Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan: svarta månda, vita tisda, dömle onsda, skär torsda, långe freda, påska lörda. Före påsk sulle di kôrsa ôver alla dôra (dörrar). Dä jorde min far sum ja minns.
Påsk
I dymmelveckan, det är veckan som långfredag inträffar på, fick man ej hugga ved efter kl 6 em. för då blev korna halta på vårbetet. Före dymmelveckan skulle alla dörrar (ytter) förses med ett kors, i mitt hem vilket byggdes 1766 var ett kors av följande utseende inskuret. Många sådana fanns inskurna i de gamla stugorna här på trakten (Illustration t.h.)
Påsk
Barnen ritade brev med käringer och sotaregrejor på och de äldre sköt och eldade påskeld. Den bestod patron på Karstorp på och det var alltid en tjär- tunna sen dansade de på logen. Att gå till en främ- mande orts eldar var inte rådligt för pojkarna för då vankades smörj. Påskeldar eldades i Ryds socken på Karstorp och Lunnahult
Påsk
"Dimmelvecka" eller "dömmelvecka" kalla de veckan före påsk. Min farbror tala om, att hans farbror hittat ett smörjhorn, o så hade han smort en gammal träaxla- vagn, o vagnen åkte iväg, o sen hitta de den på en mosse här borta, Källemossen, söndertrasad. Det var sådan smörja, som påskkäringarna använde. De fick inte hugga något dimmel- onsda eller skärtorsda, för då fick kreaturen ont i benen och klövarna sedan. "Inte hogga i dimmln," sa' de.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan hette: "Frimånda, hacketisda, dimmelonsda, skärtorsda, långfreda, stackete lörda." Det var farligt att hugga i dimmeln. Och inte skulle de spinna då heller, "***trô spinnerocken," men jag vet ej varför. Det var "dimmern", sa' de. Det hände sig, att de klippte fåren om nätterna vid påsktiden, det var något "häxeri." De klippte bara litet, men de kom aldrig på, vilka som gjort det. / Och man fick inte äta mjölkmat på långfredagen, för det skulle värka ut i bölder och värk sedan.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Svarte måndag, vite tisdag, dymmel onsdag, skärtorsdag, långefredag, kerna lördag (de skulle kerna smör då), äta söndag. Intet förbud mot mjölk eller mjölkmat långfredagen. Men långfredagen skulle alla karlar ha stryk. Det var fruntimmerna, som skulle komma med ris och piska dem, innan de var uppstigna. Nej, varken fruntimmer eller barn skulle ha stryk - det var ju karlar, som hade varit stygga vid Frälsaren. De skulle påminnas om det. Känner ej till förbud motkringgärning, mot nyttjande av kniv skärtorsdagen o.s.v.
Påsk
De eldade om påsk och Kriste himmelfärdsdag. Di drog ihop så stora högar som de värsta hus. Det var mest smalaris och enris. Tjärtunnor köpte de för 2,10 stycket. De samlade ihop till det. Det var en sådan ära att ha en eld som brann klart och länge. Tjärtunnorna skulle vara i botten på högen; de brände klart och grannt. På de högsta kullarna la' di högarna såsom på Ljungsberget vid Östadkulle, på ett berg i Vittened och på Strömsberg och uppe i Tum- melstorp. De höll på lång tid före och samlade till sin påskeld, och di drog från hela kyrksocknen. Och många gick och sköt med pistoler och nycklar, om di inte hade bössor. Det var för att skrämma bort påskkäringarna. Vite tisdan' fick de inte äta vit mat; då kokte de ofta fruktsoppa. De fick inte dricka mjölk heller den dagen - vad det var för kan jag inte säga. De fick inte spinna dymmelveckan. Då stod den onde och nystade avigt på tenen och då blev det vrångt alltsammans. Långfredan' skulle de ha stryk. Man skulle smita sej in på dom och ge dom. Det var en gubbe som gav sin käring ett slag tillikes och hött opp e- mellan. Då sa' käringen att det var bättre han gav henne allt på en gång. Men / gubben sa': Det ä långfredag i dag, och då skall du långpinas." Fastlagssöndag, då fastade di hele da'n. Det gjorde vi hemma. Nej, vi fick fak- tiskt ingen mat på hele da'n. Vi var hungriga som vargar. Mor gick upp före dager morron därpå och gjorde i ordning mat åt oss. Vi gav hals tills vi fick. Skärtorsda'n gick de till nordrinnande vatten och hämtade hälsovatten. Den dagen bar dom aska och sopor till andras ägor för att få mycket mjölk. Då kom mjölkharar och luktade på soporna och blev öra i huvet och så blev det en mjölkhare av soporna. Och den haren drog mjölk till den som hade lagt ut soporna och från den på vars mark han kom till. De högg inte nå'n ved i dymmeln, för då var "dömlingen" i veden. Och om de slaktade i dymmeln, så blev köttet farligt att äta, det berodde på att påskakäringarna hade pessat på djuren i den veckan. De korsade och fäste och skrev gussord på väggarna för att fri det de hade, både djur och redskaper, så att inte påskakäringarna skulle kunna ta dem. Påskpass, de fulaste de kunde sätts ihop, ritade di och skickade till varandra. Nu för tiden skulle det bli tingssak om sådant, så uselt kunde di skriva. Påskägg, det var alldeles tvunget att äta. Jag åt aldrig mer än sju, men jag hade en svåger som åt tretton och mådde bra. Det var påskafton en skulle börja äta dem, men sedan skulle man ha både påskdagen och annandagen.
Påsk
Fastlagssöndag gjorde di fastlagskalas, alla ungdomarna. Då fick vi vara i någon stuga. Vi lekte "fria på narri" och "bära bulten bak" och "muss- la lästen". Bulten, det var ett nystan, som man skulle lägga bakom en av dem som stod i ringen. Den leken har di inte lekt här på ett femtital år. Skärtorsdan korsade de över alla dörrar, talte mor min om, men det var aldrig i min tid. Långfredagen skulle man inte gå och äta, för då skulle man stö- ta tårna av sej till sommaren. Och mjölkmat fick man inte ha på långfreda'n och inte dricka mjölk. Långfreda'n skulle barna ha av björkriset, som di hade tagit in. Den som först kom upp risade de andra. Di talte la om påskakäringar att di red.
påsk
Om påskafta skulle spjället skjutas i sola glanning (i solnedgången), så att inte påskakäringarna kom ner. All ved skulle vara upphuggen före dömlingen, för se'n kom saven i 'en. Dömlingen kallades onsdagen i påskveckan. Linet skulle lakas före påsk. Långfredag fick man inte dricka mjölk, för då skulle den värka ut. Långfredag skulle de piska var- andra till minne av Frälsarens kors- fästelse. Påskafton minns jag att det en gång kom såna som var utklädda och tiggde ägg.
Påsk
Svarte måndag, -, aske onsdag, -, -, påskelördag. de gamle ville inte låna bort något i påskveckan. Och de fick inte ha spinnrocken inne eller sånt där arbete. Lin och garn gömde de undan. De fick både äta och dricka på långfredagen. Intet förbud mot mjölk och mjölkmat. Somma ville vara granna påskedan, grannare. Frun- timren hade silkeschalar, och de hade fina dukar på hu- vudet med blommor och fransar. Men långfredagen var de klädda helt i svart.
Påsk
Fri måndag, fete tisdag, dymle onsdag, skär torsdag, långfredag och påskafton. En kvinna här berättade från sin barndom, att hen- nes far, som var en gammal jägare, hade den seden, att han skulle piska alla barnen med ett ris långfreda- gen på morgonen. Han gick ut tidigt och kom igen med riset. De fick inte ha något, som gick runt i dymmelveckan.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Fri måndag, hoppe-tisdag, dimmel- onsdag, –, –, stäckot lördag. Man skulle inte använda mjölk eller mjölkmat lång- fredag; den skulle värka ut i bölder.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: Fri måndag, skin- ketisdag, dömmelonsdag, skärtorsdag, långafredag, påsk- afton. Vad var och en av dessa dagar betydde, vet jag inte. I dömmelveckan fick en inte spinna, inte väva, inte tröska, inte tälja med yx eller kniv. Det var inte bra. Det skulle vara så stilla som möjligt. Frun- timren satt och sydde och hade sådant för sig. Om man åt mjölkmat på långfredag så slog den ur kroppen i värkar och bölder. Somliga åt påskäggen på påskafton och somliga på påskdagen. Äggen målades med alla slags färger. Det gällde att samla så mycket ägg som möjligt. Karlarna kunde äta upp halva tjoget. Det skulle bli krafter av det. Men ingen ungdom gick och tiggde ägg. Mor var med vid en påskeld på / en mosse. Som de höll på att elda som bäst, så kom det en hösäck dansande. En av pojkarna spann till säcken, så att den skulle falla i elden. Då kom det en stor so springande ur elden. Hon hade fullt av små grisar omkring sig. Hon roffade och levde. All ungdom fick brått från elden. De trodde att det var någon påskakäring, som hade tappat suggan och gri- sarna. Suggan var så ilsken. Påskakäringarna for om onsdagskväll och kom tillbaka på påsknatten. Om påskmorgonen gick de till kyrkan. De kunde inte sitta i bänkarna som annat folk utan de satt med ryg- gen åt prästen. Om påskafton kokades påskagröten medan det var ljust (gröt kokad av risgryn). Det var brått att få släppa spjället, så att inte påskakäringarna skulle gä- ra i gröten för en.