha nytta av vid kyrkogången. bok, duk eller vantar. Marknaden och även torgaffärerna med matvaror skedde vid "Staden hall" nedanför Skandinav eller eller utanför Lun- dins krog (nuvarande Sv. handelsbanken). Levande hästar, vagnar, tröskverk, slipstenar liar plogar o yttre inven- tarier) såldes på Sandtorget och nötdjur och smagrisar på Ridhusplan, som på den tiden kallades "Sanden." Någon styckning av kött och fläsk förekom ej utan det minsta som såldes var en fjärdedel, det var noga med att stadbon fick tarmar i proportion till kött och fläsk han köpte för de gjorde sin korv själva. Hälvten av stadsborna hade jord som hörde till tom- terna, de hade sina ladugårdar utmed sanden och Staketgatan och slaktade själva. För stadsborna var Luccemarken "Sugelmarken" och / Elisab. Berg Skövde Lucia 3 för Landtbon "kryddemarken" Torget var indelat i åtta rader och allt efter som bönderna kom fick de köra in i raden, alla bakdelar av vagnarna vändes åt samma håll och där låg köttet eller fläsket, kalvar och får hela, nötkött i fyra delar och grisen kluven. Raden närmast Assbecks var reserverad för skomakare och korghandlare. Affärerna avslutades sedan vid vagnen och betal- ningen erlades oftast på Lundins krog. Stadsborna eller yreksknallar hade ej stånd på denna marknad utan det var bara bönder Några julgransprydnader försåldes ej på torget, utan sådant, som de ej gjorde själva, köpte de av sin handlare. Skulle någon prydnad för hemmet anskaffas, så var det konstgjorda blommor eller oljetryckstavlor och de köpte de hos Hulth på Storgatan. En dotter Sofia Hult hade affären till 1918. Västgöta korrespondenten grundlagd 1851 har en sida med annonser om vad de olika handlarna bjuda ut under / Elisab. Berg Skövde Lucia 4 Luccemarken. Minst hälvten av stadsborna (alla tomtägare hade jor- dar till sina tomter. Stallen hade de inpå sina gårdar, likaså fjäderfä, men svin och nötkreatur hade de i stadens ut- kanter. Dessa jordägare anrättade av egna djur julmat liksom bönderna. Det var vid vart rådhusrättssamman- träde mål mot sådana som ej höll sina svin inne, utan lät dem springa omkring på gatorna. Slakten utfördes av stadshushållen tidigare än Lucci, för vid den tiden kan inte handlarna tänka på eget utan måste ägna sig åt affärerna. Vid Lussemarken skulle också alla kunder fägnas. i och med Luccias inträde började man äta av färsk- mat och må julagott, tiden omkring helgen kallade de gamle för "goe räppen" och därmed menades, att man skulle må gott. Till Lucci skulle det vara avtröskat och säden värdesatt för att när bönderna kom med spannmål, man skulle kunna jämföra med sin egen. Knepiga handlare trös- / Elisab. Berg Skövde Lucci 5 kade inte ur sin provsäd, utan slog ut det tyngsta i kärven mot lobalken. Mellan 2) jul och 1) Lucci hade kvinnorna sin brådaste tid, men något nattarbete fick inte förekomma efter 10 för eldfaran. De som hade gårdar utom staden förlade bak och brygd dit för att få hålla på dygnet över. Ljusstöpningen ägde inte rum vid Lusse, utan tidigare av hopspard och hopsmält talg, den utfördes i en kärna av gamla kvinnor, som kallades ljusamora, de voro beryktade för att få hårda och fasta ljus, som inte sprakade eller rann. Någon ljusfabrik fanns ej, men man kunde bära ljusavekagarn och talg till ljusamoror så stöpte de åt en, man skulle ha vissa ljus per skålpund talg och de kunde man få medsamma om hon hade på lager. Efter Tomas och till 13. firade gesäller, men mästar- na var i sina verkstäder. Det var ingen ordning med gesällerna förrän de begått trettondedagsbalen. / Elisab. Berg Skövde Lucia 6. Luccemorgonen kallades för lilla jula, för den morgonen skulle det var mycket och god mat. Man skulle ha tre frukostar den dagen var talet. Den första var lussebiten, fläsk ost bröd bränvin och julöl, sen var det att gå upp för ingen fick ligga när treslaget ropades. Till lusse fick man lussekatter som bakades, julbrödet var inte bakat än. Sådana lussekatter och lussebockar bakade bagarna av vetedeg och pepparkaksdeg. När lussebiten var äten, skulle man ut på vedbacken och så var det en andra frukost vid 6 tiden från denna tidpunkt och till dess julen var över skulle kosthållet vara bättre än vanligt. Julveden skulle hämtas och huggas om Lucia, tidigt om morgonen for långa foror till skogsskiftena på Billingen där den för julen avsedda veden låg. Julveden skulle vara ekesved eller ved av torrfuror om det var riktigt. Man var åter på fm. och sedan höggs han sönder. Veden kördes aldrig ner annat än som stockar. När man kom åter blev det tredje frukost. / Elisab. Berg Skövde Lucia 7. Tröskning och dylikt var i regel avslutat i början av dec. Vid lussetiden fick handels och handtverksintressen gå före jordbruksintressena. Den som kom sist till köket om lusse kallades för luskung och det fick han heta hela vintern. "Gå ut och lussa" var vanligt förr, då klädde ungdomar ut sig, pojkar till flickor och tvärt om och drev omkring och gjorde ofog, sedan de lärt sig att spela hartzfiol (de fäste ett långt snöre i ett fönster och gned med hartz, så blev ligorna en formlig plåga. De lussade mäst i gamla stan där de hade grän- der att gömma sig i , för det roligaste var att få ut gårdsfolket och skälla. För att hålla öga på ungdomen fick lyktor brinna i portar och på gårdar den natten så länge de voro ute och rumsterade. Nu är det oskyldigare, nu är det barn som roa sig och andra med att klä ut sig och försöka skrämma. På morgonen kom på senare tid Lussebrua med två / Elisab. Berg Skövde Lucia 8 tärnor. Detta firande skedde inom familjen eller gården. Flickorna voro vitklädda med röda skärp och hängande hår. Detta bjudningssätt avsåg bara kaffe och icke brän- vin eller mat. På sina håll hade de en lyktgubbe med sig som lyste dem i trapporna och lyktan hade han gjort genom att urhålka en rova. Den bar han på en lång stång, så han kunde hissa upp den till andra våningen Luciabrudeen är nog inte äldre än kaffet, för jag hör- de aldrig talas om att de bar ikring mat. Lussebiten fick de vid köksbordet. I församlingshemmet har på senare år kvällen före lusia anordnats en luciafäst med ljus och vitklädda flickor som bjöd omkring kaffe under mer högtidliga former. Luciadagen var liksom alla dagar före jul mycket an- strängande, men hade man ärende till någon granne den dagen, eller de andra dagarna före jul, skulle man ha en julasup för att inte bära ut julen. Mellan jul och trettonde sulle man ha en helgsup för att inte bära / Elisab. Berg Skövde Lucia 9. ut helgen. Lucia har aldrig firats i stadens skolor, för de avslu- tades före lusse förr. Lussebal hölls inte i staden, men på landsbygden runt om firades en lussefäst med dans och förplägnad. Det var drängar och pigor som ordnade en sådan tillställning i någon stuga men den gick alltid av stapeln lördagen före lusse fast han kallades lussefäst. Drängarna sade: "Att i kväll ska vi börja den stora jul- supningen." Lussenatta skulle vara den svartaste och längsta natten under året var en allmän åsint.
Nyår
Tiden mellan tredjedagjul och trettondedagen kallades för mellandagarna, äldre personer kallade också denna tid för gode Räppetid. Den tiden var för magasinsdrängarna ansträngande, för då skulle alla landtmannaprodukter, som man tagit som byte till jul, mäst säd, tagas tillvara på och uppvägas för transport till Göteborg. Resan skedde i mitten av jan. och en rådmansdräng var befälhavare, foran avgick på en gång och som återlast hade de salt, sill, och importerade kryddor. För övriga var mellandagarna en vilotid, man köpte inte för dagen, utan julinköpen avsågs att räcka fram i jan så klockan i boddörren kunde vara tyst halva dagarna, Liksom bönderna hade handlandena sina egna julagillen, dit var bjudna kolleger, egna betjänter och släktingar. / Skövde Nyår 2 Kjellberg (Nilsson) Dessa kalaser varade bara en natt för alla handlandena skulle ha sitt julagille och efter trettonde var det inte fint att ha kalaset. För bönderna vara det fägnad veckan före jul när de var inne och gjorde julinköpen. Handtverkarna hade liksom handlandena kalas för kolleger och egna gesäller. För övrigt gick karlarna liksom krogrond mellan Lagerstedts, Stadskällarn och Lundins krog. Lundins krog kallades för "Höge tröskel", det var en hög tröskel till utgången, så de som inte såg upp stod på huvdet rätt ut på gatan. Denna tröskel, sade folk, var stadsfiskalens bästa inkomstkälla, för han satt i rådhusfönstret och stämde alla som stod på huvudet och det hade han pro- vision på. Om snöskottning skulle uppbådas under mellandagarna blev det aldrig reda med det för de flesta var litet dragna. De dagarna var det också absolut förbjudet att / Skövde Nyår 3 Axel Nilsson elda i brygg eller bakstugor för man kunde inte veta hur pass nykter den var som vaktade. Det nöje som stod stadens ungdom till buds var först ett lovligt kalas på stadskällarn, sedan hade de slädpartier om det var före. Dessa partier togos antingen åt skultorp eller åt Varnhem till, men som inga passande trakteringsställe fanns så vändes och hölls lekafton på stadskällarn. Var det kramsnö skulle man alltid resa en gubbe på stans kulle. I mina tidiga barnaår hade de flesta en gammal jul- krona i stället för gran, men granar fanns, dessa jul- kronor voro ärvda och respekterades liksom kronorna i kyrkan. De betraktades med samma andakt. När gra- nen blev allmän blev det mera stim och väsen om den än om kronan. Julafton och nyårsafton skulle vara lika, både med mat och ljus. Gröt, lutfisk och doppegryta voro hu- vudrätter vid båda tillfällena. / Skövde Nyår 4 Axel Nilsson. Varje gäst som kom in under helgen eller mellanda- garna, skulle ha en sup "för att inte bära ut helgen". En gammal sed var allmän här i staden och det var att nyårsdagen tidigt på morgonen steg husfadern upp och bjudde alla i hushållet på ost, bröd och bränvin. Nyårsgåvor voro obekanta, det var julafton barnen ihågkoms. Nyårsaftonen samlades familjen till doppegryta liksom jul- afton, det dugde ingen annan mat än julamat och alla rätter som iordningställdes beräknades lika för jul och nyårsafton. "Svinahösen" togs julafton men skinkan nyårsafton. Hu- vudet var för mer än skinkan under julen. Fram på kvällen samlades ungdomarna hos någon god vän för att vaka in det nya året och ta tydor. Den natten kunde vissa händelser som skulle ske under året förut- ses. Nyårsvakan skedde alltid i hemmet, några föreningar eller hotell som vakade in året fanns inte. En gängse sed var att när klockan slog 12 nyårs- natten, så slutade de med nötätandet och bara lyss- / Skövde Nyår Axel Nilsson 5. nade. Om klockan slog andra slag än 12 skulle krig kom- ma att utbryta och var klangen annorlunda än vanligt skulle pästen komma. När klockan slagit 12 lyckönskade man varandra till att det gått bra, önskade varandra gott nytt år och gick hem. Det var farligt i den natten när man gick hem titta in i fönstren. Dessa voro upplysta till kl 12 och ingen hade nerrullat sina gardiner I nyårsnytändet läste man ut skördeutsikter och väderleksförhållanden, men personliga förhållanden kunde utläsas nyårsnatten. Den som låg länge på morgonen skulle bli lat hela året. Nyårsdagen samlades gubbarna hos någon av dem och så överenskom de hur de skulle sköta skogen, bestäm- ma avverkning av timmer och var de skulle ta ved och hägnadsvirke. Högg de staver i nyårsnyt, "lade liksom gärdsgården sig själv," Den som högg virket i "Sketvecka" omkr. 1 maj / Skövde Nyår Axel Nilsson 6 högg för maskar och kryp. Det var en sed bland handlarna att de skulle tåga upp till borgmästaren på rådhuset och önska honom gott nytt år. På kvällen gick de på stadskällaren. Apotekare Sommar som räknades till de fina och några adelsmän, klädde sig i högtidsdräkt och sen gick de ikring hos de, vilka de ville uppmärksamma och önskade gott nytt år. Var de hemma så vankades ett glas vin, men var de utgångna så lämnade de sitt kort. Den som blev uppvaktad av någon om nyår kunde räkna med att bliva inbjuden till den uppvaktande på kalas. Ofta var nyårsvisiterna samtidigt en inbjudan att komma på kalas framåt trettonde. När borgmästare Ekman trädde till ämbetet, så undanbad han sig uppvaktningen om myår, men Heden- stjärna ville gärna folk skulle komma. Nyårsafton och nyårsdagen brann ljuskronor och granar för fullt, det var endast mörkt i sådana rum / Skövde Nyår Axel Nilsson 7. som vette åt gården. Ungdomen skulle nyårsafton samlas och syssla med spådom, då skulle töserna se om de fick en smal eller tjock man, det kunde de se i ett handfat, blyet smältes och slogs i handfatet som var halvt med vatten, sen berodde det på formen av blyet hurudan fästman hon skulle få. Hand- fatet skulle hållas av en man. Om man kl 12 på natten ej kunde se kyrktornet skulle olyckor drabba staden och kyrkan brinna.
Husbygge
När staden var bestämd och den skulle börja byg- gas så fick det inte göras något vid byggandet förrän de hade grävit ned två levande stutar. Om det blir någon olycka för staden så kommer dessa stutar upp och varslar för den olyckan. Det berättade mina förfäder.
Djävulen
När Baron Dickson på Almnäs dog, så kom en vagn med fyra svarta hästar körande upp på går- den. Pigorna såg det. Hjulen gick så att det lju- se under dem. Jag gick till far med mat. När jag gick hem, så råkade jag att vända mig om och titta. Då fick jag se en svarter katt som sprang över vägen. Det blev ett eldklot av den som rullade inåt skogen. Jag blev så sjuker. Tre dagar låg jag. Jag gick mitt i vägen.
Djävulen
I mina barnsår fanns det ett torp under Almnäs, där det spökade. När torpstugan bygg- des, så bestämde torparen att det skulle vara ett blindfönster. När de frågade, varför han skul- le ha det, så svarade han att, att det skall fan ha att titta i. Det var aldrig tyst om natten i den stugan. - Vid det torpet brukade folk få se en svart hund om nätterna. Det var ingen vanlig hund, för han hade eld i halsen.
Kungar
Karl tolfte var född med segerhuva därför bet inga kulor på honom. Då han kom hem till sitt kvarter på kvällen tömde han ur kulorna ur stövlarna. De hadde talat vid en trollkäring och denna hadde sakt att han kunde inte skjutas annat än med en knapp ur hans livrock. Hans närmaste upppassare hadde smusslat till sig knappen, och givit den till en av hans egna soldater. Denne skulle i sin tur mot betalning överlämnat den till banemannen. Detta tala far om, och andra gamla i min ungdom. Det pratades även om att han blev skjuten av sin syster. Han skulle även vara mer fruntimmer än man, sades det. Det pratades även om att han skulle ha en son eller dotter, jag har hört båda delarna.
Kungar
Ja jag vet förr de tala om att det skulle vara Karl tolftes syster som laga att kungen blev skjuten, för se hon kunde inte bli drottning förr än kungen kom undan. Även talades om att han inte kunde bli skjuten med en vanlig kula, utan det skulle vara en särskilld stöpt kula av silver. Detta hadde kloka gubbar och gummor sakt ifrån. Även sades att då kungen fick se att en knapp var borta i rocken, han då yttrat: "ja, nu har jag inte lång tid kvar."
Kungar
Samma mårgon som Karl tolfte skulle blivit skjuten sakna han en knapp i sin livrock. Då förstod han vad det led och bytte då kläder med en av soldaterna. Soldaten blev skjuten och kungen rymde till Americka. Då liket kom till Stockholm, sade hans syster: "Det är inte min broder för han hadde sex tår på var fot."
Sänkt kyrkklocka.
Vid gården Ingared i sjön Lönnern ska de han sänkt en kyrkklocka. Intill gården ska finnas en galgbacke.