Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar.
Här var tomtar. Vi hade en dräng. Han kom in en kväll och slängde av sej rocken och torkade sej i ansiktet. Han sa inget om kvällen, men på morgonen talte han om, att han hade haft en tomte i följe. "När jag sprang, sprang tomten, och när jag stante, stante tomten", sa han. Tomten var rödklädd och hade pickelhätta, sa han. Han visste inte, var tomten var hemma. Tomtarna skulle dra från en till en annan.
Tomten
Om det var nån som hade tur, sa de: "Den har nog Tomte!"
Tomtar
Tomte såg min mor flerfaldiga gånger, när hon tjänte i Finnekumla. Det var hos ett folk, som var signia och häxi- ga. Mor slog efter tomten mångfaldiga gånger. Han satt mel- lan brädforinga med ett halmstrå i mun. Han såg ut som en liten pojk med röd toppmössa.
Skörd
Något litet lämnades nog med avsikt kvar på å- kern åt tomtarna. Det var egentligen axen, som dessa ploc- kade och förde hem till sin husbonde. Tomtarna drogo välstånd och lycka till gården, "Sten, ben eller bönerot" – ettdera skulle musen ha till matbord. Det lades in under första neken.
Tomtar
Här borta i Styrshult i Kalv bodde två bönder, Anders och Magnus. Det talte Lindquist, min "gårdbo" (granne) om; han var ifrån Styrshult. Magnus tröt aldrig nånting för. Det sa de var tomtar, som drog till honom, för allting räckte för honom. Så en kväll kom Anders ut – det var Lindquists far. Då fick han se där stod ett stort hölass på Magnus gård. Han gick närmare och titta. då gick där små tomtar och lasta av lasset, så många så de myllra. Och en tomte gick och la för kreaturen, och för var foring han gav dem, sa han: "Äte mina knoa, detta är hämt på Vränglarpa loa." Det är ett ställe i Ö. Frölunda. Där hade de väl hämtat höet. Det hade vart rykte länge, att de hade tomtar som drog dit, men nu blev det fakta.
Tomtar
Augusts far i Gravarna hade tomte, det gick så bra för honom. Men så fick de en piga och hon la' gödsel i stället för mjölk i tomtens skål en gång. När tomten kom om kvällen och titta i skålen efter sin mat och fick se gödseln, sa han: "Jag har gått sju mila väg å haft sju skäppor råg å dä ä skit i min skål." Så gav han sej därifrån, och då gick tur och lycka sin kos på samme gång.
Tjänsteandar, tomtar
I Brushult hade di tomtar förr men de tog slut. När morfar kom dit hörde han en natt att de trask på loen. Han gick dit å fick se ett par tomtar som höll på. Men han sa te dom: "Trösken I te Herrens ära så trösk då men trösken I te någet annat så gå då för de vill jag inte ha me å göra." Di försvann å sen har jag inte hört nåt om tomtar på Brushult. Det här är alldeles säkert.
Tomtar
Tomtar hade de ofta förr, hade de för sej. Om det var nån som hade gott om det, så trodde de, han hade en tomte som drog till honom. När de då mjölka om kvällarna, skulle de sätta en liten skål som tomten skulle ha, så om morgonen var den borta. Det gick ett allmänt rykte, att han kunde dra ifrån den ene och till den andre. Det såg de också ibland, hur han drog. Uppe i Hjulåsa (Roasjö) var en bonde, som hade haft en tomte. Så dog han, den där rike bonden. På stället intill stod käringen och kokte gröt i en sån där stor gryta en kväll. Så kom där in en liten pojk och ställde sej vid stolpen vid spisen. "Vad är du för en liten?" sa hon. Hon tog en sticka och lyste i ansiktet på'n och då var han kolsvart. "Är du av det slaget", sa hon, "så ut med dej." -"Nej, sa han, "jag kan la få bli här och tjäna er. Far han dog och då blev jag utkörd." Men hon ville inte vid honom, utan hon tog kosten (kvasten) och körde å'n. Så han fick lov och ut, men sen vråla han och skrek. De sa, det var en bonde borta i Redslared, som hade en tomte. De hade en ho borta i lagården, och det skulle de hälla lite mjölk i den om kvällen, och om morgonen var det tomt. Det var en piga som såg honom en gång. Då drog han till bonden hö. Han hade bara några strå i munnen. Men det höll han på jämt och drog det från det andra stället.
Lucia och julförberedelser
De fick inte mala på Tomas. Då ska tomtarna mala.
Tomtar.
Min far talade om, att det bodde tomtar under huset på ett ställe. De var väl hållna. En julaton kom de opp och gav bonden en hel hop silver. Därvid sade de: "Detta ska I ha, för vi har varit så fredade i alla år. - Tomtarna var illa små gubbar. Det taltes aldrig om några fruntimmer.
Hustomten
Julnatten och Nyårsnatten skulle man lämna lite mat kvar på bordet till tomten. Det brukade annars också sättas fram en liten skvätt gröt och mjölk till tomten, antingen på bordet eller också i spiselvrån. Tomten bringade lycka i huset och skyddade mot sjukdom och fara
Tomtar
Tomtar, det var inte många som hade, men nog fanns det. Till och med Lars Johan i Frälsegårn i Götlunda hade två stycken. De packade och tröskade på logen om nätterna. Lars Johan åt aldrig ur sin tallrik utan lämnade alltid något till tomtarna. En gång kom en tomte med ett veteax och slog i logolvet, och så pustade han. Då sa' Lars Johan: "Jo, där va å pusta för!" Då var det en hel säck vete. Men se'n flyttade tomtarna ifrån Lars Johan, så han blev utfattig. Han hade mått bra så länge tomtarna pusslade om honom. Detta skulle vara sanning.
Tomtar
En våran granne hadde tomtar tala far om, han hadde själv sett tomtar smita under logen, och så pass stund fick han se'n att han hadde grå luva å rock och väl en aln lång. “Far titta allt efter en gång han var framme, om det var hål under logen, å dä va dä allt, men så lite så han undra hur han kom in genom detta.” De hadde alltid så feta granna kvastar på detta ställe och de andra böndernas voro magra. Det blev osämja i byn sch de kom och ville klå denna bonne, för de påstod att hans tomte drog från dem och till honom. Bondens hustru måste låva att tomten inte skulle skada dem. Var gång gumman kärnat, bredde hon ut smörgåsar och stack under loge. Deras son bodde ett bra stycke därifrån, men gumman hadde lagat att även han hadde en tomte. På detta ställe plocka de ihop, och även på andra ställen, alla handredskap av grepar, tjugor, präglor, skoffor, rivor, och lade i en hög på loggolvet julafton. Det skulle ligga så här över julen.