Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
Troll
Här är ett berg borta, som vi kallar Gullberg, här i Hjältaljunga Där bodde troll. Det är en sägen om att 'gårdbönderna' (grannarna) här gick dit och lånte kittlar av bergatrollen, när de skulle slakta. Och så la de en korv i, när de bar hem dem. Och kitteln blev ta- gen in i berget. en gång skickade de dit drängen med kitteln. Så tog han korven och löste byxorna och la en annan korv istället. Men sen fick de aldrig låna kitteln mer. Där skulle stå en gullväv inne i berget hos trollen. Det var därför de kallte berget Gullberg. Där var ett berg i Hultahage, som de trodde fanns troll i. Och det är väl inte omöjligt, att det fanns sådant i tidens början. Men nu är det väl borta. För att inte barnen skulle bli bortbytta av bergatroll skulle de lägga stål i sängen hos dem – Det berättas i mina barnaår en sä- gen om, att där var en bortbyting på ett ställe. De tog och eldade upp / ugnen och satte barnet på en 'gresla' och skulle bränna upp det. Men då kom trollet med deras barn och fick sitt istället. – Jag vet inte var det hade hänt, men mina föräldrar talte om det. Och de påstod det skulle vara sent. De talte om det efter sina föräldrar.
Troll
I Vristulven bodde ett sjötroll hon var god- modig och snäll bara de inte fiskade hennes gäddor, på våren när gäddan lekte var hon lätt att taga och då var sjötrollet i misshumör. Skulle man fiska var det bäst att lova, att hålla sig till abboren och mörten samt offra en silverpäng i vattnet. I Flämsjön bodde ockse ett sjötroll och ofta ville hon ha bud till henne. Den som ordentligt uträttade ett sådant ärende hade sedan alltid god fiskelycka. I skogen var också troll men av en elakare sort, de ville människan bara ont, endast flinta eller stål kunde hindra dem att göra ohägn i går- darna, och sina ungar som de gärna ville ha / Oscar Larsson Lerdala Troll 2 bortbytta, för deras egna var alltid fula och vindögda. Skatorna hade de att stjäla silver åt sig. Om ett barn före 13 års ålder fick något knutigt utslag eller växt så hade trollen på- fört det från sina egna ungar. Pojkarna fick därför av papporna slidkniv så snart de kunde hålla i skaftet, och flickor- na nål och syring ägde de sådant voro ungar- na säkra för trollskott.
Troll
Här är ett berg borta, som vi kallar Gullberg, här i Hjältaljunga. Där bor troll. Det är en sägen om att 'gårdbönderna' (grannarna) här gick dit och lånte kittlar av bergatrollen, när de skulle slakta. Och så la de en korv i, när de bar hem dem. Och kitteln blev tagen in i berget. En gång skickade de dit drängen med kitteln. Så tog han korven och löste byxorna och la en annan korv i stället. Men sen fick de aldrig låna kitteln mer. Där skulle stå en gullväv inne i berget hos trollen. Det var därför de kallte berget Gullberg. Där var ett berg i Hultahage, som de trodde fanns troll i. Och det är väl inte omöjligt, att det fanns sådant i tidens början. Men nu är det väl borta. För att inte barnen skulle bli bortbytta av bergatroll skulle de lägga stål i sängen hos dem – Det berättades i mina barnaår en sägen om, att där var en bortbyting på ett ställe. De tog och eldade upp ugnen och satte benet på en 'gresla' och skulle bränna upp det. Men då kom trollet med deras barn och fick sitt istället – Jag vet inte var det hade hänt, men mina föräldrar talte om det. Och de påstod det skulle vara sant. De talte om det efter sina föräldrar.
Troll
Sägnen berättar att en sten som ligger ungefär 1 kilometer väster för Daretorps kyrka att trollen kastat den från Ålleberg Meningen var att stenen skulle råkat klockorna i kyrkan men den for inte så långt. Stenen ligger över jord men är riktigt stor.
Troll.
I Axelssons backe bor trollen där ljuser det om torsdagskvällarna ibland som elektriskt ljus, det står inte stilla utan flyttar sig slåtvis till Timmersdala by och går över Arsti backe och för- svinner bortåt kyrkan
Bergtroll.
På Blängen på billingen försvann en gång två kvinnor, som var på väg från Öglunda till Skövde, det var skallgång efter dem men de fann inte minsta skymt av dem. Så var det en klok gubbe som lärde dem att de skulle lägga en psalmbok på en sten som låg på mossen och kallades "Ångeststen". Detta gjorde de och en mor- gon kom båda gående, men de hade blivit stumma men de hade fått tag i boka och då miste berga- folket sin makt över dem, men stumma gjorde de dem. En annan kvinna som hetta Augusta Klang ville trollen ta när hon låg id en källa och öste vatten "Agusta Klang kasta skopa och sprang", men trollen fick tag i skopan så hon fick aldrig sedan gå till den källan.
Troll
En gång talte min gubbe om, att han och några pojkar till var ute i Ödsmåla och vaktade får om sommaren. Då hörde de, hur det smattrade med 'greslôr' inne i berget. Och de kände lukten av nybakt bröd. Det var bergatrollen, som bakte. Jag var med min mamma på ett ställe ute i Halland, och där låg ett stort, räligt barn i vaggan – huvet var så stort. Så sa mam- ma till mora – hon var ute: "Barnet här inne gråter." Då sa mora "Ja, det är inget barn. Det var ett, som blev slängt i vaggan, och mitt blev taget. Det är tjugo år nu, och det blir inte större." Det var trollen, som hade tagit hennes barn och lagt en trollunge där istället. – De hade för sej trollen skulle inte kunna byta, sen de hade gått i kyrkan.
Troll
En knalle mötte vid Skulale' en tjuv som var på väg från Våmb. Han skulle flytta men hade glömt stänga dörren till Valtarn varför han bad knallen när han gick förbi att stänga dörren men först skulle han få gå in och ta så mycket trollguld han ville. När skomakaren hade nått fram slogs dörren igen precis som han skulle stiga in. Trollen hadde räknat fel, så de fick ingen vakt till sina rikedomar, när de var borta. Trollen kunde aldrig gå över kyrkogårdsmu- ren eller, som far sa, balken, för klockorna motade. När åskan gick, sa dom att trollen var förbannade och slog vilt, men om de hunne innanför muren till kyrkogården, var de räddade.
Troll
Mellan Hagestad och landsvägen låg till början av 1900 talet en sten, stor som ett hus, den blev söndersprängd till post- stolpar. I min barndom skulle ingen vågat röra den för den kallades "Trollsten" och om nätterna gick de inte förbi om de kunde slippa. Det var en torpare på Hagestad som umgiks med dem, talade de gamla om. Den torparen hade tur till allting och blev så småningom rik ägare av Ödegården. Dessa troll hade kreatur, dessa voro mindre än folkets och alltid röda och inga horn hade de. Torparn förmedlade väl fodret till trollen och som tack för det fick han Ödegården. Det skulle varit Hagestad Vällingklocka som motade dem bort, de hade sitt egentliga tillhåll uppe i Berg vid Kampavall.
Kolpuken
Det var ett troll de kallade "kolpuken" eller "koltrollet". Det skulle finnas ett sådant i varje skog, som de kolade i. Det skulle varit som ett svart ullnystan och kommit rullande. Kolaren skulle ha mat med sej och sätta ut till såna där troll, gröt och mjölk skulle det vara. Gav de koltrollet den maten, skulle de inte behöva se till milan på hela tiden sen. Men blev de osams med koltrollet, då blev det små hål i milan. Hur ofta kolaren täppte till dem, blev det snart nya igen, och när milan revs, var det knappt ett kol kvar. Trollet hade tagit dem och dragit av med dem till en annan kolare, som var bättre hållen av det. Detta hörde jag av gamla kolare. Var det snö på marken, blev det en svart rand efter det svarta nystanet, sa de.
Troll
En gång talte min gubbe om, att hon och några pojkar till var ute i Ödsmåla och vaktade får om sommaren. Då hörde de, hur det smattrade med 'greslor' inne i berget. Och de kände lukten av nybakt bröd. Det var bergatrollen, som bakte. Jag var med min mamma på ett ställe ute i Halland, och där låg ett stort, räligt barn i vaggan – huvet var så stort. Så sa mamma till mora – hon var ute: "barnet här inne gråter." Då sa mora: "Ja, det är inget barn. Det var ett, som blev slängt i vaggan, och mitt blev taget. Det är tjugo år nu, och det blir inte större." Det var trollen, som hade tagit hennes barn och lagt en trollunge där istället. – De hade för sej trollen skulle inte kunna byta, sen de hade gått i kyrkan.
Sägner om troll
1) Troll skulle finnas i ett berg vid Lagmansholm, sa' min farbror. Han skulle gå och titta till hästarna tidigt en morgon. Då fick han se trollena vada över åna, för de skulle flytta från det ena berget till det andra. Och de hade så många kreatur med sej, och de var spätteta. 2) I Bälinge red en ryttare intill Bäleberget och ville ha dricka. Då kom en trollkäring ut med en kalk med dricka i. Han tog den men kastade drickan över axeln. Sen satte han i väg, och trollkäringen kom efter. Han red åt kyr- kan. Då var det ett annat troll, som var förargat på det första, som ropade: "Gå å vägen, den hårde Ri' åkern den bårle"! – det var genare. Och just som han red in ge- nom porten i kyrkemur'n, slog trollet till hästen så han sprack i tu. Men den kalken har di i Bälinge kyrka än i dag." 3) Troll kunde gå på åkern och ta av säd åt folk. Men folket skulle sät- ta ut till dem på åkern en säasäck. Se, trollen hade ingen makt att gå in i deras hus. Men det fick inte vara nå'n knut på säcken, för knutar kan trollena inte lösa upp. Det var en bonde som hade satt ut en säck åt dom, / men han hade slagit så hårda knutar. Om morron stod säcken kvar, och säden var inte avtagen. Då löste han upp knutarna, och nästa natt tog trollena av säden, och på morron var säasäcken borta. Men det var en som hade varit ute och lytt på dom och hört ett av dem säja: "Vecka å skär, vecka å skär! Ta upp efter dej själv!" För då skar di med skära. Och di fäktade och tog å säd.