Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
troll
Min faster var från Lindome. Hon talade om hur de lånade bröd av trollen, och trollen lånade av dem. Men det var kryp och insekter i trollens bröd. Trollen bakade i "Lillakyrkan". När en moster till pappa gick förbi såg hon trollgumman, och såg hur elden flamma- de. Och hon hörde trollgumman packade.
Troll
Troll talte de om. De skulle bo borta i bergen. De lär ha varit rika så skrån. De sa folk lånte 'schäle' (kärl) av dem. Nere på Hultaberg lånte de kopparkittlar av dem. Var det till slakt, skulle de lägga en korv i, när de bar hem kitteln.
Bergatroll
Vid Skiljansliden satt trollen och stekte fläsk. Då kom en gubbe och en gumma och gick. Gumman sa: "Tram- pa inte där", men gubben klev rakt i stekpannan. Då slog käringen som stekte till honom över foten med kniven så han fick värk i foten.
Troll
Det fanns troll förr. Min farfar såg en gång en liten trollgubbe, som satt och lusa sig på en sten. Men så blev det liksom ett enda moln alltihop, och så slog åskan ner och gjorde slut på gubben. Det var det sista trollet i Härryda.
Troll?
Vid Skulltorp bodde det troll i bergen. En gammal barn- morska gick förbi berget där tidigt en morgon, och då fick hon se två små gubbar, som stod på berget och slogs. De var klädda i röda mössor.
Bjäran
Mjölkharar fanns det en gumma i Lagmansered som hade, när jag var i exeråra. Han var ute i skogmarkera och sökte efter kor och puppa' dom. Mjölken gav han upp i kärle , där han hade husavära. De ville aldrig skjuta på honom, för de trodde han var någon sorts troll.
Husligt arbete
Kärnade de och ville det inte bli smör, drog de finger- ringen av fingern och la i kärnan eller också kastade de i några saltkorn. De tyckte inte om att det kom främmat, när de satte upp en väv. ”Vad skulle den in här!” sa de, om trådar gick av. Det trodde, att han hade onda ögon och hade trol- lat.
Husdjur
Bettela i Bönhult kunde trolla. Om någon sökte bot för en ko som längtade, tog hon och band repet som de fått henne i uti spjället. Om man inte hade tur med kreaturen, skulle man borra ett hål i tröskeln till ladugården och släppa dit en levande orm.
Troll
Troll talte de om. De skulle bo borta i bergen. De lär ha varit rika så skrån. De sa folk lånte 'schäle' (kärl) av dem. Nere på Hultaberg lånte de kopparkittlar av dem. Var det till slakt, skulle de lägga en korv i, när de bar hem kitteln.
Skogsrået
Skogsrået talade di om. Di hade nog för sig att sånt där pack kunde narra folk vilse. Det var tjäderfåglar di kunde skjuta på som var omöjliga att få död på. Det var onda människor som besvurit dem, eller om di tillhörde trollen vet jag inte.
Troll.
En som hette Kils-Erik blev tagen av trollen. Han var i berget hos dem en hel vecka. Så blev han fri. Han hade fått titta på trollen. De var hemskt fula. En del av dem var små, endast som tvååringar. Men de var fullväxta ändå. Somliga av dem av stora, men ej så stora som jättarna.
Lyktgubbar
61. Lyktgubbarna går med lyktor. De har sett dem på kyrkogården förr i världen. Nu är det inte så. De kunde inte se några gubbar, bara lyktorna. 62. Det var antagligen troll, för några andra ger sig väl inte ut på kyrkogården med lykta. 63. 64. Nej.
Födelse och dop
Trollen kunde komma och förbyta de nyfödda barnen, det har jag hört. Därför fick man ej släcka i spisen förrän de var döpta. När de skulle med barnen till dopet, så hade de lindat in ett psalm- boksblad på dem. En kvinna, som ej var kyrk- tagen efter sitt barns födelse, skulle ej gå ut efter solens nedgång.