Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
Om midsommar skulle de plocka nio sorters blommor och sova på. Så skulle de drömma om den de skulle gifta sej med. De skulle leta upp fyrklöver också och sova på.
Midsommar
Vid midsommar restes en stång vid bondgårdarna här. Den brukade vara 8 à 9 m. lång, o den kläddes med björklöv o blåklint, o kransar hängde ner från den. Det var en tvärarm en m. ner från toppen, o på den hängde man kransar o även här o var på stången. Sen dansa man kring den, o så dansa man på en loge.
Midsommardagg och midsommarkvast
Hade de sjukdomar, t. ex. skabb, då var det bra att kulta sej i daggen om midsommar. Så skulle de ta vara på nio sorters blommor och göra nio kvastar och binda ihop dem och sova på den kvasten om natten. Vad de drömde då, skulle slå in. Vi har plockat en sådan kvast midsommarafton sent på kvällen. Det skulle vara läkemedel till alltingen. Blommorna är bäst vid den tiden.
Naturföremål
Mellan Kungslena och Dala låg det en midsom- markälla. Det talade mina föräldrar om. Om mid- sommaren gick ungdomen till den källan. Det var för att dricka hälsa. Så menade de att de skulle få se sin tillkommande. Platsen kallades Ross- källera. När de var ute den natten så plockade de blommor och tog med sig hem. De blommorna kal- lades midsommarkvast. Det skulle gå att bota sjuk- domar med de blommorna. Så hade de det i mina föräldrars tid.
Midsommar.
De har alltid haft majstång vid midsommar på Äske- kärr. Gårdens folk skulle ha kaffe och brännvin. Även inbjöds alla torpare. Det var nog så högtidligt med dans och drag- spelsmusik. Majstången så som ett kors. Den var virad med björklöv och vilda blommor, såsom prästkragar och blå- klint. Ytterst på tvätslån satt det kransar, och i toppen satt en gul kula. Den skulle vara som en prydnad. Majstången på Äskekärr: en gul kula kransar
Naturföremål
Folk från dessa trakter var till Sigfrids källa i Hu- saby och drack vatten för att de skulle bli friska. Jag var dit en midsommar. Det var mycket folk där då. De drack vatten och tog vatten med sig för att de skulle ha att dricka hemma. Vattnet skulle vara heligt. Sigfrid hade döpts i den källan. Gammalt folk lade pengar i källan. De skulle lägga offer, för att de skulle bevaras från sjukdom. Nu på många år har inte folk farit dit för sådant.
Midsommar
Om midsommar hade de majstång i min ungdomstid. Det var då också galet. Det var precis som en avgud. Han skulle göras med kronor och armar. Det var en stor stång, precis som en flaggstång. Vi band med snören och löv, och så gjorde vi kronor av papper. Vi hade en krona i var arm och en i toppen. Och så klädde vi hela stången med pioner och blommor. Ungdomen ifrån hela orten samlades och dansade omkring den hela mid- sommarafton och midsommardagen.
Midsommar
På Fristad hittade de på upptåg vid midsommar förr. En gång agerade några karlar björn. De gick framåtböjda och hade en madrass på ryggen. Över denna hängde en grå filt. En knekt var björnfö- rare. Han var sotad svart i ansiktet, så han inte skulle kännas igen. Denne förde björnen fram till kasärnen för att visa honom för officerarna. Knekten var en kvick karl. Han bröt på utländskt tungomål och förklarade, att han kom direkt från Italien.
Tideräkning
De sa att göken kom i 10:de veckan och gaste (gol) i 9:de veckan för veckorna räknades baklänges. De började med trettonde veckan där hemma, men här i Halland började de med tolfte veckan, som går in den 12 april. I Kinnarumma var det Wilhelm. De räknade ut till sista veckan. Det var en som satte potatis, när det inga vecka var; det vill säga, att han satte dem efter mid- sommar. Har inte hört talas om lortveckan.
Kloka; medel mot ormbett
Greva-Lotta och Vessingesa och många andra kloka gummor och gubbar med fanns det i Essunga. Här fanns ingen mer än Mågatorpesa. Den, sa di, kunde bota engelska sjukan. Hon hängde en påse om halsen på barnen, och då kunde di bli friska. Di tog en orm och döda' och la' ned i en butelj i vatten eller nåt, vad det var, och så korka's det. Det var visst före midsommar, det skulle göras. Det hjälpte mot ormbett, om di strök på det.
Djur
Vargarna - det var en finnkäring, som visade av dem. Göken: Nol gök är döa gök, sönner gök är söa gök öster gök är öa gök väster gök är gläa gök. Man skulle inte härma göken - då blöder hans tunga. Göken har med sej en sädesärla, som matar honom. Göken blir hök, trodde de gamle. Han kom i 10:de eller 9:de veckan. Han slutar gala tre veckor efter midsommar. Det är inte bra, om han gol på höstacken - det blev inte då ha gröe då.
Trefaldighetssöndagen
Vid Källegårdsbron rinner en källa upp ur en kluven sten den kallas för Helens källa, hit drev ungdomar i stora skaror om trefaldighetsnatten för att dricka vatten, källan inhägnades om lördag em. av Källegårdsbonden med en lust- gård av unga björkar, när ungdomen hade druckit vatten roade de sig och vid soluppgången satt de uppspetade på de höga backarna för att få den första solen i ansiktet, då skulle de slippa fräkner den sommaren. En annan källa som också besöktes var mörkekällan norr om staden, men det var om midsommar.
Midsommar
I Härsta och i Hol var jag på midsommarvaka i min ungdom, men jag var aldrig med och klädde. Nej, ansikte och armar har jag aldrig hört talas om. Det var en stång klädd med löv och blommor och en krans som hängde så här, fastgjord med tre snören. Äggskal var det i mängder ringlade omkring kransen och ovanför. Vimpel var det i toppen och bandrosetter där snörena var fästade. Granris användes också ibland att klä med, för det är som grannast om midsommar. Den fick allt stå en tid men jag fick inte mycke vara med - det var bara midsommarafton.