Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Hästarna stod svetta i stallet ibland på morgnarna så att det lackade av dem. Då hade mara ridit dem. Ett litet träkors med nubbar och spik i sattes över dem. Mara skulle inte kunna rida dem då. Men det hän- de allt ändå, att hon hade varit åt dem. Mara var som ett ludet djur. Hon red folk också. Alla röd- håriga skulle ha mara. Det var ett tal. De visste inte om det. Om en satte en lie över hästen, så fastnade hon på den om hon inte såg den.
Födelse och dop
Det vet jag då att ljus skulle brinna hela tiden från ett barns födelse o tills det var döpt. Och när de skulle slå ut tvättvattnet, i vilket de tvättat barnets kläder, så skulle de ha ett eldkol i det. Och inte fick de slå ut var som helst, aldrig i något vattendrag, då skulle någon sjukdom komma på barnet. Det skulle slås ut på släta marken.
Födelse och dop
Att de skulle ha en slant i lindan på barnen vet jag, då skulle de bli rika, få gott om pengar. Och inte fick de kasta ut barnens badvatten åt norr, då blev de sjuka. Om gudmodern läste efter det prästen sa' när hon höll barnet vid dopet, så fick barnet lätt för att lära. Det var noga med vilka man valde till faddrar, för barnet skulle bli likt faddrarna, ärva deras sätt o sed. / Gudmodern skulle vara mörkklädd, svart klänning var vanligt o svart silkeskläde på huvudet. De hörde jag de tala om att gudmodern sa' till modern att hon gick bort med en hedning o kom igen med en kristen. Barnen skulle också sova i dopkläderna, så blev de snälla. Och skrek de duktigt under dopet, så vart det riktiga sångare. Modern skulle ej gå bort till några grannar förrän hon var kyrktagen. De trodde att det var farligt med värvirvlar o så där.
Död och begravning
En granngumma här, inflyttad från Tiveds sn., har talat om, att när hennes man dog - han var supig medan han levde - ville inte anden gå ut från honom, han skrek när han skulle lämna honom.
Hemmet
Vi bruka' hacka granbarr o repa enbarr o ha på golvet till var söndag, o om sommar'n repa vi löv o hade på, asplöv o så där. Mamma tala om, att när hon gifte sig o kom till Lövåsen i Finnerödja, så skura hon en gång när en granne kom dit. Då sa han: "Skurer ni, va ska dä vare för! Var ske en ***spôtte då? Ska en ***spôtte i take!"
Husligt arbete
Om det kom en främmande in på ett ställe där de satt o vävde, skulle denne säga: "Högt skäl, go väv, i da ***ôpp, i ***môra ner", o så kliva så högt som möjligt med benen. Det var bra att sitta o äta i vävstolen, smörgåsar o så, för då skulle väven bli tjock o bra. När de hade gjort deg till bakning, skulle de göra ett kors X i den o så be Gu välsigna den, då var det "***kôrsat o signat." Och så skulle man vara arg när man baka, då jäste det bra.
Julafton
De slakta o baka o bryggde o t.o.m. brände till jularna förr, bröd skulle bakas för hela vintern. Limpbröd grävde mamma ner i boden o tog in o värmde sedan, o då var limporna som färska. Men hon sparde inte något julbröd tills vårarbetet började, men jag hörde talas om att andra gjorde det. Det skulle ligga lycka i detta. En äldre syster till mig sparde en limpa hela året till nästa jul, då skulle de aldrig bli utan bröd. Hård blev den, så korna fick den sedan, men de blev inte / "brölösa." Barn o tjänare fick var sin hög med bröd till jul, av alla sorter; en fin kaka, limpa, vetebulle o kringla fick mina barn, o så gjorde jag en liten ost också åt var o en. Detta fick de äta o "roga" sig med, det gömdes inte. Ett ljus sattes i varje fönster på julmorron. Alla som kunde komma till julottan så skulle de dit. Min morfar var granne med en gumma, det var i Tiveds sn. Från julottan sprang hon så mycket hon kunde för att hinna före morfar hem. Men morfar gick genvägar o mötte henne när hon kom med ost, bröd o brännvin. "Tvi," sa hon, "va skulle ja springe mäj fördärvad för, nu hann / du före ändå!" De fick först fär- digt med utearbetet, skörden inbär- gad o så om de hann först hem från kyrkan. T.o.m. skulle ljus brinna hela julnatten. Min mormor hade så till att börja med, men så en gång gick en tråd lös i ljuset, o det föll ner o brände sönder duken o brände hål på bordet. Sen lät hon inte ljuset brinna på jul- natten mer, men detta skulle vara en högtidlighet. Även har jag hört att mat stod kvar på julbordet under julnatten, men hemma hade de ej så. Och så bar de ut mat på logen åt tomtarna, så att dessa fick kalas o drog till huset sedan. Husdjuren skulle ha med / av julmaten, det lagades till i äm- baren åt dem, så var o en fick sitt. Det var "julfrukosten" det. Mamma tyckte att vi gärna kunde unna korna lite gott den dagen också. Lutfisk o viter gröt skulle det vara på julafton, o vitkål skulle man äta annandag jul. Det höll de på med mycket länge att en hel skinka skulle kokas till jul, o den skulle stå på julbordet hela helgen, o det var att ta o skära av den. På juldagen var de hemma, men sen på annandagen börja de gå till varann o dricka kaffe o ha roligt, o så höll de på tills tjugondagen var över. De skulle inte uträtta mer än de nödvändiga sysslorna.
Annandag jul
Jag minns på annandag jul när jag var liten, rätt vad det var lyste det i fönsterna, o de börja sjunga utanför, o vi måste opp o på med kaffekokaren. Det var ett grannlag som samla ihop sig, de blev fler o fler undan för undan. De sjöng, men de var inte utklädda då, men i Hova sn. klädde de ut sig, vitklädda med röda band. Och en halmbock hade de med sig, det var egentligen den som skulle tigga pengar i gårdarna, de samla till en julbal som de höll sedan. De, som var vitklädda, / var "vise män." Men detta gick bort, o sen gick de bara till varann o sjöng. När de kom till oss o sjöng så börja de: "Godmorgon, godmorgon, både herr och fru, mamseller o go herrar, varer lustiga nu! Vi önska Eder alla en god jul!" Sen sjöng de: "Guds son är född i Betlehem på denna dag!"
Påsk
På "frimåndan" i dymmelveckan var det fritt för judarna att äta, på "feter tisdan" åt de värre. På "dimmel- onsdan "dimla" de ihop korset, på skärtorsdan skar de ihop det, o på "långfredan" skedde korsfästningen. Lördan var "lögerdag", då de skulle göra sig rena. På långfredagen skulle de inte äta mjölkmat, för den mjölken skulle värka ut ur kroppen i bölder. Men sen på lördag fick de äta mjölkmat i stället, därför kalla de den också "smörlördan", de fick äta smörgåsar då. / Jag hörde någon tala om "långfredasbasta", men jag vet inte närmare om det.
Vårhalvåret
På en plats i Finnerödja, Lofallskota, en hög kulle, drog de ihop ris på Peregrinusdagen, o där elda de o lekte o dansa o hade roligt. Mamma tala om en gubbe som ropa på Peregrinusdagen: "Pergrinus, Pergrinus nu släpper ja vall mitt fä" o så något om att vargarna inte skulle få ta kreaturen.
Djur
Om den första säsälla som de fick se på våren flög högt, fick de långt lin sedan på sommaren, o gick hon på marken, så blev det kort.
Skogsväsen
Fars farbror mötte skogsråa varenda dag i skogen, fin o grann var hon, men svansen släpa efter henne. Far tala om, att hon hade en älg, o den ledde hon i vall varje dag o sa': "Ingen skjuter däj i da skälloxen utom söndasnätter o otvätter!" Det var en som hörde detta, o han sköt honom också på det sättet. Om man blev vilsen i skogen, skulle man vränga västen o tröjan, då blev man rätt igen. I Delnäse- skogen (Däldenäs) här i Nysund går / de vilse, en del kan få gå hela nätterna där.
Häxor och trollkarlar
Min mor fick "***skôte" (skottet) i halsen, det var sådant där "***trôll- skôtt", egentligen var det ämnat åt far. Det stack till som ett spjut i halsen på henne. En gumma hade gjort detta. Tvagekvistar o sånt där vasst skulle det vara i dem. En gumma i Sandfallet i Tived o en gubbe på ett annat ställe där kunde trolla. De kom till gumman med en ko från ett ställe, o då var hon ej hemma själv, men hennes döttrar släppte ut tjuren. Så kom hon hem, o då / gjorde hon så mycket att de fick leda kon baklänges hem. Men sedan var de till gubben där, o han gjorde om det o gav kon nånting, en boll, så hon blev bra. Sen kom gumman dit efter så svetten stod av henne, o hon slog ihop händerna o sa': "Nu kan ja varken skratta eller gråta." Och när hon sen kom hem, låg hennes tjur död där. - Stället, där gubben bodde, hetter Tivedstorp.