Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påskeldar
det är visst vid påsk som de brukar göra en eld uppe på berg.
Påsk.
Dagarna i dymmelveckan: svarta månda, jusa tisda, dömle onsda, skär torsda, långa freda, påska löda. En feck inte spinna i dömleveka. En feck inte dricka mjölk långa freda, för då feck en värka, å inte gå å äta, för då stötte en tära (tårna) på summern. En sulle seta stell å inte röra sä dän dan, sa di gamle.
Vårhalvåret
"Trana bär ljus i säng ; vår bygd halvle'n (halvliden) mars." En öbo (= inbyggare på Visingsö) sa: "På vårom bygd i halle'n mars lägger de sej i ljusan dag och sover till Mikaeli." 1 april: "Aprill, aprill, du dumma sill, jag narrar dej vart jag vill." De skulle "äta märg i bena" 1 maj; då åt de flera ägg precis som om påsk. Mars med sitt skägg lockar barnen utför vägg. April kommer med sin luva och narrar barna in i gruva. Urbannsdan var hörfrösda'n. Vi hade ena "palm" i vår trädgård. Vi tog in några kvistar av den till palmsöndag, ibland inte. (Palm = sälg) Blommorna kallas palmer. / Intet tal om att ta in björkris till påsk förr. Jonsson i Karlsberg sa, att både barn och tjänare skulle ha pisk överlag på långfredagens morgon, men vi fick inte något pisk, när jag tjänte där. Förr har de eldat Kristi himmelfärds afton och påskafton, men nu är det bara om påsk, de eldar. Ingen bestämd dag för betesgångens begynnelse
Häxor och trollkarlar
Min far, han var härifrån Brevik, var oppe i Norrland på arbete i sin ungdom. De bodde hos ett ensamt frun- timmer. En kväll, när de kom hem, hade hon eldat bakugnen o smort stekpan- nor, sådana med tre ben för öppna spisar. "Det har kalvat en ko i Sverige," sa' hon, "o vi ska känna på kalvosten." Och så satte hon in de tomma pannorna i bakugnen, o det blev höga kalvostar där. Men jag minns inte, om far sa' att de smaka på dem. Min far var en sådan pålitlig, stilla man, han ljög inte. Och när man gav bort mjölk, / skulle man ta en stoppnål o föra runt i mjölken först, då skulle inte de, som kom i beröring med mjölken, kunna "förgöra" korna. Om påsken blev alla får avklippta, en sudd mitt i huvudet, vi låste alla dörrar, men det hjälpte inte. Det var alltid skärtorsdags natt det hände, o sedan blev det otur med fåren. Om det fanns utslaget krus- bärslöv vid påsk, och det fanns det förr, så skulle man ta det o titta genom det vid påsk före solens oppgång, så såg man påskkäring- arna i luften. En här i Brevik sköt en påsk- käring i låret, så att hon föll ner. Det var en känd människa här, o han måste hjälpa hem henne. Då sa' hon, / att om han tala om detta, så skulle han aldrig få en hälsodag mer. Och han sa' heller ingenting, förrän han låg på dödsbädden, men då tala han om, vem hon var. På ett knektaställe här kom vandrare in en gång o ville ha "sugel," (sovel). Hustrun där sa', att hon inte hade något, hon var så fattig själv. Men hon blev förargad o rädd också för tattarkvinnan, så hon rev henne litet i ansiktet för att få ut lite blod, för då skulle hon inte kunna göra något ont åt dem sedan. "Ja, det där gjorde inte så mycket," sa' tattarkvinnan, "men du ska få sugel innan kvällen, när du inget har." Och de hade en grann kalv, men de fick slakta den innan kvällen.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Köle månda, aske tisda, dymmel onsda, - , - , piske lörda! De piskade varandra lördagens mor- gon, inte på långfredan. De skulle inte gå och äta långfredagen - då skulle de slå tårna av sej "mä summern va´". De fick inte äta mjölk- mat långfredan - det var inte bra. De eldade alltid påskeld. Samma om Kristi Himmelfärds afta, om det var oväder om påsk. En del åt ägg påskafta, men de meste åt dem påskda- gen om morron.
Påsk
Till påsk gjorde man alltid ett stort bak. Man var noga med att ha gjort rent och skjutet spjället, innan solen gladdes, gick ned. Eljes kom påskkäringarna ner genom skors- tenen.* Påskdagens morgon hade man sett på ett ställe, att påskkäringarna varit nere och dansat i den öppna spisen. De kom och bad om ägg förr om påskafton. Det var bå- de barn och gamla människor. De äldre skulle bjudas på bränn- vin. * det var om påskafton.
Påsk
Blå måndag, vite tisdag, -, -, -, påskafton. De var försiktiga att stänga spjäll och dörrar om kvällarna, när det var nermörkt. Kors på dörrarna hörde jag talas om att det fanns de som ritade. Man skulle hugga ved före dömle onsdag, för den blev så seg, när dömlingen hade varit i håll mä'n. Långfredagen brukade de piska dom; den som först var uppe piskade de andre, som låg i sina bäddar. Påskeldar hade de. De eldade bara om påsk. Det var för att driva å' påskakäringarna, och så sköt de.
Påsk
Dymmelveckan: Palmasᴕnda, svarta månda, vita tisda, dömle onsda, skär torsda, långa freda, påska loda. Dömle onsda sulle ingen köra (vagn) alle nöcka (nyttja) spinnerocken Långa freda feck ingen gå å äta utan seta stella, annars sulle en stöta tåra, å en feck inte äta mjᴕlk på medda, för då sulle dä värka bᴕrt; på kvällen feck en äta mjᴕlk.
Påskakärringar
Påskafton efter klockan tolv på natten for påskakärringarna till påskberget vid Marstrand och återkommo hem Annandag påsk, på natten. De for genom skorstenen ridande på kvasten och hade kaffekittel med sig och smörjehornet vid sidan. På påskberget skulle de dansa och roa sig och ”fans gesäller” kommo då dit och dan- sade med påskkärringarna. Det gjordes påskfyrar på bergtopparna, påskafton och annandags påsk kväll för att lysa påskkärringarna. Om påskafton brukade man säga: sopa, raka, smörjehorn giver jag dig som resedon.
Diverse
Förr brändes brännvin i var stuga. Barnen fick doppa bröd i bränvin. Skulle man bjuda någon som kom, så fick di 1 fjärding bröd med smör. Men man skulle lämna en bit oäten. För det ansågs det vara glupsk att äta upp allt. Kvarnarna skulle stämmas kl. 12 Lussenatten annars stanna di av sig självt. Om Påsk skulle korsas för alla dörrar i stall och lagårn för att påskakäringarna inte skulle ha någon makt Marknad hölls i Ransberg: linmarknad, Kungslena: oxmarknad Slättäng: smålängarna sålde svin oss gäss.
Påsk
Påskveckans dagar kallades palmasöndag, vita mån- dag, svarta tisdag, dömmelonsdag, skära torsdag, långa fredag, påskelördag. I påskveckan skulle det vara tyst och lugnt, inget hjul fick gå runt, ingen hammare slå, ingen yxa hugga; likaledes skulle årsveden vara upphuggen före påsken, eljest satte sig “dömeln” i vedkubbarna, och det blev omöjligt Att få dem sönder. På långfredagen gav man varandra ett ris, långfredagsris.
Vårhalvåret
Kristi himmelfärdsdag brukade ungdomen här i trak- ten gå till Lindome kyrka. Det var två mil, väl det. Det tog hela dagen och långt på natten. Vi gick inte värst tidigt på morron, för det var bara, när det var sen tjänst, kloc- kan ett, som vi gick. Vi hade matsäck med oss, var klart. När järnvägen blev, slutade de upp med att gå. Nej, ungdomen från andra socknar gick inte till Rävlan- da kyrka. Kristhimmelfärdsvaka hade vi med eldar. Likaså Påske- vaka och Valborgsmässoafton. Viktigast var det om påsk, att vi hade stora högar och tjärtunna. Känner ej Röda söndag.
Häxor
Det var farligt att gå ute på jakt annandag påsk. Vi hade en skomakare, som hette Heland, som hyrde i mitt hem. Han var ute en annandag och skulle skjuta tjäder på spel. Det satt en stor tupp i en grantopp och spelade. Heland sköt ett skott, men tjädern rörde sej inte. Då sköt han ett skott till, och då flög tjädern en rundel men kom tillbaka och satte sej i samma grantopp. Tredje skottet gick och då ramla det ner en hoper gamla kjorteltrasor. Han trodde det var en påskakäring.