Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsväsen
Nej, Odens jakt har jag aldrig hört talas om. Det var vargarna, som jagade efter skogsrå. Farfar min såg en varg, som var efter ett sånt där skogsrå, och han tog hen- ne. Nu är det slut med både vargar och skogsrå.
Födelse och dop
När jag skulle döpas, lade de bröd, en penning och ett psalm- boksblad i lindan. Då skulle jag aldrig sakna bröd och pengar, och så skulle jag få lätt för att lära mig läsa. Farfar och farmor sade detta för mig.
Domare och rättsväsen
De trodde att det var en väg genom Hunneberg. De hade en livs- tidsfånge att gå igenom den gången, om han lyckades skulle han bli fri. Det lyckades också, men han hörde en tordönsröst som sa: "Skynda dej! Jag ska rensa luften ätter däj!" Det var avrättsplats på en kulle intill Brunnered i Åsaka, den kallades "Galgekullen". Den sista, som avrättades där, var en kvinna som hängdes därstädes.
Frieri och bröllop
Om det regnade på bröllopsdagen skulle det betyda lycka sa de gamla. ”Ty det regna gull, kronan full, på bruden.”
Födelse och dop
När de döpt barn har jag hört att dopvattnet skulle slås på ett glatt berg, då fick barnen stark tro. Detta såg jag att faddrarna gjorde en gång. De första kläder som ett barn hade på sig efter födelsen skulle brännas upp men jag vet inte varför.
Slåtter, skörd och tröskning
I Järpås socken skulle slagarna säga om det var tre som tröskade: "Packa tre! Packa tre! Om det var fyra så sa de: "Packa fyra! Packa fyra!
Vårarbete
No 276. Vid vårarbetets början åt man van- ligen vörtebröd som gömts sedan Jul, för att man skulle ha till den "goe vårdan". Det berättas att vid ett tillfälle kom en fattig vandrare till ett ställe. Barnen voro ensamma hemma och då vandraren bad om bröd, sa- de barnen att de ej hade något annat bröd än det som skulle gömmas till den "goe vårdan". Vandraren sade till barnen: "Jag är den "goe vårdan" och barnen gåvo honom det vörtbröd, som skulle gömmas till våren. N0 277 Dragarna skulle vanligen hava havre.
Vårarbete
289. Som skydd mot säden grävde man ned en groda mitt i gärdet.
Tomas
385. Tomasdagen fick man ej lägga jäst i drickan, för då drack tomtarna ur den.
Vårhalvåret
№ 423. Det sades om Kyndelsmässodagen, att bara solen skiner så pass länge att di hinner sadla en häst så skulle det bliva ett gott år. Sken solen hela dagen blev det torkår och om det regnade blev det våtår. 425. Samma bemärkelse på Sigfridsdagen. 430. Regnade det Bönesöndag skulle det bliva många barn som fingo gråta efter bröd. 437. Urbanus ansågs som sista hörfrös-dagen. Hösthalvåret. № 439. Vid Olsmässekroken sades det att säden var slut i bingarna och ingen säd fanns i van- liga fall att bärga in.
Djur
Kornknarren det var gamla töser, som ej blivit gifta, vilka sa': kar', kar', kar'.
Troll
40. Vi bodde vid ett berg, där det skulle vara troll. Mor talte alltid om det. Det var uppe vid Kinnaberget. Hon visste var ingången var. 41. Nej. 42. Ja, det berättade mor, men jag minns det inte. 43. Det berättade mor också, men jag minns inte det heller. 44. I berget därhemma hörde de, att de skramlade med grissler och bakade. Mor talte om flera gånger, att de bytte bort barn. De hade så brått att få döpt sina barn, för sen var det inte farligt. Hon berättade, att trollen ville stå faddrar för barn, och då fick barnen stora faddergåvor, men jag minns inte mer. Mor talte om mångahanda från bergen, men jag minns inte. / I Berghem fanns ett berg, Boberg, och där fanns det också troll förr.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.