Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten, skratten får traktering.
Tomten är emellanåt beskedlig, emellanåt ovänlig mot sitt folk, beroende på huru de bemöta honom. På somliga ställen giva de mat åt tomten, och t. o. m. har det hänt, att man spillt ut brännvin åt honom i stuguknuten. Den tacksamme tomten ryktar t. ex. som väntjänst hästarna, då drängarna äro försumliga. Sedan då dessa slarvar infinna sig . i stallet, ger tomten dem först ett gott kok stryk och kastar sedan ut dem. Även om man svär, så att tomten hör det, ute i rian, stallet eller något sådant ställe, händer det lätt, att man blir utkastad. Om man önskar bli väckt en viss timme, så väcker tomten upp, och även då fara hotar, väcker han folket. För att göra tomten sig bevågen har man alltid, då man flyttar, med sig till det nya stället salt och bröd åt tomten, och då man stöper, skall tomten ha första stöpet.
Tomtar.
Min far talade om, att i Melltorp, det är här ute i Förlanda, där fanns det en kägelbana i gamla tider. Det är över hundra år sen. Där var ungdomen alltid och spelade käglor på söndagarna, och då brukade det komma en liten gubbe (y) och hjälpa det ena laget, och vilket lag han var med, så vann det alltid. Men en gång slog åskan ner, och sen blev gubben borta. (y) med röd luva.
Tomtar
I Karleby fanns tomtepesar. Det kom en karl och ställde sej och kastade vatten på väggen. Men han fick en örfil, så han dog.
Tomtar.
"Spå-Karin", som dog i skövde över 80-årig i slutet av 1890-talet, meddelade mig följande från sitt bandomshem i Säter, Skaraborgs län: Närmaste granne hade tomar, fastän han förnekade att så var förhålland- det. På grund av ovanstående förhållande var han illa ansedd i grann- skapet. En söndagseftermiddag hade samlats en flock ungdomar utanför hans ladugård och överlade om något lämpligt sätt att ställa till för- tret för honom. En påhittlig yngling åtog sig då att gå in på logen och där förrätta naturbehov. Han gick också in och knäppte ner byxor- na, men mer blev det ej av, ty han fick en rungade örfil, som förpas- sade honom ut till sällskapet, som naturligtvis hade omåttligt roligt åt situationen. Någon människa hade ingen av dem sett.
Tomtar
49. Julafton skulle de sätta ut gröt och mjölk till tomten. Det var urätet på morgonen, men vem som ätit upp det, vet inte jag.
Tomtar.
På ett ställe var det en tånte, som siktade mjöl, och så gav bonden honom ett par nya byxor. Då sa tån- ten: "Nu junker varken siktar eller sållar." "Ta då hit dina nya byxer", sa bonden. Då blev tånten rädd och sa: "Jo, junker ska bå sikta och sålla, sikta och sålla, sikta och sålla."
Tomtar
Bara någon blev rik, sa de, att han hade tomtgubbar, som drog dit. Jag tala vid en gubbe en gång, o han sa: "Jag låg i en lagård i Fredsberg o där tröska tomtegubba hela natten på logen, o jag fick inte sova."
Tomtar
Tomtepesar hade de på en gård i Vättlösa. De bodde under en ene- buske; folket fick gå med mjölk och ställa vid enebusken varenda kväll. De drog så mycket spannemål till den gården – den ätten är utdöd, men barnbarn finns än i Pellagårn till Samuelssons. Laurén är av den släkten. En tomtepese hade sagt till bonden: "Ska' ja' bära ifrån dej så mycket som jag har burit till dej, så har du inte så mycket så du kan stå raker i't." Det kom en präst dit en gång – det var la Mebius eller Nor- dahl – och läste och predikade; han trodde la han skulle kunna dämpa't. Men det kom ösande så mycket havre mellan kraven och ner efter ryggen på honom, och han fick så mycket havre i byx- orna, så han höll på att inte få av sej sina stövlar. Folket slutade att bära mjölk till enebusken, och då flytte tomte- pesa' därifrån.
Tomtar
Här var en gubbe de kalla Flink-Erick. Jag var hos honom och gick valle då detta hände. Den gumma som Flink köpt gården utav bodde på gården, och hadde på den tiden som brukligt var "unnatak" och däribland även ved. Nu hadde gumman en gång tagit av Flinks ved, och på natten så höll det på att knassla och rassla i vedträna, så gumman fick inte såva, utan hon måste gå upp och kasta ut vedträna och då blev det tyst. Det tala gumman om för mig att det var tomtapera, som flocka i träna. En granne till Flinken skulle en vinter ta en genväg över Tjustaån, och tog därför ett skie i Flinkes lag för att undersöka om isen bar. Då han kom över kasta han skiet ifrån sig, men detta gick tillbaka på sin plats i laget. Det gick inte för någon att taga något från Flinken. Han hadde även mjölkharar, sades det, men en gammal gumma Skomakera de kalla hadde även sett Flinken sitta ved grannens / gärdesgård och mjölka i ett par snören. Det var en som sköt en sådan han en gång med en silverpeng, men det blev bara en hög trasor kvar.
Tomtar
En banvakt bodde i Runnäs här nedanför en bergkulle som kallas "Jan-Gustavsberget" efter en som hette Jan-Gustav. En höll på med att harva en gång o brände kvickrot. På kvällen såg han en liten gubbe i röd luva som höll på med att perka opp kring varmen. En annan gång när han var sjuk, såg han en sån liten utanför fönstret.
Tomtar
När jag var barn, skulle vi ha kalas hemma en gång, det var i Bellefors. Jag gick o vänta på de främmande, o medan jag vänta, fick jag höra så vacker musik från en bäck i närheten hemma. Då tänkte jag först, att det var de främ- mande, men det kom inga förrän en lång stund efteråt. Så kom de, o så dansa de, de dansa polska. Då fick jag bland de dansande se ett par små gubbar, som dansa bland dem, men de dansande såg dem inte. De var små till växten, klädda i rockar med bälte om, knäbyxor med band om benen och långa strumpor samt toppvassa luvor / på huvudet. Men jag minns inte att dessa var röda utan förr grå. När dansen var slut, kröp de små gubbarna opp på spishallen, o så försvann de rakt in i muren. Men det var bara jag, som sett dem.
Tomtar
En bonde de kallte Pesen på Granbacken hade tomtepesar. En knekt Sol kom där förbi en kväll. Då sprang en liten pojk framför honom och sa: "Kan du tala tussbräcken?" (jfr deutsche sprecken!) Han mente la, om han kunde tala tyska. Men Sol sa: "Tocka dej, pojkakröpplinge, så jag kommer fram!" Men då fick han en örfil så pass, fast att pojken inte var längre än till knäna på honom.
Tomtar
Mormor gick till Torsskogen. Då hitta hon ett par små röda vantar till en barnunge. "De blir bra till den lilla tösa, dem tar jag med mej", sa hon. Hon skulle ta dem på hemvägen, men när hon kom tillbaka till samma stället, hitta hon inte vantarna. "Vem själve sjuttan har tatt vanta?" sa hon då. Då gjorde det ett gällt skratt i gärdsgårn.