Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påskhäxeri
Påsk betyder häxeri och i handen håller vi
Påsk
Påsktiden var för de gamle en orolig tid, ty de ha- de så mycket att hålla reda på. På Dymmelonsdag gick påsken in och den kvällen gav sig alla påska- kärringar iväg. den natten fick man inte elda, för alla spjäll skulle vara lagda, så inte kärringarna kunde ta sig in den vägen. Kärringarna var borta i tre dar, de kom tillbaka påskafton efter solnedgången och den natten skulle även alla spjäll vara lagda. De hus man var särskilt rädd om, skulle man stryka stjärkors på även dörrarna, men något skjul skulle man låta bli att korsmärka, ifall de promt ville in någonstans. Välling och mjölk var farligt att dricka långfre- dag för då kunde man få stora varbölder i arm- hålorna. / När de sopade onsdag em., skulle soporna slängas norrut över en gärdesgård och så säga följande ram- sa: "Far iväg båd råttor och möss och loppor och löss till de, som tvinna, vinna och spinna i dymmeln." Att slänga påskbrev var förr en utbredd sed bland barn i skolåldern. De ritades av barnen själva och färglades. Motivet var en påskkäring, som red på rakan, eller också en höna som värpet en stor hög ägg. Dessa brev kastades sedan in i förstugorna till grannbarnen utan att de hade reda på, vari- från de kom. De gamla hade om påsk sin största fäst. Den kallades grannastämma och avåts hos den som kallades grannafar, men kalaset var ett tunne- bullakalas, d.v.s var och en tillsköt sitt.
Vår- och hösthalvåret, påsk
Kröp det från öfsera kyndelsmässodagen, så blev det en gott mjölkår. Potatis sattes i sjunde veckan, då var det en dag, som hette Potentia, det var själve potatisdan. Förste maj skulle det vara "gapläkt". Efter Urban skulle de ej så, för då fick de bara bal- jer men inget i. Om påsk hade de mycket att tänka på. Ingenting fick gå surt i dymla, inte spinna då. Inte äta mjölkmat långfredag. Inte öppna spjäll påskafton, inte ha sopkvasten ute den dagen. Inte tvätta något i dymla, för då skulle det växa ohyra. Joel var förste slåtterdag, och var några förhind- rad den dagen, så fanns det en dag efter, som hette Pockas, och då var de pockata te slå.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: Svarte måndag, vita tisdag, dym- le onsdag, skär-torsdag, långe fredag, påske lördag. Flickorna gick till en nordrinnande bäck skärtors- dagen tidigt innan solen gick upp och tvättade sig i skärtorsdagsvatten. De skulle få klar hy av det. Jag var aldrig med om det, men jag vet att de gick till bäcken, som rinner genom Töllebäcks by i Istorp; den rinner åt norr. Före min tid brukade folket göra hårt arbete långfre- dagen, för att de skulle lida lika ont som vår frälsare fick göra. De brukade tvätta tak och väggar i stugan.
Påsk.
Dagarna i dymmelveckan: svarta månda, vita tisda, dömle onsda, skär torsda, långa freda och påska lörda. En sulle inte spinna i dömlevecka. Långafreda sulle en skönna sä å gå upp, dän sum kåm upp först, sulle je di andre långfredas-stryk. Långafreda sulle ingen drecka mjölk, för dä ble värka å't å en feck inte gå å äta, för då sulle en stöta tåra. Påskafta rita di kors över lagårsdöra, för inte påska- käringer å sönt sulle kunna jära jura nö ont.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan: palmasönda, svarta månda, vita tisda, dömle onsda, skär torsda, långa freda, påska loda. En feck inte äta mj*lkamat långa freda, för då feck en väcka. I dömle vecka skulle di jöra rent, skura å s*nt, se di ble å mä aller ohyra. Dä va ena käring, som ### mamma: "Sae du upp l*pper å löss, råtter å möss?" "Va seger du?" sae mor; hu velle inte veta å s*nt.
Husdjur
När korna hade kalvat, så skulle de ta tre gånger i eldmörjan med en kniv eller något o lägga i första drycken efter kalvningen. Om de hitta ett ormskinn, skulle det vara nyttigt för kreaturen, de gav dem in av detta, om de blev dåliga. Något, som var "stulet o hembu- ret" var så nyttigt att ge djuren av, om de var sjuka. Bröd bakades till jul o gömdes till påsk, o då gav de djuren av det för att de skulle sträva sen. Jag minns, att detta förekom hos släktingar, de kalla / det "julalimpa", det var en vanlig avlång limpa, som jag minns. Det var de, som inte ville, att andra skulle gå in i deras ladugårdar förr. De var rädda för, att det skulle bli något fel med djuren.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Svarte månda, vita tisda, dymle onsda, skär torsda', långa fredda', påska lörda. På långfredagsmorgonen skulle de ha "långafreddasstruk", så blev de snälla hela året. Ingen mjölkmat fick de äta långfredagen. Sill och potatis skulle de ha. Hugga ved fick de - det var inte tal om dymlingen. Påskeld eldade vi där offerkällan är - på Kråkelikulle. Och på Rommeleborg. Vi brukade ha med oss potatis, som vi stekte i glödern och åt. Påskeda'n doppade vi i grytan. Mor kokade skinka, fåralår och korv i en gryta, och se'n doppade vi i spadet. På onsdan fick ingen spinna; den dagen skulle inget gå runt omkring.
Häxor och trollkarlar
En änka i Håttorp här i Lyrestad tog mjölken från andras kor. Hon tog från sin sons kor också. Hon satte en tunntapp oppe under taket i la- gårn, den skulle hälla inåt, o så skulle mjölken rinna genom den. En påsk var klockarn här ute om kvällen, o då hörde han att det skrapade på klockorna i kyrkan. Han gick hem efter bössan o sköt opp i gluggen, o då kom det ner en påskkäring. De skrapa av klockorna, o de korn som de skrapa av släppte de ner i det första vatten de for över, o så förbanna de all kristendom.
Påsk
De ritade kors med tjära eller krita på alla dörrar till fähusen till påsk. Påskkäringar hade de ofta sett, utrustade med sopekvast eller raka och smörjehorn. Ibland for de ensamma, ibland kom de två och två. Och ofta hittade de stora horn som påskkäringarna hade tappat. De gick av ibland och smörjade sig för att kunna flyga vidare. De sade att trollpackorna skavde malm av kyrkklockorna och kastade ut i luften. Och så lång klockmalmen flög, skulle de också flyga. En del blev borta för alltid. På påskafton skulle man ha ägg och gröt och påske- kaka. Den var ofta en "karlavagn", fem runda bullar som satt ihop.
Utan titel
Här en dikt som jag lät sätta in i en tidning en gång! Äldre tiders påskeldar och smällar vid Halleberg. Om påsk kom tidigt eller kom se´n En månad i förväg det samlades ”en” och ris till påskeldsflamman. Tjärtunnor tomma från Vargön man fick Tjugofem öre stycket. Med omsorg och skick, de ställdes på bålet tillsamman. Der fäderna fordom med andakt höll ting, Bband ättarnas stenar, som stå i en ring, der syntes om påsk bålet brinna. Ibland torde hända från Storegårds bratt Att eldsken spreds vida i bygden så att Man tänkte i klockorna ringa. Kring Tunhemsslätten till Naglums strand det var som vårdkas i ofredsland av eldar i stjernklara natten, och smällar der höres med olika ton: stallnycklar med tändhål samt hemgjord kanon. Ej alltid der endast dracks vatten. På häxornas trolldom och bål man tror då gumman skall skjutas till blåkulla for, i blodet låg detta hos barnen. Pistolerna smällde och bössorna small, försynen tycks rädda en del ifrån fall som ovarsamt handskas med hanen. Nog ögonbryn blevo svedda, jag tror! Kanonernas laddstock till häcklefjäll for och mindre blesyrer förtigas. Nu påskeldars lågor allt mindre man ser.. Pistolerna smällar de tystnar allt mer. Till sagan snart detta tycks vigas
Påskseder M 155
7. Inga särskilda förberedelser för fastan kända i staden. 8. Under fastan tog man in björklöv som skulle slå ut till påsken. Bönderna drev också upp ris och sålde på torget. Men några fjädrar el. blomma el. så'nt hade de inte i riset. Det är någet nytt. Inte heller var det vanligt att man tog in sälg. Någon gång i fastan, antagligen vid fastlags- söndagen, risade man varandra. Den som kom först upp, skulle värka de övriga med ris. 9. Under fastan åt man simlor. De köptes hos bagarna, merendels hos Kruse på Vallgatan el. Maria Lundberg på Magasinsgatan. Från Hisingen och lands- bygden kom man in till staden för att köpa simlor.
Vårhalvåret
På Kyndelsmäss sa' de gamla, att lärkan var så högt oppe från marken som oxen bar oket. "Lilla jula" kalla de kyndelsmäss. Vårfrudan "bar tranan ljus i säng", dag o natt var lika långa. Frös det då, så skulle det frysa i 40 nätter. På Korsmässa i maj kom svalorna. På Urbanus skulle de så linfrö. Och på Blända gick det att sätta bönor, satte man dem förr, så frös de. Efter 22 febr. var de inte säkra / på isen mellan Torsö och fastlandet, efter den dagen tärde det på isen lika mycket under- som ovanifrån o från varje sten o grund. Söndagen efter påsk är "röe söndan", sådan som den är, sådan blir sommaren sedan.