Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vättar och vittror
I Östergötland var de förfärligt vidskepliga. De tala' om att de skulle försona sej med vittrorna, sa de. Det var något slags väsen, som inte kom överens med folket.
Mjölkhare
De gamle berättade att en gång hade en jägare å- tagit sig att avliva en mjölkhare, som bedrev sitt ofog i skogen. Han gick ut tre gånger och för var gång fick han skott på honom, men haren bara skrattade och för- svann, han hoppade inte som en vanlig hare utan sprang som en katt. När inte skott hjälpte på honom, så gick han hem efter kyrkkäppen och den använde han som laddstake och som kula hade han bankat ihop silverpengar och nu träffade han för när han kom fram efter skotten så brann det i ulltappar och snören och så var det en mjölkaballe som låg bredvid stor som en knytnäve.
Gastar
De som blivit gastkramade märkte det på, att de fick blåa märken som efter fingrar och så fick de den ena rysningen efter den andra. Rysningarna blev de av med om de gick och tryckte sig emot kyrko- muren, och blåmärkena gick bort om de gick hem och lade sig och ingenting sade. Pratade de om sitt äventyr då kunde det gälla livet för dem och om en person pratat för mycket och var död på morgon, då hade han blivit ihjälkramad av gastar under natten
Spökeri
Det var en skomakare som kom vandrande till Uddagården för att laga skor. Han höll på ett par dår, så han höll på att bli kär i pigan. Denna ville inte veta av honom utan hade en annan dräng. Skomakaren fick en natt ligga och höra på vad de hade för sig och fram på morgo- nen gick han och hängde sig. Var natt efteråt så slängde och hoppade drängens och pigans skor så de måste kalla på prästen, så han fick läsa över dem innan de stod stilla om nätterna
Häxor och trollkarlar
Det var en gång en dräng, som var ute och jagade som han gick i skogen fick han se som han trodde en stor fågel i ett träd, han sköt ett skott mot honom, men i detsamma föll som en slöja ned mellan honom och trädet och det hördes ett skrik som av en människa. Som det var vid påskatiden förstod han att det var en påskakäring som han skjutit. Det var en mo- dig dräng så han gick ur stuga och i stuga och titta- de efter hur det stod till. När han kom till Stava på strand, låg hon till sängs i en vrickning och då förstod han vem shan skjutit på. I Leksbergs kyrketorn trodde folk att häxor och troll karlar höll till och var med som åskådare när missdådare från kronohäktet fick nattvar- den innan de avrättades.
Svartkonst
Vid Leksbergs kyrka bodde en gång för mycket länge sedan en gumma, som hade stort anse- ende bland kvinnor, de sade hon kunde hjälpa fram barn utan att kvinnan kände några smär- tor Dessa satte kvinnan i stället på närmsta stängselstolpe, så han kunde vrida sig runt. Om kvinnan så ville, kunde hon sätta plå- gorna på mannen så han vred sig som en mask.
Väderleken
Följande tecken har jag hört av de gamle, att de observerade om det skulle bli regn. Om kattor och hundar äta gräs, När foglarna skocka sig då blir det regn. När svalorna flyga lågt då blir det regn. När skatorna bygger under sitt gamla bo, då blir det regn, men påbygger di det gamla då blir det torr tid. När sola går ner i moln då drar hon till regn. När det glöder i sotet då blir det snart regn. När sparvarna bada i regn så blir det snart regn. När räven ylar då blir det snart regn
Skatter
I forna tider var det en herre på Stora Ek som var så rik, att han hadde hästarna skodda med guld och vag- nen med silver. Detta hade han fått på övernaturligt sätt. En gång när han for från Mariestad, så när han kom till en holj vid ån så drogs hästarna mot denna fast han stretade emot allt vad han orkade. De för- svunno i holjen med vagnen, men godsägaren hade klarat sig ur. Efter en stund började det bubbla och koka och upp kommer hästar och vagn men utan all skoning och beslag. Sen heter holjen "skattgömma"
Farsoter
Farmor berättade, att i hennes barndom gick koleran i Mariestad och det lästes upp förordningar i kyrkan om hur de skulle sköta sig. De flesta litade dock mera på kloka gummor, som sålde smör som det bl.a. var krossade alekol i, detta smör skulle ätas utan bröd, skedvis. Andra gummor tappade björksaft, men det dugde inte med vad björkar som hälst. Det skulle vara björkar som växt över någon plats där någon var begravd. De sprang var natt och tappade bakom Leksbergs kyrka talade mor om. De gjorde ett litet hål och satte en halm- pipa i och lätade med vax, sen fick det droppa i en butelj. För rödsot var det bara ett medel och det var att koka nässlor och dricka spadet.
Läkekonst
Linka Rolig slog åder och han hade en ramsa som han läste upp och efter villken de skulle rätta sig. Den löd ungefär så här: " Dessa äro de månader nämnde maj och april och september kände då är det klokt att giva sitt blod för att få leva och ha hälsa och mod. När månen avtager de gamle skall snäppas, " " tilltager de unge skall knäppas, de då låta blod och bliva sunda och leva så länge gud dem undar. På första dagen efter åderslaget fick de bara supa kål, på andra dagen fick de supa öl men på tredje dagen fick de supa, sa Linka Rolig
Svartkonst
I Ribbenås, en gammal socken införlivad med Ekby, avled 1900 en klok gubbe, som de kallade Sven i skogen. Hans öknamn var dock "Linka Rolig" för han gick så lustigt. Han botade magsjukdomar, för svårare mag- åkommor ordinerade han "Svens Taffel bitter" för lind- rigare var det "Brama Taffel bitter" och för små krämpor "Anna Lisas Taffel bitter". All medicin kokte han ihop själv, det var sprit i och avkok på kryddor som han plockade vid å- kanten. När han dog slängde de ned gubbens ### och ordinationer i kistan för han var inte omtyckt, men folk var rädda för honom så länge han levde.
Skatter
Om man skall gömma värdesaker i ett sten- rös, så bör man samtidigt sätta vaktare och det sker genom att överst på värdesakerna lägga skallen av det djur som skall se efter det t.ex. ett hundhuvud innan man skottar igen skall man säga till skallen "nu vaktar du tills jag löser dig i tre he- liga namn" detta är det enda man får säga och sedan måste man vara tyst. Läggs skatter ner vid fullmåne, kan den en- dast hämtas vid fullmåne och mot lösenor- den. Sägen säger att så gömdes kyrksilvret när dans- karna voro i Vadsbo.
Kyrkbygge
När Ekbyborna skulle bygga kyrka, så höll de på en hel sommar utan att de kom någon vart, ty de hade börjat bygga på en mark som inte var ren. Sedan flyttade de norr om Ribbenås och började bygga och då gick det så fort, att det inte tog på långt när så lång tid som var beräknat. När de som bodde på andra sidan Tidan såg hur bra det gick, så ville de ha egen kyrka, och då tog de en häst och lade en stock på från Ekby kyrka och drev den över ån. Både stock och häst lade de under kyrkan, som blev Eks kyrka. Där hästen gick över var sedan under en lång tid ett vadställe, tills det blev en bro.