Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Husdjur
Britta i Garboa hade ”dyvelstreck” i en liten påse som hon hade hängande över kon. Hon menade att inte nå- gon trolldom skulle bita på kon då.
Husdjur
Om tuppen gol om nätterna, så skulle det förebåda eldsvåda. När jag bodde i Höglunda här, så var jag efter vatten en kväll, o då gol tuppen så i lagårdn, fast det var sent. Jag tala om det för matmodern i gården när jag kom in. "Usch," sa hon, "nu får ja eldsvåda i min släkt." Detta var någon dag före jul, o på julafton fick vi höra, att det klämta i kyrk- klockan för andra gången. Och då var det eldsvåda hos matmoderns bror, de hade tänt på lagårn, det var meningen att allt skulle brinna ner, men de lyckades hindra, att något / mer än ladugården brann ner. "Nu såg du, va dä betydde, att tuppen gol," sa' mat- modern till mig efteråt. De ringer alltid i kyrkan på julafton för att ringa in helgen.
Svartkonst
E som jag kände här i Hova hade det för sig, att hon skulle borra ett hål i lagårdströskeln o släppa ner en levande orm där som ett skydd för djuren. När de körde ute på vägarna förr, hade de för sig, att en del kunde ta kraften från andras hästar. Den hästen, som de tog kraften från, blev så varm o trött, de andra syntes ingenting på.
Domare och rättsväsen
En hustru till en knekt här hade fallandesjukan. När det var avrättning av två stycken vid Fägre mo, så skulle hon dit o dricka av blodet efter de av- rättade, o sen skulle hon springa för att det riktigt skulle göra verkan. Hon skulle passa på med något kärl just som de avrättades, o sen skulle hon vara färdig att springa.
Hemmet
Jag vet, att de alltid sa till barnen, att de skulle äta opp sista biten av bröd och smörgås, för det sista skulle man må bäst av o bli fetast av. Men något namn på sista biten har jag ej hört. När vi hade skomakare hemma, fick far sitta o lysa dem med stickor, o när skaren blev stor på stickan, så var det att "skara å" den i en vattenbunke.
Vårarbete
Det skulle gömmas ett bröd från jul och tills vårarbetet började, det kallades för "julabocken". Den skulle ligga på julbordet först, o sen stoppa min far den i en havrebinge, där låg den under vintern. Så tog han fram den på våren, då fick dragarna den. Den var som en ring ytterst o som ett kors i mitten, o så var en liten bulle lagd på fyra ställen på ringen där armarna av korset löpte ut. Jag tycker, att jag minns den på det sättet.
Slåtter, skörd och tröskning
De gamla gubbarna förr lade ner en liter brännvin i understa varvet i ladan när de körde in säden. Och de, som tröska sedan, skulle skynda sig så att de kom till den där litern o fick dricka ur den. Då blev det lite fest.
Lucia
De gamla sa', att de skulle ha "sju frukoster" på lussemorron. De skulle opp så tidigt, att de hann äta så mycket före dager. Och så skulle de ha på sängen då också.
Julafton
Surlimpor baka de till jul förr, degen fick stå på spishallen i några dagar. De skulle baka bröd till jul, så det räckte till långt fram på våren, hela taken hängde fulla med brödstäng- er. Mat stod kvar på julbordet under julnatten, om någon kär i familjen hade gått bort, så skulle maten stå kvar, ifall de kom hem. Ljusen till kyrkan fick stöpas då också, en här i Hova, som hette mamsell Ek, stöpte ljusen till kyrkan här. Och efter jul gjorde de auktion på de ljusen åt dem som ville köpa, i kyrkan / tände de bara på julottan på den tiden. De fattiga gick omkring före jul o bad om bröd, o de fick en halv kaka o kanske en hel på bondstäl- lena. På julmorron skulle de kapp- köra hem från julottan, den, som blev sist, blev trögast med skörden sedan under året. Och de hemmavarande skulle passa på o ge dem en sup i dörren, när de kom.
Midsommar
När midsommarafton var, så hade ungdomen här för sig, att de skulle gå till Trappe källa här borta i Hova o dricka. Det är en vanlig källa, men den håller vatten jämt. Men jag hörde aldrig, att de offra något där i källan. Det var inte så brukligt med maj- stång då förr.
Festeldar och nödeldar
Påskeldar elda de här oppe på höjden, "Getryggen", som den kallas. Det var ungdomen, som elda för att roa sig litet, o de hade en tjärtunna med framme från Hova (kyrkbyn) för att det skulle brinna bra.
Marknader
Marknadsbesökarna till marknaderna här i Hova, särskilt de som hade kreatur, kommo hit dagen före själva marknadsda- gen. De stanna vid mon ett stycke ifrån byn o gjorde opp om kreaturen den dagen. En oppe från Roslagen var alltid nere o köpte oxar, o en gubbe, som bodde här oppe, hade varit iväg och drivit opp oxarna åt honom 22 gång- er. De kördes efter landsvägarna dit opp o han visste hur långt han skulle gå för var dag. Patron själv hade också detta uträknat, så han mötte honom sista biten. / De saluförde mest oxar på marknaderna här, inte så mycket hästar o inte kor heller. På själva torgmarknaden var en fyra ståndrader, "stånden" var som små hus med luckor att fälla fram som disk. De, som inte hade stånd, hade "stegar", vi kalla, bräder utlagda på bockar. Där hade handlarna sina varor, klädespersedlar o lädervaror. Marknadsbesökarna från Närke, som köpte oxar, åkte häst hit ner, o så hade de matsäcksskrin med sig. De tog kvarter i gårdarna omkring. "Mark- nadsgubba" fick lägga sig på halm på golvet, på den tiden var det inte så noga. Korgar o såll saluförde de lite grand härifrån orten. Här var "karaseller" och / positivhalare på den tiden. En gubbe, de kalla "blinne Adel", gick här alltid o spela fiol, o så fick han slantar. Det var marknader också i Mariestad, Skövde och Väring o i Töre- boda på senare tid, jag minns när ingen marknad var där. Marknaderna i Skövde o i Väring voro dagarna efter varann, så fick man ej oxar i Väring, så kunde man fara till Skövde dagen efter. När de sålde kreaturen här på Mon, så var det de som kokade kaffe där ute o sålde, o så sålde de öl samtidigt. Och på själva marknads- dagen sålde de på ett par ställen ute på gärdet. Linet skulle göras rent före jul, sen skulle det spinnas efter jul o sedan vävas. Därefter lades / vävarna ut på en vall för att blekas. Vid midsommartiden var det en marknad i Mariestad, o då var det att gå dit mmed en klädpacke o sälja den för att få lite pengar.
Vårarbete
En gumma sa' när jag bar barn: "Den, som tar toppen av dyngestan, blir aldrig salig." Om det blev "såglämma" när de sådde, en tom fläck i åkern, så skulle någon dö i släkten.