KORPSKRIFTEN

...
Meny
Institutet för språk och folkminnen (Isof) Över 50 000 autentiska uppteckningar från svensk allmoge

Folktro & Sägner

Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.

Läs hela sägnen Isof Arkivpost
Filter Gastar & Spöken · Västergötland
Landskap
Visar 12 av 232 uppteckningar ur Isofs arkiv Källa: Folke – Isof (CC-BY)

Gastar

Där var en som bodde här uppe vid vägen, han var mjölnare i Hult. Han skulle gå hem en lördagskväll med en påse mjöl. När han kom nedanför 'Höllili', blev han alldeles 'förbörlater' (förbördad) Det var en stor, stark karl, men han måtte sätta sin påse och gå hem. Om söndagsmorgonen gick han efter den, och då var den inte alls tung. Och det trodde han var gasten, han hade burit på.

Gast

Min far var utför gasten många gånger och många till därutåt Älekullaskogarna. En gång stupla han en kväll han gick och leta efter kreaturen. Då gapa det och skratta så förskräckligt i skogen. Och så trilla det som en kolsäck efter honom. De blev så vilsna så de visste inte var de var. Det var som ett spöke. Men nu påstår de att åskan ska ha slagit ihjäl allt sånt där trolltyg.

Gasten.

Det var en man, som kom körande i backen förbi Lete- bo. Plötsligt stannade hästen, och det gick ej att få honom ur fläcken. Då tog mannen och kastade en fällekniv bakom sig. Sedan kunde han fortsätta. Nästa dag gick han för att hämta sin kniv. Då satt den i en benknota. När han tog loss kniven, for gasten i väg med ett tjutande.

Gastar

Jag hörde gasten många gånger. En gång följde han mig vid kanalen. Det var genom skogen. När jag kom ut på slätten så tystnade han. Det var inte bra, när en fick höra den, för det var ett varsel för att någon skulle dö. Det lät som när en unge skriker. Somliga sade att det var rä- ven. Men de gamla påstod att det var spöke. Det var döda, som spökade.

Gastar

I Brunns socken å gamla Boråsvägen fanns en brant backe som kallades "Hŭle bötte lier". Sista biten av liden var ett glatt berg. När hästarna hade stre- tat upp sina lass nästan till toppen, så skrattade of- ta gasten, och lasset drog sin dragare baklänges ned för liden igen.

Gastar

Gasten, dä va också ett. Jag har hört det en gång. Det var vid Rådasjön efter nordvästra sidan. Det började som en barnunge skriker, tog till och till slut som det slog lock för örona på mej. Vi var fyra i följe. Var och en kör- de tyst för sej förbi på vägen. De gamle sa, att ett barn hade blivit mördat där. Jag vet inte, vad det verkligen var.

Gastakramm, ont mot

Jag hågar särskilt en gumma, Regina, som bodde i Lödöse där Ola Bergström bor nu. Hon skulle vara en klok gumma, och hon gick och stöpte bly över folk, som hade blivit krammata av gasten. Blyt slogs i vatten, och om det då strimma ut och blev som spjut, så många spjut det då blev, så många trollpackor hade förgjort dem. Hon stöpte bly över mej, när jag hade scharlakansfeber. Det var till att bota.

Gast tynger bördan

Där var en som bodde här uppe vid vägen, han var mjölnare i Hult. Han skulle gå hem en lördagskväll med en påse mjöl. När han kom nedanför "Höllili", blev han alldeles "förbörlater" (förbördad). Det var en stor, stark karl, men han måtte sätta sin påse och gå hem. Om söndagsmorgonen gick han efter den, och då var den inte alls tung. öch det trodde han var gasten, han hade burit på.

Gastar

65. När det var någon, som hängt sig, blev den gast sen, och han skrattade högt, så det hördes långa vägar. Det fanns en sån gast i Hede i Kinna. 66. Han förvillade folk. Det var en karl, som kom och knackade på så hårt på ett ställe, så de trodde han var från sina sinnen eller full. "Nej, jag är ingetdera delen", sa han, "men jag är så förvillad av gasten." Han var inte särskilt elak, men han skrämde folk om nätterna.

Gastar.

Man talade mycket om, att när de var ute och gick, så kunde de ha någon i sällskap, som såg i syne. Han hade precis ingen tro på spökeri, men talade gärna om det. Ha- de man en som såg i syne, kunde han ta och föra sällskapet av vägen, och så fick de traska på renen ett stycke. Gastar gick alltid mitt i vägen, och gick man på en så- dan, blev man sjuk. Jag var med far till Enebackens marknad i mina pojkår, jag gick och ledde ett par stutar och som sällskap hade jag en pojke från Billingen vars far åkte med min far. När vi kom till Ingelstorpa tå, kom det en svart hund och skällde på kreaturen. Johannes svor till på hunden, och strax blev han sjuk. Han kände det som om någon bitit av tarmarna på honom. Han ropade på sin far och bad att få åka med för han hade varit / Karl Bengtsson Frösve Gastar 2. utsatt för en Gast som kommit i Skepnad av en svart hund. Hans fader sade, att för det hjälpt inte att åka, utan han tog en beta hårt bröd och lät pojken bita i, och strax blev han bra.

Mara

Det var många av de gamla som klagade över att gasten eller mara red dem och nöpa dem om natten. När de vaknade, så kunde de ha blåa fläckar på kroppen. Sade att de blev gastkramade. Maran kom när en skulle somna. Hon kom och lade sig på brös- tet och tryckte. Hon gav sig, om en kunde röra sig litet eller om en kunde vände sig på sidan. Om en annan skrek namnet på en så blev hon bor- ta. Att det var något ont som kom på, det trodde de. Men vad det var hörde jag inte sä- gas.

Blandat klokskap, väsen, årets fester

№ 7 Uti virvelvinden åkade finska trollerigummor för att göra menniskorna ohägn. Man måste da kasta någonting i virvelvinden, så blef man bevarad 8 Fin i Tvärred kunde säga hur folk hade det hemma i allting, t.ex. huru många djur besökaren hade i sin ladugård m.m., samt naturligtvis bota de sjuka djuren. Lämna upplysningar om huruvida den ena makan var otrogen mot den andra o.s.v. Andreas i Liderna kunde läsa bort råttor medels insättande af en täljknif över dörren. Bota kor för trollskôtet. Koa har fått trollskôtet, vi ska ta ena trägrep och vria 3 gånger ### i ljusken så blir koa bra. 9. En man hade en kväll sett en ljust sken i ett stenrös, han kasta däri sin fällknif skatten blef bunden, med tillhjelp af flera man skulle skatten gräfvas fram, då de arbetat så långt att det nära nog var räddat

« Föregående Sida 13 av 20 Nästa »

Visa hos Isof Folke
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //